Olika sätt att värdera ett SM

Så lägger vi fyra dagars tävlande på Flyinge bakom oss.

Tävlingarna avslutades med SM-finalerna. Både junior- och young rider-klasserna höll jättehög standard. De flesta av de bästa var med. Förbundskapten (tillsammans med Henrik Lannér) Pether Markne var så nöjd att han stövlade fram till mig och fullkomligt öste beröm över sina unga ryttare. Det var inte svårt att förstå honom, det var verkligen hög standard. Vi ska inte glömma att det ”bara” handlade om ett inne-SM, men Maria Alfredsson hade sannerligen hörsammat uppmaningen att det ska byggas högt och parallellt nu.

Som vanligt vankas det EM i sommar för de unga och det kan mycket väl bli massor av medaljer, både i lag och individuellt.

Ett extra jättegrattis till Anna Persson, som kämpat i många år och nu fick sin allra första medalj, ett brons i young riderklasen med Cash Man.

Som jag skrivit tidigare var seniorernas mästerskap fattigt på toppnamn. De två bästa var etta och tvåa,  Jens Fredricson och Niklas Arvidsson. Man hade kanske förväntat sig att Linda Heed skuklle vara med och slåss om medaljerna men gamle Thunderbird inte visade inte någon form. Jens Fredricson tyckte startfältet var okej. ”Inne-SM är ju en bra tävling för dem som kommer underifrån att visa upp sig”, menade han. Kanske det, det kan jag acceptera, men då ska tävlingen inte ha status av ett mästerskap.

Söndagen blev en lång-lång dag. Jag började nämligen med att åka med åttaåringen till Trelleborg där hon fick göra säsongens första start. Jag har lagt ner massor av tid och arbete på henne och jag fick belöning – hon hoppade strålande, med Karro på ryggen.

Det var tävlingar även hos Flyinge Ryttarförening i Granelundshallen, samtidigt som SM pågick i kvarteret bredvid. Det måste vara förklaringen till att det var så få starter i Trelleborg, för tävlingen, hindermaterialet och arrangemanget är bättre än på många andra ställen.

För ett tag sedan ifrågasatte jag varför jag ska gå med i en ryttarförening eftersom jag anser att man inte får ut något av medlemsskapet om man inte är aktiv ryttare. Lillhagens Ridklubb börjar få mig att tänka om. Nyligen bjöds medlemmarna på föredrag om kroppspråk, idag måndag, kommer veterinär Per Michanek och berättar om hästar och miljöer.

Det är så jag vill att en klubb ska fungera mot/med sina medlemmar, inte bara begära att de ska lyfta bommar och stå i kafteria.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.