Prata i mobiltelefon medan man rider – det är ingen bra kombination.

Nu går hoppningens assisterande förbundskapten Pether Markne ut i en kampanj för att stoppa mobilpratandet under ridning.

Det gör han rätt i, för precis som när man kör bil, tappar man fokus på det man gör när man har någon på tråden. Det är risk för olyckor inom bilkörningen, handsfree eller inte, och det är lika riskfyllt om man sitter på en levande hästkraft. Däremot tycker jag det är väldigt bra att man har mobiltelefonen med sig när man rider eftersom man snabbt kan larma om det skulle hända något.

Jag måste erkänna att jag själv är syndare och svarar i telefonen när det ringer medan jag rider. Det är ingen ursäkt, men jag måste ändå berätta att mina hästar lärt sig. När ringsignalen ljuder stannar de. De vet att ”matte” är upptagen och passar gärna på att stilla ett tag.

Måste också lägga en mening om hästköttskandalen: har i många år undrat vart alla hästar tar vägen, inte minst de många travare som försvinner från tävlingabanorna, eller som inte ens kommit till start. Nu anar jag.

Jag hade inte tidigare varit på plats vid de stora Boråstävlingarna.

Men i år, när prissumman var en miljon kronor, tyckte jag det var dags att köra de två och en halv timmarna norrut.

Det är faktiskt lite roligt att komma till ett ställe där jag inte varit tidigare, eftersom det inte, efter 35 år i hästskrivarbranschen, inte händer så ofta.

Borås Fältrittklubb har en jättefin anläggning strax utanför staden, en av landets mer moderna. Den har en driftig ledning och tillsammans med konfektionsföretaget gina tricot har man byggt upp en tävling som i år växt till den största nationellanågonsin. Aldrig tidigare har våra ryttare kunnat kämpa om en kvarts miljon kronor i förstapris.

Naturligtvis har det lockat många av de bästa, speciellt som tävlingen ligger väldigt bra i tiden, mellan världscupkval och -final. Undantaget de svenskar som bor utomlands fanns alla de bästa på plats.

Stämningen på tävlingen var fantastisk fin. Ryttarna kunde berätta att de bara behövde vända sig om, så var det någon framme och med ett leende undrade om de behövde hjälp. Själva arenan håller de mått som många andra i Sverige och det finns en läktare på ena långsidan. Även en av kortsidorna hade försetts med läktare. På motsvarande sida hade det gjorts rum för VIP-folket, något som är nödvändigt eftersom det utan sponsorpengar och hästägare inte blir någon sport.

Det mesta var alltså väldigt bra – men ändå inte. Det var för trångt.

Det känns som att tävlingen vuxit ur kostymen, det räcker inte längre med en ”vanlig” ridanläggning för ett sådant här arrangemang. Jag kan inte Borås som stad, så jag vet inte vilka alternativ som finns. Jo, Borås arena, Elfsborgs hemmaarena, har jag varit på, men den är alldeles för stor. Så mycket människor att de fyller en stor fotbollsarena kommer inte till hästtävlingar, om det inte handlar om Globen, Scandinavium eller Falsterbo. En lagom stor mässhall hade varit det bästa alternativet. Frågan är om boråsarna orkar med en flytt, då kommer tävlingen upp i en annan dimension. Då krävs nämligen väldigt mycket mer av alla, och ännu större ekonomisk plattform.

gina tricot Grand Prix är ett fantastiskt initiativ, genomdrivet av ambitiösa och duktiga människor. Det är en tävling, med prispengar och svårighetsgrad, som ryttarna länge velat ha. Men nu behövs en ordentlig utvärdering inför framtida arrangemang.

Sylve Söderstrand fick rätt.

Han vann tvistemålet mot Peter Gustafsson.

Annat var knappast att vänta. Sylve visste vad han hade på fötterna när han lämnade in stämningsansökan mot sin före detta elev och TV-Bonden Gustafsson.

Tingsrätten i Norrtälje dömde till Sylves fördel med både skadestånd och rättegångskostnader, vilket innebär att Gustafsson ska ersätta Sylve med nästan 400 000 kronor.

Domslutshandlingen är långlång läsning men där framgår bland annat hur Sylve och hans make Ivan trakasserats och hur detta och rykteskampanjer påverkat både privatliv och arbete. Nu hoppas de få lugn och ro.

Det är skönt att det äntligen kommit ett avgörande. Ursprungsfrågan var om Sylve gjort närmanden på Gustafsson under en hästaffärsresa till England i början av 90-talet. Men det är inte dessa händelser som varit uppe till granskning eftersom dessa, om det nu överhuvudtaget var några, är preskriberade. Det är i stället de ageranden som Gustafsson stått för de senaste åren, bland annat SMS, Facebook-inlägg och ryktesspridning, som var föremål för Sylves stämningsansökan.

Till helgen kommer, en lättad, Sylve att vara på plats vid Borås Grand Prix, och det tänker jag också vara. Största prispengarna på svensk mark någonsin utlovas, och många av de bästa ryttarna på plats. Det ska bli kul.

Bara att hoppas att det är vår när jag kommer tillbaka till Skåne söndag kväll. Nu får det verkligen vara slut på vintern!

Vi har sett det på många ryttare redan: Rolf.-Göran Bengtsson, Henrik von Eckermann, Patrik Kittel, exempelvis – vilken skillnad det blir på  ridningen om man bor och tränar utomlands (läs: i första hand Tyskland).

OS-silvermedaljören i fälttävlan, Sara Algotsson-Ostholt är ett annat strålande exempel.

Jag fick höra att hon var i Sverige och skulle träna för Maria Gretzer på Pihle gård på tisdagen, så jag (och fotograf Lotta Gyllensten) for dit. Sara började med OS-hästen Wega. Det lyste klass om hela ekipaget. En fullständigt genomriden, välmusklad, arbetsvillig och lydig häst med en ryttare i full balans och den där självsäkra, speciella känslan i sin ridning som bara folk med talang och förmåga att ta till sig av omgivningens kunskaper har.

Sara bor sedan många år i Warendorf i Tyskland. Warendorf är tyska förbundets anläggning och här finns bland andra toppryttare som Toni Hassmann. Sara och hennes man, tyske landslagsryttaren Frank Ostholt, har de bästa av de bästa träningsmöjligheterna i en omgivning som är oerhört inspirerande. Jag ser inte Sara rida så ofta, särskilt inte hennes träningar, men när jag nu fick chansen blev jag väldigt imponerad – och ännu mindre förvånad över att hon faktiskt tog det där silvret i Greenwich Park i höstas. Sara har utvecklats enormt efter flytten från småländska Kalmar.

Egentligen hade man önskat att fler svenskar kunde få möjligheten att flytta utomlands några år (men då skulle det bli trist utarmat här hemma). I stället får vi hoppas att de som finns här blir inspirerade av Saras framgångar och verkligen suger i sig allt våra inhemska och mycket duktiga tränare Maria Gretzer, Elisabet Lundholm och Jan Jönsson kan förmedla.

En som tagit chansen att, åtminstone för tre månader, förkovra sig och sin häst är Carin Clemensson från Bjärred, Hon har tagit tjänstledigt i tre månader från sitt jobb inom polisen, för att träna för Sara i Tyskland. Men tyvärr har Carin haft all otur i världen. När hon skulle lasta ur sin sexåriga häst ur lastbilen efter ankomsten till Maria Gretzers Pihle gård på måndagskvällen råkade Carin trampa snett och tvingades hoppa ner från lastrampnen. Med följd att hästen hoppade efter – rakt på Carins fot. Det blev en natt på akuten, foten i bandage och ingen mera ridning.

Men Carin hoppas att snart vara i sadeln igen. Som hon sa, hästtjejer jämrar sig inte och ger inte upp i första taget.

Hästbranschen blir större och större och omsätter åtskilliga miljarder varje år (och då tänker jag inte på köttmarknaden). Det är mode i alla prylar och på alla större tävlingar svämmar försäljningsstånden över medan alltid lika ivriga kunder trängs för att köpa det senaste. Nu behöver alla köpsugna inte ens vänta tills det blir dags för Scandinavium, Falsterbo eller Globen. Det går att shoppa på nätet också. Det finns numera en speciell mobilsajt där hästfolket har hela 4 000 proukter att välja mellan.

Och vad som är ännu mera intressant är att en fjärdedel av köparna handlar från mobila enheter. Alltså kanske står i stallet och shoppar nya benskydd och schabrak. Eller till och med sitter på hästryggen och köper nytt. För säkerhets skull kan man också få förhandsinformation via mejl om nya produkter.

Det är väl det som är utveckling…

Det är nästan som att det doftar vår.

Den lilla snö vi har töar, fåglarna sjunger – och fälttävlansryttarna ligger i hårdträning. Utomhussäsongen, det vill säga fälttävlanssäsongen, ligger inte långt borta.

Torsdag och fredag har de landslagsryttare som bor i Sverige samlats hos Maria Gretzer med sina hästar för hoppträning. På torsdagen blev det markarbete hemma hos Maria och, jag kan lova, ekipagen blev ordentligt genomtrimmade. Maria är noggrann och ger sig inte förrän alla gör rätt.

På fredagen var det samling i det fina ridhuset på Hagahill utanför Vellinge och ordentlig hoppträning. Jag måste säga att jag blev imponerad. Det var jättebra hoppning med lydiga och lösgjorda hästar. Och då ska vi komma ihåg att banan på Hagahill är rätt krävande.

En häst som alltid drar blickarna till sig är Niklas Lindbäcks OS-häst Mister Pooh. Den hästen vet att han är stjärna och han uppträder som en sådan. Han genomförde sina träningsrundor lekande lätt. Det är synd att det ”bara” är EM i år, men å andra sidan stundar ett VM 2014…

Hannes Melin, som arbetar och lär ett år hos dressyrens Jan Brink, har fått en häst vars kvaliteter matchar Hannes ryttarkvaliteter. Det är Piccadilly, ett sto som Malin Petersson red VM i Kentucky på 2010. När stoet lagt på sig lite och funnit sig helt tillrätta i sin nya miljö kan det, tillsammans med Hannes, bli en enorm tillgång i det svenska landslaget.

En del av fälttävlansryttarna har tyckt att det är lite långt att köra till Skåne varje gång det ska landslagstränas. Men efter att ha varit på Hagahill är det ingen som längre protesterar över de många milen söderut. Linda Algotsson från Kalmartrakten, Viktoria Carlerbäck från Borås och Johan Lundin från Halmstad förklarade att de gärna återkommer eftersom de hoppträningsmöjligheter som erbjuds på Hagahill är unika.

Så vi lär se dem där i mars och april också, eftersom Maria Gretzer kallar dem en gång i månaden. I april blir det förresten fler träningsdagar, för till dess lär det vara vår och läge för terrängträning för Janne Jönsson ute i Flyinge.

Som jag skrev i förra bloggen är hoppningen stekhet, fälttävlan håller också mycket hög temperatur. Och borta i USA fortsätter Tinne Vilhelmson-Silfvén att sopa banan med de flesta konkurrenterna i världscupkvalen.

Det här ska vara en ridsportblogg och handla om all ridsport.

Men som ni kanske noterat så blir det mycket hoppning, självklart beroende på att det är mest hoppning jag ser, och hoppning som mina egna hästar ägnar sig åt. Visst blir det lite annat också ibland, men som det ser ut  är det ”risk” att hoppningen fortsätter att ta plats.

På torsdagen kom ytterligare två nyheter som höjer den redan brännande temperatur som svensk hoppning har.

Henk Nooren återkommer som landslagstränare, och

Volkswagen Grand Prix-finalen ska gå gå Flyinge. Dessutom utökas kvaltävlingarna med en, och denna ska gå i Skyrup, hos Anna Wemlerth på hennes Country Club.

Henk Nooren, tillsammans med Sylve Söderstrand, låg bakom de stora framgångarna svensk hoppning hade i början av 2000-talet, med OS-silvret i Aten som den stora höjdaren. De senaste åren har Nooren jobbat för fransmännen medan svenskarna tränat för Hans Horn. Ryttarna gillade Horn och det var lite domedagsblås när Horn slutade i fjor för att i stället ta hand om italienarna. Jag hörde mycket kritik mot att ledningen släppt Horn men den lär väl tystna när nu Nooren är tillbaka. Enda nackdelen är att Nooren enbart kommer att arbeta med toppgänget, men så har å andra sidan övriga landslagsryttare fått Pether Markne. Dennes tränarmeriter räcker långt!

Enligt uppgift har Sylve Söderstrand arbetet ett helt år med att övertala Nooren att komma tillbaka till Sverige. Nu har han alltså lyckats och det är inte minst SOK, genom Peter Reinebo, förtjust över. Reinebo har också haft ett finger med i övertalningskampanjen. Till saken hör också att Nooren gillar att jobba med svenskarna.

Fram till Rio 2016 gäller det nya avtalet med Henk Nooren.

Här hemma gjorde den penningstinna nya serien Volkswagen Grand Prix jättesuccé under premiäråret i fjor. Vi har vetat ett tag att serien skulle fortsätta men nu är det klart att finalen ska gå i Flyinge även i år. Det känns helt rätt, Flyinge har allt som behövs: stor, uppvärmd arena, utmärkt framhoppning,  restaurang och stora läktare. När sedan Flyingechefen Marianne Lilja Wittbom lovar att arrangemanget ska förbättras  – då känns det ännu mera rätt. En så stor tävling, med så mycket prispengar, ska omgärdas av glitter och glans. Det är ingen tävling för smutsiga muckers, här ska det vara högklackat.

Roligt också för ambitiösa Anna Wemlerth på Skyrup Country Club utanför Tyringe. Anna satsar stort och att få en av deltävlingarna i GP-serien är en fin belöning för hennes strävan att erbjuda nationella tävlingar av internationellt stuk. Anna kommer dock knappast att få se Rolf-Göran Bengtsson i startlistan, men allas vår RGB har redan, så här långt i förväg, lovat att han dyker upp i finalen på Flyinge. RGB drar alltid folk och det hade varit roligt om han vann GP:n.

Tar han med sig någon av sina bästa hästar hade en omhoppning mellan honom, Jens Fredricson och Malin Baryard-Johnsson varit en riktig höjdare. Malin var inte med i fjor, i år får vi hoppas att tävlingen passar in i hennes schema. 475 000 kronor i finalprissumma kan nog locka.

Det märktes direkt när jag klev in i Helsingborgs ridhus.

Det var något med stämningen – en optimism, en glädje, en framtidstro, som jag inte upplevt på länge.

Många av våra bästa ryttare och en hel del av de strax under landslaget, var på plats för att göra sina säsongsdebuter. Den här gången var de inte ”ensamma”, de hade sällskap av den nye nationelle förbundskaptenen Pether Markne.

Förutom att Pether Markne, enligt min och många andras åsikt, är den bästa resurs man kunnat önska sig, är hans roll den som många efterlyst länge. Äntligen har förbundet insett att en så stor sport som hoppsporten inte är någon som kan skötas av en man. Elitförbundskaptenen Sylve Söderstrand har fått en assistent med ansvar för de kommande ryttarna – och de är många. På måndagen samlas ett 40-tal ambitiösa hoppryttare till en avsutten träff på Arlanda. Till och med Daniel Zetterman kommer, hela vägen från Florida där han just nu tävlar.

Det är det här, att veta att det är någon som bryr sig, som ryttarna längtat efter. Reaktionerna när det nu blivit verklighet är stormande positiva, inte minst från alla de som jobbar utomlands och som nu, till mångas överraskning, fått ett samtal av den nya kaptenen. ”Uppmuntrande och synnerligen inspirerande” säger de.

När samtidigt våra fyra bästa ryttare, Rolf-Göran Bengtsson, Henrik von Eckermann, Malin Baryard-Johnsson och Jens Fredricson, i praktiken ridit till sig en plats i världscupfinalen i Göteborg, då blev det en ännu skarpare stämningshöjdare. Henrik von Eckermanns andraplats med Gotha i WC-kvalet i Bordeaux på lördagskvällen var det inte någon som missat.

Svensk hoppsport har fått sig en ordentligt skjuts och det talas hoppning överallt. Till och med på radion en söndagsförmiddag.

Mellan två tuffa pass fick nioåringen idag en lång skrittrunda.

Vi njöt, både hon och jag. Nästan vindstilla, fyra-fem plusgrader och solen som trängde sig igenom då och då. Det var nästan så man fick en aning om vår. Den är nog inte så långt borta, för när jag tittade närmare i trädgården såg jag att krokus och andra lökväxter börjar titta upp.

Att det någon timme senare öste ner en massa snöblandat regn blev en brutal påminnelse om att det bara är den 1 februari. Och att februari är vår tyngsta vintermånad. Skönt i alla fall att det är barmark igen så man kan rida utan broddar.

Hästarna tycker uppenbarligen att våren är här, för speciellt nioåringen fäller så tussarna virvlar när man borstar henne.

Inte heller den här helgen är det speciellt många tävlingar. I Helsingborg är det dock pay-and-jump på söndag. Jag har hört att teckningslistorna är långa, så det är många som passar på att genrepa med sina hästar. Nästa vecka är det nämligen storevenemang, Helsingborg Grand Prix. Många av våra toppryttare kommer eftersom tävlingen räknas lite som första uttagningstävlingen till Göteborg Horse Show. Jens Fredricson är redan klar för Göteborg eftersom han kvalat till världscupfinalen med sin Lunatic, men när jag pratade med Jens idag berättade han att även han ska tävla i Helsingborg. Jättekul för publiken.

Mina hästar ska inte gå något pay-and-jump. De tränar en gång i veckan på Hagahill i Vellinge och det är fullt tillräckligt som förberedelse för årets säsong. Ridhuset på Hagahill på 30×90 meter och med en hinderpark av internationell karaktär ger så bra förutsättningar man bara kan önska.

Våra främsta dressyrryttare Tinne Vilhelmnson-Silfvén och Patrik Kittel tävlar i Florida. Det var rätt kul när de var etta och tvåa förra helgen och satte konkurrenterna på plats ordentligt. Patrik vann före Tinne ena dagen och sedan blev det tvärt om.

Nu är bara Tinne kvar där borta i Florida och hon tog fram Divertimento i WDM-dressyren natten till fredagen och var tvåa, slagen med bara med en halv poäng av kanadensaren David Marcus på Capital. Det blev faktisk seger också för Tinne, med  Excalibur of Avalon i Intermediaire II.

Daniel och Alexander Zetterman plus unge Viggo Björklund från Österlen ska hoppa i Florida. Daniel får nu koncentrera sig på sina yngre hästar eftersom han sålt Glory Days. Jag var både förvånad och inte förvånad när jag fick nyheten om försäljningen av den fine Cardento-avkomman. Förvånad eftersom jag vet att hästen, som Daniel själv fött upp, låg honom väldigt nära hjärtat. Men ändå  inte förvånad eftersom köparen (hennes familj) är väldigt penningstark och att det ibland helt enkelt inte går att tacka nej till ett bud. Dessutom visste Daniel var hästen skulle hamna och att den kommer att få ett bra liv hos unga Katie Dinan.

Nu gäller det för Daniel att hitta en ny häst för de stora klasserna, någon som kan etablera honom på högsta nivån. Kanske skulle han följt med det gäng som åker till Holstein i helgen och kollar unghingstar vid en stor visning. Det blir förmodligen köp av en eller annan som vi snart kan se här hemma. Det verkar som att ”alla” kommer att vara där. Varken Rolf-Göran Bengtsson eller Henrik von Eckermann kommer exempelvis att tävla internationellt i helgen, så då är det inte svårt att räkna ut var de kan befinna sig i stället. Speciellt inte RGB som ju har samarbete med holsteinerförbundet.