Trots allt sevärt i Stävie

Hoppryttarna har länge efterlyst tävlingstillfällen av lite högre dignitet.

De vill, på hemmaplan kunna tävla både sina rutinerade hästar och sina unghästar under bra förhållanden, det vill säga på bra underlag och med varierat hindermaterial.

Henriksdals Spring Tour de senaste veckorna var väldigt välkommet och antalet starter stort. Helt berättigat, som jag tidigare skrivit var tävlingarna så bra som tävlingar någonsin kan vara.

I helgen arrangerade Stävie Ryttarförening sina traditionella nationella tävlingar. Och nu uteblev ryttarna.

Det fanns ett par anledningar. Danskarna höll sig hemma eftersom de hade egen stortävling. En hel del svenska ryttare var dels där, dels på andra tävlingar nere på kontinenten. Vädret var heller inte särskilt tävlingsmässigt; regn, kyla och halv storm på fredagen var inget som lockade att ta ut hästarna till en tävlingsplats som är så väder- (läs: vind-) känslig som Stävie. En annan negativ faktor var framridningen, Stävie har fått kritik för den i många år.

Ändå är det något märkligt att så relativt få startade. Tävlingsbanan och hindermaterialet var utmärkt, regnet snarare förbättrade gräsunderlaget, speciellt under lördagen och söndagen, och banbyggaren Bo Bak Andersen var densamme som på Henriksdal. Men kanske är det så att Stävie som tävlingsplats mist en del av den glans den hade för några år sedan när det var riktigt fest.

Sportsligt sett gav i alla fall Stävie det glada beskedet till landslagsryttare Peder Fredricson att hans bästa häst Arctic Aurora Borealis mår prima. Det visade skimmeln när han efter en snabb omhoppning vann 1,45-hoppningen på lördagen.

Det var också roligt att se Peter Eriksson i farten igen. Hans framträdanden på tävlingsbanorna har varit förhållandevis få de senaste månaderna och det är alltid en njutning att studera Peter.

Förresten, så berättade 1,50-vinnaren i Stävie, Lisen Bratt Fredricson att hon och maken Peder på måndagen skulle få besök av landshövding Göran Thunhammar med följe. Lisen och Peder planerar ju stor tävling på sina marker i Vitaby, och den tävlingen kan bli ett inslag i ett projekt som ska marknadsföra området kring Kivik. Det händer för litet i den delen av Skåne och nu vill regionledningen sätta fart. En jättebra idé, och för Lisen och Peder kan det innebär att det inte bara blir tävling, de kan utöka arrangemanget med vernissage, eller konstutställning, och ställa ut sina egna alster. Både Peder och Lisen är ju duktiga konstnärer. Vore inte helt fel om Region Skåne kunde bidra lite ekonomiskt.

Apropå helgens tävlingar kan man också konstatera att skotten mellan olika grenar ser ut att  bli allt mer vattentäta. Samtidigt som hoppeliten samlades i Stävie red nämligen många av de bästa dressyrryttarna i Dagstorp, bara några mil bort. En sådan krock borde kunnat undvikas och ser ut som ännu en planeringsmiss i tävlingskalendern.

Mina egna hästar mår bra. Unghästarna slapp tävla i ovädret i fredags i Stävie och fick i stället hoppträna, inomhus, i lördags. Det gjorde de alldeles utmärkt. Femåringen imponerar (åtminstone på mig) varenda gång och sexåringen har lugnat ner sig så till den grad att hon till och med börjar få tid att använda ryggen i sprången.

Och så fick den gamle också hoppa lite och det var så roligt, så roligt.

Christel Behrmann
Namn: Christel Behrmann
Bor: Räng Sand
Har: Fem hästar, en hund och en katt
Yrke: Journalist
Bloggar om: Hästar och ridsport.