Team-buildning är ett välkänt begrepp. Dels på moderna, kreativa företag, men ännu oftare inom sportvärlden.
Jag har sett åtskilliga ”överlevnadsläger” där sportkillar (det är mest killar) får uppgifter av olika svårighetsgrad som de tillsammans ska lösa. Det är meningen att det ska bygga lagkänsla och att individerna ska jobba för varandra för att nå ett gemensamt mål.
Inom ridsporten har vi sett team buildning inför de stora mästerskapen och dessa läger har varit väldigt uppskattade av deltagarna från den av individualismen uppbyggda ridsporten.
På Lillhagens Ridklubb i Höllviken satsar man stort på att bygga lagkänsla i hela klubben. Många aktiviteter är inplanerade hos denna klubb som både har lektionsverksamhet och ryttare på elitnivå, på ponny och stor häst.
En tisdag i slutet av januari kallade förre elitryttaren Britt Hakestam Weide klubbmedlemmarna till föreläsning. Hon arbetar numera själv med att coacha människor och hade engagerat Adina Ståhle, coach, dramapedagog, psykoterapeut, skådespelare och inte minst human scanner. Adina har hjälp såväl polisen som kriminalvården och tullen och nu var det dags att lära en samling ridfolk om hur de fungerar.
Anslutningen från klubbmedlemmarna var väldigt stor och åhörarskaran hade en åldersfördelning på mellan ungefär tio och drygt 60 år. Några av de yngre måhända blev en aning besvikna när de upptäckte att det handlade väldigt lite om häst och mera om mänskligt beteende. Men de, och alla andra, lyssnade fängslade när Adina underströk att 80 procent av vårt språk är kroppspråket och när hon illustrerade olika människors ”dialekter”. Att mänskligt kroppspråk har stor betydelse vid hantering av våra hästar behövde hon knappt understryka.
Jag tycker det är intressant att ridklubbar tar nya grepp och breddar medlemmarnas kunskap och intressen. Allt handlar inte enbart om hästar här i livet och inte minst en insikt i hur vi fungerar som människor blev en fantastiskt bra tankeställare.
Sydslättens Ryttarförening arrangerade pay-and-ride i onsdags. Det var allt från minimala hinderhöjder upp till 1,20 och anslutningen av ryttare var bra, trots att det var mitt i veckan. Eller jag kanske ska skriva, tack vare att det var mitt i veckan. Många tävlingsryttare och unghästubildare tar emot dessa tillfällen till träningstävling med glädje och tacksamhet och när förhållandena var så bra som på Sydslätten så förstår jag dem. Det går knappast att ge en häst en mera optimal tävlingsförberedelse än så.
Det nya underlaget i ridhuset var dessutom fantastiskt bra
Apropå fungera, det gör det inte för hästarna där hemma i hagarna just nu. Inte uteridningen heller. Stenhårt, knaggligt och ovänligt har det blivit när frosten nu kommit. Hoppas det blir töväder snart.