Danskgemyt på annorlunda sätt

Ägnade fredagen åt att åka till Köpenhamn och Bernstorffsparken och den årliga nationshoppningen.

Det handlar inte om någon superliga, utan om division 1. Danskarna är mäkta stolta över sin tävling och det ska de så klart vara.

Men den är väldigt annorlunda, på danskt vis väldigt avslappnad. Ackrediteringen fixades några dagar före via ett enkelt mejl. Sedan var det bara att köra över bron, parkera där det fanns plats och gå in på tävlingsområdet.

Här finns allt som finns på alla andra ställen: tältrestaurang, försäljningstält och läktare. Men allt är liksom mindre, och mindre pretentiöst. Och väldigt trivsamt. Enda plumpen: underlaget. Grässvålen släppte, så det hjälpte inte hur långa broddar som skruvades i hästarenas skor. Många halkade, och till och med föll, i svängarna. Svenske Daniel Zetterman var en av dem som drabbades. Hans Glory Days hoppade strålande och var felfri till svängen mot de sista två hindren. Där gled bakbenen ifrån honom och det blev omöjligt att hoppa de återstående hindren utan att riva.

Hela 18 nationer ställde upp i laghoppningen, totalt fanns ryttare från 20 nationer på plats. Många kom i angeläget ärende: att kvala in till OS i London. Ska man vara riktigt ärlig, så var det en hel del som nog borde stannat hemma. En mexikanska exempelvis, som, trots fantastisk häst, helt enkelt inte behärskade hoppning över höga hinder. Gänget från Qatar kom på tyska och holländska superhästar och flera av ryttarna visade att de lärt mycket de senaste åren. Men, som sagt, alltför många kom med övertro på sin egen kapacitet.

Jag brukar åka över till Bernstorffsparken, mest för att det är så trevligt, men självklart också för att skriva om svenskarnas öden och äventyr. I år hade jag dock ytterligare en anledning, jag (och fotograf Lotta Gyllensten) skulle träffa superbrassen Rodrigo Pessoa. Han kom, så småningom, till vårt avtalade möte, och vi fick en lång pratstund där han berättade om sina funderingar kring livet, familjen, hästarna.

Jag minns honom från Scandinaviumtävlingarna, en lite parvel, välklädd och välkammad, alltid i hälarna på dåtidens stjärna, pappa Nelson. I år blir parveln 40 år..!

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.