Det borde vara mer Eriksson

Flyinge bjöd på 350-årsshow mellan sjuårskvalet och treåringarnas löshoppning.

Massor av gäster hade bjudits in och det fanns särskilda biljetter att köpa till arrangemanget. Det blev bara halvfullt på läktarna och det var väldigt synd. Inte för att det var en särskilt spektakulär show, men kvaliteten var hög och den var precis lagom lång.

Körning med Maria Kahrle och Fredrik Persson, med gamle körmästaren Christer Pålsson vid mikrofonen, fälttävlan med Malin Andersson och före detta fälttävlansryttarna Piia Pantsu och Peder Fredricson, kommenterat av Jan Jönsson, dressyr med Pernilla André Hokfelt, Mattias Jansson, Ebba von Essen, EM-ryttaren Cecilia Dorselius samt Maria von Essen och med Kyra Kyrklund vid mikrofonen bjöds.

Men det som jag fastande för mest var hoppningen och då allra främst Peter Eriksson. Peter hade fått låna den sjuårige Cardento-sonen Thriller P av Lisen Bratt Fredricson (hon red själv Texas P) och han red hästen så fantastiskt bra. Peter syns knappt på tävlingsbanorna numera, helt enkelt beroende på att han inte har några hästar. Det är synd och det är ett oerhört slöseri med ryttarkapacitet. Visst är det bra att ungdomarna kommer allt mer, men Peter, 50+, har alltid något att tillföra, inte minst i ett lag. Det borde vara mer Peter Eriksson på tävlingsbanorna!

Jubileumsshowen avslutades med Livgardets Dragonmusikkår. 18 hästar, tretton fuxar, fyra skimlar och Harry (pukhästen) hade transporterats ner från Stockholm enbart för att fira Flyinge och det var det värt. Synd att inte publiken var större så fler kunnat få njuta av den beridna konsert som bjöds.

Flyinge firar alltså 350 år och dess historia är verkligen intressant, liksom den utveckling av hästuppfödning som skett, särskilt sedan 80-talet. Men Flyinge dras med stora ekonomiska svårigheter, och det har inte blivit lättare i rådande ekonomiskt besvärliga tider. Idag består verksamheten till 50 procent av utbildning, med hippologen, gymnasiet, beridar-, unghäst- och hovslagarutbildningarna. Det är självklart bra men Flyinge bör också vara vägledande och tryggheten i och för svensk sporthästuppfödning. Glädjande nog har dock många hingstar som ingår i Flyinges hingstprogram haft många ston i år, men som chefen Marianne Lilja Wittbom underströk: det är viktigt att Flyinge når ut med det som institutionen vill  i svensk hästnäring.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.