Flyinge i korsgalopp mot ny framtid

Flyinge har varit som ett andra hem ända sedan slutet av 60-talet.

Jag minns Flyingedagarna, långdragna, ute på gräset bakom Kastanjegården med eviga körparader och sto-med-föl-visningar och packat med gubbar med keps på bänkarna runtomkring.

Det var ganska nergånget redan då, och ännu värre blev det på 70-talet när ingen tycktes bry sig, allra minst dåvarande ägaren staten.

Men så kom 80-talet och Ingvar Fredricson. Med sitt gåpåar-sätt och sin förmåga att entusiasmera engagerade han näringslivet och det blev  snurr på verksamheten. Byggnader rustades upp, ridhallen byggdes och avelsmaterialet moderniserades liksom seminverksamheten. Flyinge levde igen och det var alltid roligt att åka dit.

90-talet var också hyfsat, med hingstar i verksamheten som kom att betyda en hel del. Början av 2000-talet var också okej och det byggdes nya ridhus och stallar lite varstans på området.

Men nu är det deppigt igen. Förlustsiffrorna är många och stora, ATG vill inte längre skjuta till pengar till ridhästproduktion och det förstår ju var och en, att så kan det inte hålla på.

Kanske ligger det i tiden att en 350-årig tradition tvingas till förändring. Den privata delen av ridhästaveln växer allt mer och hingstsperma flygs kors och tvärs över jorden. Flyinge är ekvivalent med avel och min högsta önskan är att det bedrivs sådan där. Privata aktörer behöver definitivt inte vara av ondo och sådana kan ha mycket nytta av all den kunskap som finns inom de ljusgula väggarna.

Flyinge blir allt mer en skola och det finns uitbildning, allt ifrån gymnasium till högskola och specialistkompetens. Så ska och måste det förbli, svensk ridsport behöver utbildat folk, man håller redan på att halka efter, inte minst på unghästsidan.

Jag hoppas, av hela mitt hjärta, att Flyinge överlever. Självklart blir det förändringar, men de behöver inte vara negativa. På danska Vilhelmsborg fungerar det. Tanken att Flyinge utvecklas som ett NK, eller ett Hansacompagni låter tilltalande. Många ”småhandlare” under samma tak, och med Flyinge  som ett sammanhållande och administrativt paraply över alltihop – det skulle kunna fungera. Och bara någon mil bort, i Lund, byggs ju det gigantiska internationella forskningscentrat. Det kan nog spilla över en del grädde på Flyinge.

Det har ryktats mycket om att galoppen kan flyttas från Jägersro, om galoppen inte får ett nytt avtal med banan. Det lär vara Svensk Galopps ordförande Hans Hansson som är mest intresserad, men i så fall har han inte sin vd Gunnar Werner med sig. Jag pratade med Werner torsdag eftermiddag och han var glasklar med att galoppen ska vara kvar på Jägersro.

Galopphästar kan det bli ändå på Flyinge, om championtränare Wido Neuroth gör allvar med sina flyttambitioner. Han vill bort från Övrevoll i Oslo och söker sig mot Sverige. Han har haft gigantiska framgångar på Jägersro (inte minst i derbyt) så det vore logiskt om han flyttar alla sina hästar till Flyinge. Här finns fantastiska möjligheter till träning, och det tar bara 20 minuter att köra till Malmö. Och enligt Flyinge-vd Marianne Lilja Wittbom är Neuroth mer än välkommen.

Förändringens vindar på Flyinge blåser bort en riktig tradition: Flyingedagarna. Men det ligger också i tiden, visningarna har inte varit några direkta kioskvältare och blev sig egentligen aldrig riktigt lika sedan Kyra Kyrklund slutade.

Marianne Lilja Wittbom lovar i alla fall att årets upplaga, som smått tragikomiskt infaller med  350-årsjubileet, ska bli något alldeles extra. Jag tror henne.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.