Vackert ogräs i hörnet av ett ingenmansland

 

Solen skiner och de malmöitiska höstvindarna håller för stunden igen när det är dags att lämna jobbet för dagen. Utan att ha tänkt över hur långt det faktiskt är mellan Jägersro och Östervärn bestämmer jag mig för att promenera hem. Jag går över Västra Kattarp, Sofielunds industriområde och Sorgenfri på väg mot Värnhem och vidare.

Så når jag Västra Sorgenfri och ödetomten som blev riksbekant för några år sedan när där plötsligt dök upp en kåkstad med ett par hundra invånare. Men det är inte det som fångar min uppmärksamhet, som får mig att stanna till vid öppningen i stängslet och sticka in huvudet. Inte heller är det de tecken som tyder på att här ännu finns liv i det fördolda. Det är den lilla skejtparken i hörnan som lockar in mig på andra sidan stängslet.

Det är uppenbarligen ett bra tag sedan någon åkte bräda här senast. Betongen har spruckit och naturen har börjat ta tillbaka det som är dess men ännu syns den kärlek som är nedlagd i skapandet av såväl själva parken som den omgivande graffitin. Vad var det som hände här egentligen?

Jag drar iväg ett sms till en kollega med försänkningar i skejtingvärlden och frågar vad han vet om om parken. Han berättar att Stäppen, som den kallades, har varit en uppskattad plats för två generationer skejtare och att den en gång i tiden – någonstans kring millennieskiftet – byggdes som ett privat initiativ från skejtarnas sida, ibland i kommunal medvind och ibland i dito motvind. Parken övergavs i samma veva som kåkstaden dök upp.

Han berättar också om en närbelägen svartklubb som drev frukostklubb och serverade gröt vilket i mina öron låter extremt gulligt. Hur som helst är det ett utslag av Malmös fria kulturliv när det är som bäst; något som växer likt vackert ogräs i hörnet av ett stort ingenmansland, något som tar sin plats och manifesterar sig själv och sin individualitet. Det kanske lever i marginalen men det lever.

Sanningen bakom Banksy

Foto: Scanpix

Ingen vet vem världens mest kända graffitikonstnär är, i alla fall utanför hans närmaste krets. Än.

Den paradoxen kan det nu bli ändring på. Jag läser på Kulturnyheternas sajt att Banksys identitet auktioneras ut på eBay. Budgivningen pågår till imorgon. Hugade spekulanter lär dock få hosta upp en hel del. Efter 38 bud var priset på tisdagseftermiddagen uppe i 999 999 dollar eller i storleksordningen 7 miljoner kronor.

Det hade ju varit ett osannolikt coolt tilltag om det varit Banksy själv som stått bakom försäljningen men det är det alltså inte. Istället är det en person som säger sig ha listat ut identiteten genom att jämföra priserna på Banksys verk vid försäljningar och det brittiska skatteverkets inkomstdeklarationer.

Frågan är: Blir Banksys onekligen intressanta verk intressantare av att det blir känt vem han är? Och kommer den som köper informationen att offentliggöra den?

Jag hoppas inte det. Mystiken kring artistnamnet är ju faktiskt en del av verket. Dessutom kan man fråga sig vad som händer med honom om hans identitet skulle bli känd. Ett antal rättsprocesser för vandalism lär väl vara på gång i så fall, till exempel.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Wargirl, Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.