Jag blir fortfarande imponerad

Inte ens en häst ur form kan stoppa Rolf-Göran Bengtsson.

När bästa hästen Casall la Silla inte kändes hundraprocentig vid de stora Top-Ten-tävlingarna i Geneve, då plockade Rolf-Göran Bengtsson fram Quintero la Silla. Och tog en tredjeplats i världscupen.

Den mörkbrune hingsten kan hoppa hur stort som helst. Att han ännu inte tagit klivet förbi Casall la Silla och Ninja la Silla i den bengtssonska stallet beror på att han inte har den allra bästa frambenstekniken, något han ofta kompenserar med att, i stället för att dra in hovarna, hoppar lite högre. Det sättet att ta sig över hinder gör bland annat att det blir svårt att rida fort i omhoppningar och att det när tempot ökar lätt faller en bom.

Men Rolf-Göran hade  inte mycket val, det fick bli  Quintero la Silla i världscupklassen. Och när Rolf-Göran har beslutat sig, blir det bra. Det syntes redan i grundomgången att här skulle det bli världscuppoäng. Banan i Geneve var tekniskt mycket svår, men Rolf-Göran red som den världsryttare han är och lotsade Quintero la Silla igenom felfritt. Det visade också att den bedömning Rolf-Göran gjort av hingsten form efter fjärdeplatsen i torsdagens Grand Prix och segern i fredagens 1,50-klass var rätt.

Bara sju av hans konkurrenter lyckades rida felfritt och sedan i omhoppningen gjorde Rolf-Göran åter vad som gick. Att han inte skulle kunna slå fransmannen Kevin Staut eller kanadensaren som slog honom i OS, Eric Lamaze på otrolige Hickstead, fanns inget att säga om, tredjeplatsen var inget mindre än en liten bragd.

Det blev 15 ny sköna världscuppoäng och med de 49 han nu har är han i praktiken klar för finalen och därmed är också vintersäsongens mål redan uppnått.

Jag har följt Rolf-Göran i många år – och jag blir fortfarande imponerad av hans skicklighet.

Världscupen, även de i fyrspannskörning och dressyr, är alltså i full gång och det är internationellt som tävlingar pågår. Här hemma är det ganska mycket stiltje och tur är väl det. Med den väderlek vi haft de senaste veckorna är det inte särskilt lämpligt att ge sig ut på vägarna med hästtransport. Själv har jag insett det omöjliga att ens få ut trailern från gården. Med lördagens töväder och sedan frosten på söndagen har det nästan bli omöjligt att rida över huvud taget. Jag har turen att ha ett ridhus tio minuters skrittväg hemifrån och dit kan vi ta oss. Så även om det känns som att ridningen går på sparlåga, så går det att hålla igång lite.

Det ska bli skönt när/om vi får en normal skånsk vinter med två-tre plusgrader och fukt i luften. Jag trodde aldrig jag skulle längta efter leran.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.