Team-buildning är ett välkänt begrepp. Dels på moderna, kreativa företag, men ännu oftare inom sportvärlden.

Jag har sett åtskilliga ”överlevnadsläger” där sportkillar (det är mest killar) får uppgifter av olika svårighetsgrad som de tillsammans ska lösa. Det är meningen att det ska bygga lagkänsla och att individerna ska jobba för varandra för att nå ett gemensamt mål.

Inom ridsporten har vi sett team buildning inför de stora mästerskapen och dessa läger har varit väldigt uppskattade av deltagarna från den av individualismen uppbyggda ridsporten.

På Lillhagens Ridklubb i Höllviken satsar man stort på att bygga lagkänsla i hela klubben. Många aktiviteter är inplanerade hos denna klubb som både har lektionsverksamhet och ryttare på elitnivå, på ponny och stor häst.

En tisdag i slutet av januari kallade förre elitryttaren Britt Hakestam Weide klubbmedlemmarna till föreläsning. Hon arbetar numera själv med att coacha människor och hade engagerat Adina Ståhle, coach, dramapedagog, psykoterapeut, skådespelare och inte minst human scanner. Adina har hjälp såväl polisen som kriminalvården och tullen och nu var det dags att lära en samling ridfolk om hur de fungerar.

Anslutningen från klubbmedlemmarna var väldigt stor och åhörarskaran hade en åldersfördelning på mellan ungefär tio och drygt 60 år. Några av de yngre måhända blev en aning besvikna när de upptäckte att det handlade väldigt lite om häst och mera om mänskligt beteende. Men de, och alla andra, lyssnade fängslade när Adina underströk att 80 procent av vårt språk är kroppspråket och när hon illustrerade olika människors ”dialekter”. Att mänskligt kroppspråk har stor betydelse vid hantering av våra hästar behövde hon knappt understryka.

Jag tycker det är intressant att ridklubbar tar nya grepp och breddar medlemmarnas kunskap och intressen. Allt handlar inte enbart om hästar här i livet och inte minst en insikt i hur vi fungerar som människor blev en fantastiskt bra tankeställare.

Sydslättens Ryttarförening arrangerade pay-and-ride i onsdags. Det var allt från minimala hinderhöjder upp till 1,20 och anslutningen av ryttare var bra, trots att det var mitt i veckan. Eller jag kanske ska skriva, tack vare att det var mitt i veckan. Många tävlingsryttare och unghästubildare tar emot dessa tillfällen till träningstävling med glädje och tacksamhet och när förhållandena var så bra som på Sydslätten så förstår jag dem. Det går knappast att ge en häst en mera optimal tävlingsförberedelse än så.

Det nya underlaget i ridhuset var dessutom fantastiskt bra

Apropå fungera, det gör det inte för hästarna där hemma i hagarna just nu. Inte uteridningen heller. Stenhårt, knaggligt och ovänligt har det blivit när frosten nu kommit. Hoppas det blir töväder snart.

Ridsporten–Resten av sportvärlden 1–0.

Alla ni som orkade sitta uppe och titta på Kvällsöppet på TV4 på måndagskvällen kunde glädja er med att Jens Fredricson, i första hand, och Helena Lundbäck skötte försvaret av ridsporten och riktigheten i att Rolf-Göran Bengtsson fick Jerringpriset.

Lasse Anrell, Aftonbladets sportkrönikör som satt igång den häftiga debatten, var liksom en hockeyspelare från Södertälje kallase till studion. Båda försökte argumentera mot ridsporten som idrott men som den man han är erkände Anrell sportjournalisternas tillkortakommanden i ridsportkunskap ganska omgående. Det var skönt att höra honom mer eller mindre erkänna att sportjournalister behöver bredda sitt kunnande.

Skånskans utgivningsområde är väldigt hästtätt och det är en av anledningarna till att det sedan över 30 år varit mycket ridsport på sportsidorna. En annan är att Skånskan har en insatt och förstående ledning som uppskattat den breda ridsportbevakningen.

Med det har Skånskan alltså varit unik och reaktionerna från läsekeretsen har alltid varit både uppskattande och tacksamma. Jag finner det synnerligen underligt att inte fler tidningar förstått värdet av ridsportbevakning tidigare men den senaste veckans gigantiska uppmärksamhet kring RGB bör nog fått alla att vakna.

Få se hur länge det varar. Göteborg Horse Show kommer i alla fall väldigt lägligt tidsmässigt (23-26 februari).

Det är slutet av januari och kylan har kommit. Skönt för hästarna att slippa klampa i leran i hagarna men frågan är om de bättre gillar gnaggligt och isigt underlag. Såg inte så ut idag, unghästen vågade inte leka som han brukar. Lite riskabelt också att rida ut, så trots strålande sol fick det bli ridhusjobb. Suck.

I helgen var det träning för hopplandslaget på Flyinge.

Nu var bara ett fåtal där, det vill säga de som bor i syd-Sverige och de som inte var ute och tävlade. Skaran blev därmed inte så stor: Alexander Zetterman, Niklas Arvidsson, Henrik Ankarcrona, Peder Fredricson, Douglas Lindelöw, Sandra Carlsson, Stephanie Holmén och kanske någon till som jag aldrig hann se.

En som saknades var Peders fru Lisen Bratt Fredricson (som för övrigt fyllde år på måndagen). Lisen är just nu hos Rolf-Göran Bengtsson och tränar. Spännande!

Som vanligt var det Italienbaserade holländaren Hans Horn som höll träningen och han gjorde det på sitt sedvanliga lågmälda sätt. För åskådarna går det inte att höra instruktionerna, och förresten säger han inte mycket till ryttarna heller.

Ändå är alla lyriska varenda gång de får möjlighet att rida för Horn. ”Han kan på sekunden se vad som inte varit bra den senaste veckan”, beskrev Douglas Lindelöw. Och då handlar det om pyttedetaljer.Sådana detaljer som kan göra skillnaden.

Av de hästar som jag hann se imponerade Click and Cash under Niklas Arvidsson och nya Udermus under Douglas. Båda hästarna har lagt på sig en massa muskler under vinterträningen och lär plocka en del del rosetter på de internationella banorna framöver. Förhoppningsvis får vi se båda i Scandinavium i slutet av februari.

Jag stod och pratade en hel del med Flyinges (före detta) avelschef Karl-Henrik Heimdal. Första halvåret ska han vara Paul Schockemöhles högra hand när tyskens hingstar går i tjänst på Flyinge. Sedan tar Heimdal över ordförandeposten i ASVH, svenska avelsförbundet. Han hoppas kunna föra svensk sporthästavel framåt och han var positiv inför möjligheterna  det innebär för ökad tillgång till Europas bästa hingstar .

Mindre glad var han över att Flyinges sto- och unghästmaterial blir till salu i veckan. Det är en stolt och lång tradition av stolinjer som nu kommer att brytas. Heimdal hoppades att ett eller två ston trots allt får bli kvar, inte minst som undervisningsmaterial till främst Hippologen. Och man kan ju tycka att det vore konstigt att undervisa i semineringsteknik, dräktighet och fölningar utan att  eleverna får se hur det fungerar i praktiken.

Flyinge har redan sålt dressyrhingsten Bellamour och nu har även veterinärkliniken fått ny ägare, Helsingborgs Djursjukhus. Det finns snart inte mycket kvar av det Flyinge vi varit vana vid, men undervisningsdelen är inte berörd . Heimdal kunde intyga att alla elever hållits ordentligt informerade om vad som händer och att alla jobbar på med gott mod.

Rolf-Göran Bengtsson har fortsatt att fylla tidningssidorna i veckan. Aldrig tidigare har det varit så mycket ridsport i media som sedan han fick Jerringpriset. Men säg den stjärna som inte har några fläckar; att han missade maxtiden i världscupdeltävlingen i Leipzig var slarvigt. Så som Ninja hoppade hade han mycket väl kunnat vinna klassen.

Men å andra sidan leder han Europaligan…

Dagen efter idrottsgalan i Globen. Rolf-Göran Bengtssons namn var på allas läppar, på allas TV- och dataskärmar och i alla radiokanalers mikrofoner.

Alla var glada för att han röstats fram av svenska folket som Jerringprisvinnare.

Nästan alla. Aftonbladets Lasse Anrell stack, som vanligt, fram hakan och sågade Jerringrpisjuryn och ridsporten. Det fick en specialtidning att utmana Anrell och bjuda honom på en ridlektion. Jag hoppas Anrell gör som Sydsvenskans förre krönikör Åke Stolt gjorde – antar utmaningen. Stolt ramlade av när han fick sin lektion hemma hos Maria Gretzer…

Jag har ett annat exempel på sätt att få oinvigda att förstå hur svårt det är med ridning. Min dotter håller på med fitnessboxning (vid sidan om ridningen) och hennes tränare (känd inom boxningen) trissade henne länge med att ridning var väl ingen sport och krävde ingen kondition. Så dottern utmanade tränaren och bjöd hem honom att provrida.

Efter två varv på volten hoppade tränaren av – och kunde sedan knappt röra sig i en vecka…

Vad jag också vill ha sagt med detta är att med Rolf-Göran Bengtsson som Jerringprisvinnare, så har han inte bara skrivit ny historia som den förste vinnaren från ridsporten och dessutom den äldsta någonsin, han har också sett till att ridsporten fått den respekt som riktig idrott som den förtjänar.

En liten reflexion: Jag har under alla år jag följt Rolf-Göran aldrig sett honom det minsta nervös, inte ens inför de stora avgörandena. Men på idrottsgalan, och framför allt när han skulle hålla sitt tacktal, var han märkbart berörd. Faktiskt lite rörande.

Det efterlystes mer dressyr här i bloggen, och faktiskt, här kommer det. Jag besökte landslagets Minna Telde häromdagen, hemma på hennes Nr 1 (ja, gården utanför Veberöd heter så sedan urminnes tider). Minna hade tänkt tävla i Amsterdam men fick snabbt ändra plan när en inbjudan kom från Florida. Så nu packar hon Deinhardt och Santana, hästskötare och åttamånader gamle sonen och far till varma sköna Florida.

Minna är rejält på gång efter barnledigheten. Hon har fyra(!) Grand Prix-hästar (trots att hon tackat nej till världsstjärnan Uthopia) och målet är stenklart – OS i London.

Räkna med att vi får se och höra mer om Minna Telde från Veberöd.

Grattis, grattis, supermycket grattis – Rolf-Göran Bengtsson, vinnare av Jerringpriset.

Äntligen kom erkännandet, för ridsporten, ridkonsten, och Rolf-Göran Bengtssons idrottsprestationer.

44 procent av det röstande svenska folket valde Rolf-Göran, trots att en skidkille (Marcus Hellner) stod för motståndet. Det säger en del om hur stort det här var, hur svenska folket tagit till sig av hans framgångar.

Det går inte att säga att Rolf-Göran sprudlade på scenen vid prisutdelningen i Globen. Men det syntes hur rörd han var, hur lycklig och tacksam han var – och stolt över att ridsporten äntligen på allvar blev erkänd i den stora idrottsvärlden.

Aldrig någonsin har någon från ridsporten fått pris på en idrottsgala. Att det hänt nu är helt Rolf-Görans egen förtjänst. Genom slit och nästan tjurig målmedvetenhet har han nått världstoppen, och in i svenska folkets hjärtan. Som han själv sade i sitt långa (och förberedda) tacktal, silvermedaljerna hängde där hemma på väggen och påminde om att han inte nått toppen.

Nu hänger ett EM-guld där – och det visar att han nått allra högst.

Än en gång – jättegrattis, Rolf-Göran.

Det har varit mycket Rolf-Göran Bengtsson på den här bloggen på senare tid.

Inte så konstigt, vår i särklass bästa ryttare har ju utmärkt sig ordentligt, inte minst när han blev världsetta på rankningen. Och i söndags hyllades han rejält på ryttargalan i Stockholm.

Roligt också att Angelica Augustsson fick priset som årets komet. Hon tog ju ett rejält steg fram ur den anonyma massan när hon vann världscuphoppningen i Göteborg i våras och sedan dess har hon ju bland annat ridit EM och hon är superaktuell för OS, inte minst sedan hon fått ännu en fin häst till satllet. Ytterligare en häst har också Henrik von Eckermann fått. Det innebär att för första gången, i alla fall så långt jag kan minnas, har våra ryttare mer än en häst att välja mellan. Malin Baryard-Johnsson har ju också två bra hästar. Det betyder ökad styrka.

Och apropå OS så hade förbundskaptenerna för de olympiska grenarna ett möte i helgen. De presenterade i stort sett inget nytt, men det var trevligt att få veta att fälttävlans Niklas Lindbäck startar säsongen tidigt. Han lämnar visserligen bästa hästen Mister Pooh hemma men Niklas åker till syd-Europa med andra hästar. Bra att få tidig start på tävlingsridningen efter en lång vintervila.

Dressyrens Tinne Vilhelmson-Silfvén har gjort som hon brukar på vintern, hon har tagit tre hästar med och tävlar i Florida. Den här gången får hon svenskt sällskap eftersom hoppningens Daniel Zetterman också gett sig in i den amerikanska multidollarcirkusen. Det ger bra tävlingsrutin för Daniel med ett motstånd som kanske inte är lika tufft som i Europa, men där banor och underlag är de bästa.

Här hemma har jag, lite på avstånd, sett hur Karoline Goldberg utnyttjat Facebook och slängt grava anklagelser om djurplågeri på Agnetha och Douglas Lindelöw. Goldberg anser att hennes Yajamila, som Douglas red till seger i femårsbreeders, tappat många muskler och mycket hull och anmälde Lindelöws för misskötsel till länsstyrelsen innan hon flyttade sin häst till Niklas Arvidsson. Det tog bara några dagar innan länsstyrelsen avskrev fallet men ändå hann man uppleva ur eländigt det kan bli när Facebook utnyttjas på fel sätt. Eftersom inlägg där inte kontrolleras innan publicering hann Goldberg smutskasta Lindelöws grovt. Men att Goldbergs kritik inte fick vara oemotsagd visade den ström av inlägg som fanns på andra sajter.

När vi ändå är inne på Lindelöws, jättekul för Douglas att han har ordnat med sponsorer så han kan behålla fina Udermus, den unga häst han hoppas mycket på för framtiden. Udermus var med i helgen på tävling i Holland och det blev några nedslag i klasserna, men häst och ryttare kan behöva en inkörningsperiod innan allt är på plats.

Själv glädjer jag mig åt att snön lyser med sin frånvaro. Står hellre ut med regn och blåst och det verkar som att jag delar åsikt med massor av skåningar. Alla jag pratat med anser att om skåningar vill ha snö, då föredrar de att åka till den, ingen vill ha den på hemmaplan.

Härligt när solen skiner, temperaturen når sju-åtta grader och talgoxarnas kvitter ger tinitusvarning.

Snacka om att det kommer att bli fest i Stockholm på söndagen.

Det är nämligen inte bara en Europamästare som ska firas på ryttargalan på hotell på Skanstull – det är samtidigt också en världsetta som anträder scenen.

Den smoking han just inhandlat kommer sannerligen väl till pass för allas vår Rolf-Göran Bengtsson. För det ska vara stil och klass när en idrottsman av Roffes kaliber hyllas.

Först blev han Europamästare. Sedan, av bara farten, vann han världscupklassen i Lyon. Han hade förmodligen också vunnit i London om inte Ninja varit en aning för lyhörd och svängt för tidigt i omhoppningen.

Han blev historisk när han som förste svensk tog EM-guldet. Nu har han skrivit ett nytt kapitel i svensk ridsporthistoria genom att vara först att toppa världsrankningslistan i en olympisk ridsportgren.

Det är stort. Ja, det räcker inte – det är enormt!

Nu får vi hoppas att även övriga idrotts-Sverige inser hur stor RGB är. Han är nominerad i kategorin årets idrottsman till idrottsgalan den 16 januari, och svenska folket kan rösta fram honom i Jerringpriset. Ryttare brukar ha svårt att hävda sig mot (främst) skidåkare men ett litet tecken på att risportens utövare äntligen tas på allvar var att RGB:s EM-guld och Patrik Kittels EM-dressyrbrons faktiskt uppmärksammades i TV-sportens årskrönika på trettondagsaftonen.

Jag har sett och övervarat åtskilliga clinics.

Ändå satt jag i nästan åtta timmar som förtrollad, tillsammans med 840 personer på läktaren i Helsingborgs ridhus. Ingen märkte att regnet vräkte ner utanför (utom de som fick inträngande droppar genom taket på sig) och att stormen piskade.. Här inne delade Europamästaren Rolf-Göran Bengtsson med sig av sina hemligheter bakom framgången och det upptog allt fokus. Alla sög i sig varje ord, alla ville se varenda detalj och när Rolf-Göran själv satt upp på tre olika hästar, då var det magiskt.

Rolf-Göran är ett unikum, få kan som han använda ridtekniken med sådan finess och känsla.

Men egentligen är allt väldigt grundläggande. Hela dagen återkom Rolf till samma bas: sträckt och stilla yttertygel, balans, rak häst och rytm. Rid med och inte mot hästen, känn efter, använd enkla bett. Det är gamla sanningar, och de enda som gäller. Väldigt enkelt – men ack så svårt för alltför många.

Jag skulle önska att fler instruktörer och tränare satt bland de 840 på läktarna. Rolf påpekade visserligen att han för något år sedan haft clinic för just tränare på Strömsholm, men det behövs fler sådana tillfällen, jag tror att mycket måste befästas när det gäller utbildningen i det här landet. Jag såg åtskilliga av de ryttare (även elit) som fick vara med på Rolfs clinic i Helsingborg som satt och hängde i innertyglarna. Inte förrän de på Rolfs uppmaning gjorde rätt hoppade hästarna som de skulle.

Vi måste tillbaka till grunderna. Först när dessa är etablerade i ryggraden på ryttarna kan vi gå vidare.

I en paus i clinicen fick Rolf-Göran Skånebrgaden-pris men det största priset delade han nog ut själv när han lämnade över en resa till London-OS till mamma Elsa. Det var rörande att se Elsas glädje och hur hennes ögon blev fuktiga.

Clinicen förmedlade inte bara kunskap, den blev också fin underhållning, för arrangörerna Tomas Hammar och Lotta Persson hade tänkt till. De hade anlitat Maria Gretzer och Joakim Nätterqvist (Pia Levins son som spelade Arn i filmerna) och dessa fanns hela tiden i manegen med mikrofoner. Det innebar att det inte blev en enda död stund på hela dagen. Sympatiske Joakim hade dessutom varit med och lagt upp dagen och kommit med råd och synpunkter.

– Han är ju trots allt skådespelare och vet hur man underhåller, påpekade Tomas Hammar riktigt.

Hemfärden i regn och storm från Helsingborg gick lekande lätt. Det fanns så mycket positivt och inspirerande i huvudet efter den långa dagen. Så nu är det bara att sadla på och rida som Rolf-Göran Bengtsson.