Så lätt en medaljchans försvinner

Hur sårbar en ryttare är fick vi ett (tråkigt) bevis på i veckan.

Efter sin smått överlägsna seger i världscupdeltävlingen på Ribban (det var mera överlägset än vad siffrorna visade) såg en EM-medalj nästan bokad ut för Niklas Lindbäck. Hästen i toppform, Niklas i sadeln med ett fantastisk självförtroende – inget kunde gå snett.

Tills ultraljudet avslöjade sanningen.

Precis som alla andra landslagshästar fick Niklas Mister Pooh en ordentlig hälsocheck inför EM av veterinär Staffan Lidbäck. Varken Niklas eller Staffan hade någon anledning att tro att det skulle vara något fel på Mister Pooh. Men när Staffan ultraljudade hästens senor hittade han en liten, liten skada på ena benets yttre böjsena. Det var inget hästen var påverkad av, det syntes inte ens utanpå. Faktum var dock att om Mister Pooh fortsatt träna, och tävla, då skulle han kunnat få en allvarligare senskada.

Nu blev det i stället sex veckors vila – och missat EM. Skönt för hästen att den lilla förändringen på benet upptäcktes så tidigt men synnerligen tråkigt för Niklas att missa EM. Särskilt som hans andrahäst också är/varit skadad. Det är trist att våra ryttare är så sårbara, en liten skada och en klar medaljchans flyger all världens väg.

Tyvärr är det dock bara att acceptera, bra hästar växer inte på träd och de som finns hamnar inte alltid hos de bästa ryttarena. Det är så inte bara i Sverige, och inte enbart inom fälttävlan. Det är få ryttare som har mer än en häst i verklig världselit.

Jag tror att det svenska fälttävlanslaget, även utan Niklas, i EM kan placera sig som ett av de fem främsta som inte redan är klart för OS och därmed ta en plats i London. De svenska ryttarna rider med ett väldigt självförtroende, ivrigt stöttade av en alltid positiv förbundskapten Gunilla Fredriksson. Och sedan ska vi inte glömma att svensk fälttävlan nog har den mest meriterade tränartrion av alla: Maria Gretzer i hoppning, Elisabet Lundholm i dressyr och Jan Jönsson i terräng. Alla tre är före detta mästerskapsryttare och förbundskaptener i respektive gren och har lyft ryttarna enormt. De harv redan visat det i år, i Aachen.

För de som bor längre norrut i landet än Skåne är det nog svårt att förstå hur sommaren har varit här nere vid sydkusten. Det har regnat, och regnat och åter regnat. Igår tömde jag mätaren igen och då hade det, på bara några dagar, kommit ytterligare 42 mm. Det är vatten överallt, potatisen ruttnar på åkrarna och ”min” bonde vet ännu inte hur han ska kunna få ut tröskan på vissa av fälten. Risken är stor att hela den stora maskinen sjunker i dyngan om det inte blir några dagars uppehåll snart.

Vi som försökt rida i hällregnen har sett hur alla stubbåkergalopper runnit bort. Markvägarna går inte heller att använda. Så det har fått bli asfaltskritt och ridhusjobb. Nåja, sommaren är inte slut än, den kanske kommer till oss i september…

 

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.