Visst finns det folk som bryr sig

Reaktionerna på min förra blogg har varit väldigt många och än en gång ger det bevis på hur mycket vi svenskar älskar och bryr oss om djur.

Jag belyste, som bekant, problemet med hästar som helt enkelt släpps lösa när ägarna på de brittiska öarna får problem med ekonomin och anser sig inte ha råd med sina (lyx)djur längre. Ni läsare har reagerat med att vilja ha namn på djurorganisationer för att kunna ge ett bidrag. Jag kan inte hjälpa er, men det finns många sådana organisationer och lättast är det att leta efter uppgifter om dessa på nätet. Och/eller gå in på tidskriften Horse & Hounds hemsida.

Problemet i England kom mig att tänka på den organisation jag stötte på i USA. Den ägnar sig åt att ta hand om och sedan placera ut före detta kapplöpningshästar. I USA är galoppsorten gigantisk (betydligt större än travet) och som en följd av det blir det massor av fullblodshästar ”över”.  Det är sådana hästar som antingen inte springert fort nog, eller sådana som tävlat färdigt men inte används i aveln.

Man kan anmäla sitt intresse till organisationen och sedan görs en utredning där det undersöks om du är lämplig att ta hand om en häst. Jag tror att man sedan får hästen gratis men organisationen följer upp hästen, ungefär på samma sätt som Djurens Vänner har koll på de hundar och katter de placerar i nya hem.

Jag skulle önska att det, i främst England, fanns liknande organisationer för avdankade kapplöpningshundar. Dessa har det ibland inte lätt efter karriären. Men det kanske finns redan, jag har bara inte hört om dem.

Här hemma är det lågsäsong på tävlingsfronten, så jag ägnade någon timme i julstöket med att titta på världscuptävlingen från Olympia i London. Rolf-Göran Bengtsson vann inte den här gången, men vete tusan om han inte gjort det om inte oturen varit framme. Ninja la Silla hoppade alltför långt till höger på en oxer i omhoppningen och rev stöden, så hela hindret trillade. Retfullt så klart, men det var enda misstaget i hela den svåra klassen av hästen, och Rolf-Göran leder ändå världscupen och femteplatsen i klassen var inte illa.

Vardagen med hästarna här hemma är grå och blåsig, men vi slipper i alla fall snö och det är alltid en lättnad. Det som lyser upp tillvaron är att både sex- och sjuåringen verkar vara på väg i strålande form och hoppar suveränt på träningarna. Och så tillåter både mitt knäckta nyckelben och revbenen ridning igen.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.