Lurad av en häst

Så var det dags igen – för dressyrtävling.

Ja, jag erkänner, jag har blivit biten. Eller rättare sagt, jag har funnit det vara synnerligen inspirerande tillvaro i dressyrens värld. Med ganska stor regelbundenhet har jag tränat och min häst har gått bättre och bättre. Nu vet hon vad som väntar när dressyrsadeln (och ibland kandaret) kommer på och blir en helt annan häst än när hon ska hoppa.

Tävlingen den här gången var på samma arena som EM i dressyr avgjordes i fjor, det vill säga Ribersborg. Banorna där är jättefina och det hade varit perfekt om de varit vattnade. Nu dammade det så förfärligt att man tuggade grus och var torr som fnöske (inte bara av nervositet) i munnen när det väl var dags att rida in inför domaren och försöka leverera.

Jag har tittat på dressyr och skrivit om det under alla mina år inom sportjournalistiken och jag har väl hela tiden haft ett hum om vad det handlar om. Ändå blir det helt annan sak, en helt annan insikt, när man själv testat. Många gånger har dressyrryttarna berättat om att de inte riktigt vet hur de skulle ladda sina hästar, hur hårt de vågade ”spänna bågen”. Jag har väl kanske tyckt att om man är på mästerskapsnivå så bör man veta.

Men nu förstår jag bättre. Inte för att jag på något sätt är på mästerskapsnivå men den här gången lurade min häst mig. Jag trodde att jag känner henne utan och innan eftersom jag själv fött upp henne och utbildat henne. På framridningen var hon elektrisk och så känslig att jag bara behövde tänka ”hjälperna” så reagerade hon. Hon gav mig en fantastisk känsla och mitt hopp om förbättring av de 61,8 procent jag fick i debuten steg.

Och så kommer jag in på banan och hon släpper allt, blir ”bekväm” och betydligt lägre i formen. Jag blev perplex och innan jag grundlurad kom för mig att gå på henne ordentligt hade vi hunnit till galoppdelen av programmet. Där blev det mycket bättre siffror, men då var det ju redan kört för att sätta personligt rekord.

Så nu förstår jag mycket bättre vad proffsen pratar om.

Trots dammet och min personliga besvikelse var det en fantastiskt trevlig och gemytlig tävling. ”Vanligt folk” stannade till och tittade under sina promenader i det fina försommarvädret, det var barn som fick uppleva häst på nära håll, picnic i gröngräset och trevlig samvaro. Liksom i fjor passade en hel massa fälttävlansryttare på att testa dressyrformen, bland andra Niklas Lindbäck med sin Mister Pooh. Det gick bra för Niklas, han vann medelsvår B:2-klassen, men innan han red passade han på att retas när han tog en bild när ”pressen” var inne och tävlade – och lade ut den på Facebook. En glimten-i-ögat-grej som jag mer än gärna bjuder på.

Ute i den stora (hopp)världen tvingas vi konstatera att Malin Baryard-Johnssons Baltimore tvingats avstå medverkan i det svenska nationslaget på grund av skada. Det är nationshoppning i St Gallen med den intressanta laguppställningen Emma Emanuelsson–Titan, Peder Fredricson–Sibon, Douglas Lindelöw–Casello och Niklas Jonsson– Caral, medan Rolf-Göran Bengtsson och Henrik von Eckermann tävlar i Hamburgs fina stora tävling den här helgen.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.