I stort sett alla svenska elitryttare som inte tävlade utomlands var i Skyrup i helgen.

Det var synd att inte fler åskådare hade hittat till Anna Wemlerths fantastiska anläggning strax söder om Tyringe. Det bjöds nämligen på väldigt bra sport. Inte minst på avslutningsdagen, söndagen.

Först , i finalen i lila rundan, red Niklas Arvidsson som han brukar, oslagbart fort med Cyklon och la ytterligare en seger till en rad som han själv inte vet hur lång den är.

Sedan hade Niklas chansen igen, i stora rundan. Han hade ju titeln att försvara med Click and Cash eftersom han vann i fjor. Men den här gången räckte inte ens Niklas ridning, Jens Fredricsons form var oslagbar. Jag har aldrig sett Jens rida så bra som han gör nu, med sådant självförtroende och sådan säkerhet.

Hans Lunatic har också genomgått en förvandling. Vi visste att hästen kunde hoppa, men att han skulle bli en svårklasshäst av sådan kaliber, det hade nog inte många räknat med. Särskilt inte de som vet härstamningen, Landlord-Utrillo. Men Jens gillade hästen från första gången han såg den (på brorsan Peders och hans fru Lisens rekommendationer). I Jens regi har Lunatic vuxit och han utstrålar klass. Hästskötaren My Almqvist kallar Lunatic för kungen. Efter att ha sett honom i Skyrup förstår jag varför.

Anna Wemlerth, ägare av Skyrup och kvinnan bakom den fina tävlingsplatsen, vill ha SM nästa år. Efter helgens tävlingar kommer hon att bli uppbackad av många ryttare. Visst, en av framridningsplatserna behöver planas ut och förbättras och platsen där lastbilarna står också. Men som helhet är Skyrup ytterst värdigt SM-status.

Anna är väldigt duktig på att genomföra sina projekt och jag är övertygad om att hon landar hem SM.

Hemma är vi tillbaka i farten med hästarna. Sex- och sjuåringen fick vila under Falsterboveckan. Lite tjockare om magarna gjorde de sin första hoppträning på länge häromdagen. Inte ens gräsmagarna kunde påverka dem, båda var jättebra. Bara att åka ut och tävla, alltså. Om det funnits tävlingar. Man kan välja och vraka i maj och juni  men det är märkbart tomt i augusti. Är det gamla tider som hänger kvar, eller? Dags att titta över tävlingsterminerna, kanske.

Det hade varit kul att se finalerna vid Henriksdalstävlingarna. Men vädrets makter går inget att göra åt och efter ytterligare ett skyfall tidigt på lördagsmorgonen kunde tävlingsledarna och Henriksdalsborna Ragnar Bengtsson och Paula Törnquist inte göra annat än ta beslutet att ställa in. Då hade de vandrat ut på områdert med vatten runt fotknölarna. Hur mycket de än preparerat området och hårdgjort kör- och gångytor så hjälpte det inte när vädret var som det var.

Som sagt, det var synd att det blev så. För även om det inte var särskilt många anmälda, så var det väldigt bra tävlingar. 1,50-klassen på fredageftermiddagen blev synnerligen intressant och följde utmärkt upp den fina 1,45-klass som avslutade förra veckans tävlingar.

Nästa helg (start med unghästklasser redan onsdag) är det nya tävlingar för den nationella eliten i Skyrup. Hörde på Henriksdal att det skulle bli väldigt många startande i Skyrup och det förvånade mig eftersom det ett tag ryktades att ryttarna skulle bojkotta tävlingen då de tyckte att startavgifterna var för höga.

Skyrup har en fantastisk fin tävlingsbana och det lär garantera bra sport, men nu är det upp till Anna Wemlerth och hennes funktionärer att visa att även logistiken håller måttet, tillräckligt för att klubben ska få det SM i hoppning som den gärna vill ha nästa år.

Min egen ridning har så klart också blivit regndrabbat. Jag har väl aldrig ridit så mycket i ridhus som den här sommaren. med vad ska man göra när alla markvägar mest inbjuder till lerbrottning.

Det har till och med varit så illa med vädret att vi var tvungna att ”rädda” de tre hästarna på betet. Hagen ligger vid havet och erbjuder inte särskilt mycket vindskydd. När det då spöregnar i timmar, och dessutom blåser, då far hästarna illa. När vi hämtade dem darrade de så att hela bilen hoppade och jag kan berätta att de var ytterst tacksamma att få komma hem till sina gemytliga boxar.

En veckas (knappt) pust efter de nio intensiva dagarna i Falsterbo, nu är alla redo att köra på igen.

Jag träffade Mr Falsterbo Horse Show, Jana Wannius, på Henriksdalstävlingarna idag lördag. Det var lite förvirrande först, för när Jana kom stod jag och pratade med Jaana. Alltså Jaana Alvesparr, överdomare på Henriksdal och även steward i Falsterbo. Vi kom att prata om den nyss avslutade horse showen och Jana (Wannius) berättade om lite funderingar han hade på förbättringar till nästa år. En av dem gick ut på att göra läktaren på södra läktaren (den som ryttarna rider bakom i derbyklassen och där ljustavlan sitter). Idén var att också bygga som ett valv eller tunnel under läktardelen och där ska ryttarna passera i derbyt.

Kul idé.

Inför nästa år funderar Jana också på att förbättra restaurangområdet, så att det blir bättre tillgänglighet och kortare köer.

Bättre möjligheter för publiken att följa resultatavlorna ingår också i planerna.

Få se om Jana också lyckas med Vellinge Kommun. Jana anser att det bidrag kommunen ger Falsterbo Horse Show, 450 000 kronor, inte alls står i paritet till de stora intäkter som kommunen får i form av ökade arbetstillfällen, turism och omsättning hos näringsidkarna, vilket också betyder större skatteintäkter.

Jaana (Alvesparr) hade bråttom från Henriksdal eftersom två av hennes galopphästar skulle starta på Jägersro. Vi hann i alla fall prata om det som många undrar över, nämligen Jägersros val av tema för den här galoppdagen. Jag har visserligen tidigare haft åsikter om Irish Day, American Day, Frensh Day och intervjuerna till publikplats med uppfödarna från de olika länderna. Jag tycker sådant är för internt och inte särskilt intressant för en publik som är på plats för sporten och spelet.

Men idag var det regnbågstema, man vände sig alltså till HBT-folket, med annonser på uppenbart homosexuella människor i programmet. Jag har absolut inget emot HBT-personer, var och en får vara precis som den vill i mina ögon. Men varför detta tema på Jägersro? Det undrar både jag och många med mig.

Henriksdalstävlingarna håller som vanligt hög standard men kontrasten till nyss avslutade Falsterbo Horse Show var slående. Den underströks av att det bara var tävling på en av banorna, dessutom. Men Malin Baryard-Johnsson var där med två femåringar och en äldre häst som behövde komma ut och tävla, och Alexander Zetterman och många andra av de duktiga ryttarna, så standarden var hög. Ska bli kul att se 1,45-hoppningen i morgon söndag.

När man fäller ner locket på laptopen efter en lång tävling som Falsterbo Horse Show är det som att luften går ur en totalt. Nio dagars intensivt skrivande, med alla upplevelser och alla möten med människor det innebär tar musten ur en.

Men det är roligt. Det är jättetrevligt att möta folk från hela landet, att se toppsport och att umgås med kollegor. Så jag vill definitivt inte klaga. Men trött blir man.

Det ska också bli härligt att själv komma upp i sadeln igen. Mina två hästar som tävlar har fått en veckas vila, så efter allt gräs de proppat i sig undrar jag om jag får runt sadelgjordarna.

Vad jag förstått har det varit en del stök på kvällar och nätter i samband med Falsterbotävlingarna. Det brukar det vara men jag tror det varit lite lugnare i år, tack vare bättre organisation och bevakning. På tävlingsområdet finns det ett jättetält där ena avdelningen är för VIP-folket och den andra är restaurang. Där är det fullt liv kvällar och nätter – och jättetrevligt. Ryttarna har upptäckt detta tillfälle till after ride och sitter gärna där i kvällssolen och njuter av en bit mat.

När det var sedvanlig fotbollsmatch på lördagskvällen var det livat värre. Det hejades ordentligt, inte minst från Henke Larsson som nästan såg ut att vilja coacha sina forna lagkamrater Patrik ”Bjärred” Andersson och Niklas Skoog. Alla hade lika roligt, även om Patrik ”Bjärred” såg lite förtörnad ut när han lämnade banan med ganska hårt åtgångna smalben.

Ännu ett Falsterbo Horse Show är slut och än en gång kan tävlingsledare Jana Wannius konstatera att det blev nytt publikrekord. Och jag tror publiken kommer att öka även i framtiden för inget känns gammalt och sporten blir bara bättre och bättre. Inte minst svenskarna.

Näst sista dagen av Falsterbo Horse Show. Tävlingarna började nå sin kulmen och solen strålade. Folk fullkomligt vällde in genom entreerna och fick sannerligen sitt lystmäte, vare sig de valde dressyrläktaren eller hoppbanan.

Patrik Kittel gjorde ingen besviken. Han är en showman och eftersom hans häst Scandic också gillar att stå i rampljuset blev hans ritt i küren oemotståndlig. Dressyrentusiasten Antonia Ax:son Johnson sa att dressyr blivit en folkfest och det är bara att hålla med, åtminstone när dressyren rids i Falsterbo. Hästarna får stå ut med mycket och de flesta klarar det alldeles utmärkt.

I hoppningen tog Malin Baryard-Johnsson en populär seger i Grand Prix-kvalet på förmiddagen. Lite senare träffade jag och några kollegor henne i presshuset. Trots att Malin fick hålla ögonen på yngste sonen Ted, 2, hela tiden så var hon så avslappnad och så trevlig som Malin kan vara. Ted for omkring och testade allt från smörgåsar till vindruvor medan vi pratade EM, OS och nya landslaget, men det gick bra.

Det mesta är ganska avslappnat i Falsterbo. Folk trivs. Publiken minglar, jublar, äter, umgås och handlar. Ryttarna tränar, tävlar och trivs de också. Publikens intresse är fantastiskt, till och med vid kvällssena ponnystafetter och six-bar-hoppningar fanns den på plats.

Det enda smolket igår var den tråkiga nyheten som kom från Danmark att svenska hästen Cinnamon brutit nacken och avlidit omedelbart i terrängprovet vid NM. Unga ryttaren Maria Bredberg klarade sig oskadd när hästen rumplade men var oerhört ledsen över att ha förlorat en kamrat som hon tagit medaljer med i EM, NM och SM.

En dag kvar, och vi håller tummarna för svenskseger i Grand Prixen. Malin eller Rolf-Göran?

Det började vid tiotiden på förmiddagen, sedan fortsatte regnet att ösa ner över Falsterbo.

Det gjorde att det faktum, som jag skrev om på torsdagen, att man som journalist mest sitter inomhus och jobbar i pressrummet för en gångs skull var väldigt trevligt.

Danskarna tog ju för sig ordentligt i unghästdressyren, även om svenskarna Jan Brink respektive Rebecca Mauleon till slut vann finalerna. Också i hoppningen är det mycket danskt, landets närhet till kontinenten är märkbar. Camilla Enemark vann, Jesper Meyenburg var trea i femåringarnas final, båda på hästar med belgiskt/tyskt/holländskt blod, Camilla dessutom på en belgiskt ägd häst. De danska ekipagen var  noggrant utvalda av svenskdanske Christer Ericsson som utgör den danska unghästuttagningskommittén och han hade, som vanligt, gjort en korrekt bedömning.

Häromdagen gjorde jag en notering om att många av vinnarna i femårschampionaten ”försvinner”, att få av dem får en karriär på hoppbanorna. Naturligtvis ska jag inte dra några förhastade slutsatser, men de upplevelserna femåringarna fick åka hem med efter finaleni år främjar knappast deras utveckling. Allt regn gjorde banan hal och de många paraplyerna runt banan skrämde dem. Allra värst var dock de svarta jordiga hål som uppstod i avsprångspunkten framför hindren. Många hästar skyggade och drog sig mot hindrens ytterkanter, vissa hästar hoppade inte alls. En av dem som tackade för sig var favoriten Turmalin, Helena Hugossons och Thomas Feldts hingst riden av Malin Baryard-Johnsson. Det var synd, Turmalin kunde kvalitetsmässigt mycket väl matchat danskarna och det hade varit roligt att se honom i en omhoppning.

Vädret kan man aldrig göra något åt, tråkigt bara att det skulle drabba tävlingarnas yngsta och mest orutinerade  hästar.

När man arbetar vid en så stor tävling som Falsterbo Horse Show är det nästan unikt att få se en häst i verkligheten. I alla fall när tävlingarna kommit igång på allvar.

Sporten måste man följa via en TV-skärm inne i pressrummet, tiden går åt att göra intervjuer och skriva.

Lyckligtvis är TV-bilderna väldigt bra och har man bara sett något enstaka ekipage live, så kan man bilda sig en uppfattning om hur banan ser ut och man har fått lite stämningskänning.

Till de riktigt stora klasserna går man i alla fall ut, så nationshoppningens superliga i morgon fredag ska jag se från läktaren. Även om det regnar.

Idag kom dressyrryttaren Patrik Kittel instövlande i pressrummet. Han är alltid lika glad och skojfrisk och han bjöd på ett brett leende. Han ville se på någons dator om världsrankningen kommit än, för han förväntade sig att ha klättrat en del efter alla sina framgångar. Rankningen fanns inte att hitta någonstans, men Patrik skojade ändå. ”Det har ju bara gått en vecka sedan senaste tävlingen..,” sa han.

Hoppningens rankning, däremot, kom på torsdagen. Alla hade förväntat sig att Rolf-Göran Bengtsson skulle ligga tvåa, några spekulerade till och med i att han skulle toppa. Men han låg kvar på sin fjärdeplats, trots två segrar i Global Champions Tour.

Den internationella listan baseras på tolv månaders resultat. Alltså försvann de poäng ryttarna tog i juni i fjor. Det visade sig att R-GB tappade för många poäng och att de 500 han hade upp till ledande kanadensaren Eric Lamaze var för många.

R-GB har varit tvåa på listan en gång, 2001, det år han var EM-trea och ledde ekipagelistan med Pialotta. Med fyra internationella hästar i stallet kommer han att klättra. Det vore fantastiskt för svensk ridsport om han lyckas ta sig ända upp i topp.

Apropå topp, i Falsterbo görs en lista på fadershingstar till deltagarna i både hoppning och dressyr i Scandinavian Open. Den som toppade i år var Hip Hop och därmed degraderades Cardento för första gången sedan man började räkningen.

Superligahoppning idag. Det är statusmässigt den viktigaste klassen och den kommer att röna stor uppmärksamhet från stora delar av världen. Svenskarna har fått wild card tack vare hemmaplan men resultatet räknas inte in i några sammanhang. Men svenskarna vill vinna, både för sin egen skull och för publikens. Dessutom får vi en fin indikation på formen på vårt EM-lag.

R-GB tar Ninja la Silla i laget och det är bra, lilla Ninja visade fantastisk form när han fick hoppa på torsdagsförmiddagen. Quintero la Silla däremot såg ut att ha lite svårt att koncentrera sig och rev ett hinder i eftermiddagshoppningen.

Passa på att titta på Ninja i morgon, efter sina starter åker han med en transport till Aachen inför de stora tävlingarna där nästa vecka. ”Om han inte får en spik i foten”, skojade R-GB apropå den incident som skedde i Falsterbo för två år sedan.

Man vet inte riktigt vad man ska tycka om den nya hoppgrenen equitation.

Det går ut på att man ska hoppa en bana och som vanligt är det främst felen som avgör placeringen. Men stilbedömning ingår också och den poängen ska betyda en tredjedel för resultatet.

Grundidén är bra, den gynnar riktig ridning. Det är ju så att grunden är väldigt viktig. Utan ett bra grundslag i tennis eller golf kommer du ingen vart. Inom ridningen är det samma sak, du måste sitta rätt och ha rätt påverkan på hästen om det ska fungera. Så på så sätt är idén med equitation bra. Vad jag kan tycka är lite tveksamt, är att det funderas på klasser för tolv- till fjortonåringar på stor häst. Vår ponnysport är väldigt bra, varför inte låta ungarna rida ponny? Det är ju stilbedömning i de viktiga klasserna där redan.

FEI, internationella förbundet, har redan barnklasser, men dessa är bara stora i ridsportens u-länder och där har de betydligt större berättigande. Där har de ingen ponnysport att tala om.

Hur som helst, det finns planer på equitationkval i hela Norden, med final i Falsterbo nästa år. Tävlingsledare Wannius är optimistisk, så det kan bli bra.

Onsdagen bjöd på ännu en strålande dag vid Falsterbo Horse Show. Publikmagneten Falsterbo Hunting bjöd på bättre bana än tidigare med mindre trix på hoppbanan och mera galopp. Det gynnade naturligtvis fälttävlansryttarna men det var okej eftersom nästan hela startfältet kom från den grenen. Jacob Hellström var väl det enda undantaget. Vinnaren (Sandra Gustafsson) fick 30 000 kronor för segern, en ansenlig summa som fälttävlanssporten knappast är bortskämd med.

Hela dagen rullade transporter med de internationella hästarna in. Det drar ihop sig, i morgon torsdag blir det derby- och Grand Prix-kval och det ska bli hur roligt som helst.

Det finns hästar. Och så finns det hästar.

I världsdressyren är Totilas den unika. I Falsterbo Horse Shows unghästdressyr är Romance den stora stjärnan. Åtminstone bland femåringarna, sexåringarna har jag inte sett ännu.

Totilas svävar över marken oavsett gångart. Han kan liksom inte ”hjälpa” det, han är bara funtad så och när han blivit tränad har gångarterna med styrka och balans blivit ännu mer extrema. Så till den grad att belackarna muttrar om överrörlighet.

Romance är av samma sort. Han är bara fem år och har alltså endast hunnit få sin grundutbildning. Men han är så rörlig att man såg honom direkt när han skrittade in på framridningen. Visst är han fortfarande valpig och måste anstränga sig en hel del för att hålla ordning på alla fyra benen och sin kropp, men de grundkvaliteter han besitter är odiskutabla.

Romance är danskfödd, e Blue Hors Romantic-Lavallo-Alibi och var ett bevis på att dansk uppfödning av dressyrhästar är i världsklass. Det var förresten bara att ta en titt på resultatlistan, tre av de fyra i topp kom från andra sidan sundet. Jag vill inte tro att danskarna gått om oss så radikalt i en gren där vi har stolta traditioner, men resultaten ljuger aldrig. Vi får väl se hur det går när sexåringar tävlar på onsdagen.

Tisdagen bjöd på fantastiskt väder, perfekt temperatur och strålande solsken och det lär bli likadant på onsdagen. Det är precis så Falsterbo Horse Show ska vara.

Regnet strilade i Falsterbo, på ett sådant sätt, ni vet, som gör att man blir plaskvåt.

Men det spelade ingen roll, inte när unghästarna hoppar. Det enorma intresset för framtidens hopphästar består. Alla som fanns på plats vid tävlingsplatsen på måndagen var samlade runt den dressyrarena som, så här i början av veckan, fungerar som hoppbana. När jag i en paus gick från hoppbanan tvärs över området ner till presshuset tittade jag ner i gångarna på marknadsområdet, och där var det i det närmaste tomt på folk. Inte så bra för kommersen, men det indikerade att kommersen denna måndag var fokuserat på hästarna.

Som ni kanske ser i Skånskans papperstidning så hade jag ett trevligt samtal med irländske hästköparen Richard Bourns. Jag hade inte lagt märke till honom tidigare, men han har faktiskt varit gäst i Falsterbo sedan 2004 och han stortrivdes där han stod under taket i ett av sponsortälten vid banan och tittade på hästarna på framridningen.

Bourns är en av många med ärende att köpa hästar men vi kom också att prata om hur den irländska aveln mår. Under främst 80-talet exporterades sporthästar från Irland i en sådan omfattning att aveln där utarmades. Sedan dess har bland annat irländska staten gått in och stöttat. Bourns kunde berätta om stora prispengar till irländskfödda hopphästar vid de nationella championaten och att produktionen är i full gång igen.

Tänk om vi kunde få statliga bidrag till hästuppfödning i det här landet också. Det hade inte varit så dumt. I Sverige är ju hästuppfödning främst något för hobbyfolket. Någon har räknat ut att snittuppfödaren är en kvinna i medelåldern med ett och ett halvt sto.

Att det kommer ut svenskfödda hästar på den internationella marknaden är bra, inte minst för ägarna/uppfödarna som kan få ordentligt betalt för sin produkt. Men vi vill också att de bra hästarna stannar i Sverige, och rids av svenska toppryttare. Det är en svår ekvation att få ihop och den enda lösningen som jag ser det är att skaffa starka ägare, gärna konsortier. Jag har skrivit det tidigare, konsortier är på väg att bildas, det är bara att hoppas att arbetet fortsätter – och att det blir resultat.