Torrlagt på alla fronter

Den som inte lyckades få in massor av ensilage eller hö, av hög kvalitet, i år bör syssla med något annat. Det fantastiska vädret gjorde det omöjligt att misslyckas.

Men andraskörden, den är en helt annan sak. Nästan inte en droppe regn sedan i början av juni har gjort att återväxten är minimal. Hemma i mitt sydvästra hörn av Skåne är det på gränsen till katastrofalt. Vi fick inte ens del av de åskskurar som kom den 11 juli. Jag har fem tunnland bete, men trots att det bara gått två hästar där mesta tiden har jag nu tvingats plocka hem dem. Det finns inte mer att äta. Vill inte ens tänka på vad som kan hända om någon ”råkar” tappa en fimp där…

I torkans spår är det också stenhårt i markerna, så ridturerna går mestadels i skritt. Fast å andra sidan, när det är så varmt som det varit orkar man nästan inte mer ändå. Enda svalkan fick vi i veckan när vi lastade hästarna och körde till Skanör. För första gången någonsin var det fullt (av tyska husbilar) på parkeringen, så vi fick lasta av uppe på vägen, men det gick det också.

Sedan fick vi den sköna galopp i halvdecimeterdjupt vatten vi längtat efter. Hästarna var överlyckliga och njöt både av det och sedan den obligatoriska rullningen i sjösandsgropen. Den gamle nästan kröp bort till gropen, han vet ju vad som väntar när han sadlats av efter de här galopperna.

Det var rätt gulligt – det kom en gammal dam med sin hund när hästarna var färdigrullade och vi höll på att plocka ihop sadlar och träns. Hon undrade om vi inte skulle rida, men när vi förklarat att vi var färdiga och hästarna fått sin speciella belöning, så blev hon jättebesviken när hon insåg att hon missat skådespelet. Det är faktiskt ganska många förbipasserande som uppskattar när vi kommer ner med hästarna och gärna stannar till och tittar och pratar. 

I veckan har det hänt en hel del i svensk hoppsport. Ingen har väl missat att förbundskapten Gösta Asker entledigats från sitt uppdrag. Till mångas förvåning, även min, särskilt som han fick beskedet på sista Falsterbosöndagen, alltså direkt efter det svenska succémeetinget med seger i superligan och dubbelsegern i Grand Prixen.

Någon förklaring till avsättandet av Asker har inte givits, bara att det ansågs att han hade för kort planering av tävlingsschemana och ingen riktig ordning på sina papper. De ryttare jag varit i kontakt med har dock sagt att Asker fungerade väldigt bra på tävlingsplatserna.

Jag bara undrar, är det inte den direkta kontakten med ryttarna som är den viktiga? Planeringen och administrationen kan de själva, och är vana vid att sköta. Att det blev lite rörigt vid uttagningarna till superligalaget har sin naturliga förklaring i att Asker var tvungen att blixtinkalla reserver i takt med att häst efter häst skadades.

Nej, det känns lite som att förbundets nya sportchef, Viweca Lundh, hemkommen från många år vid internationella förbundet, FEI, i Lausanne, vill sätta sin stämpel. Hur ska man annars tolka att bland annat kansliets personal, ska sköta ledningen av elitsvenskarna i framtiden?

Sveriges fortsatta existens i superligan är minst sagt osäker. Snarare är det nog så att Sverige ramlar ur. Inte desto mindre så vässas laget till de sista två omgångarna, i Hickstead och Dublin. Det innebär att Rolf-Göran Bengtsson och Svante Johansson kommer att vara med, dock enbart i Hickstead, i Dublin ersätts dessa av bröderna Zetterman. Inget ont om Roynes söner, men om Sverige ska ha en verklig chans att ta in på lagen ovanför i tabellen borde nog åtminstone Rolf-Göran vara med också i Dublin.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.