I Iris Bergcrantz musik möts jazzen och folkmusiken

Efter ett 2019 som innebar både grammisnominering, Allsång på Skansen-framträdande med vokalkvartetten Åkervinda och en egen jul-ep håller Iris Bergcrantz tempot uppe och sparkar igång 2020 med att släppa sitt andra soloalbum.
Young Dreams blandar folkton med jazzkvartett och stråkar.

Det har tagit tid men nu är det klart. Den äldsta inspelningen på albumet Young Dreams är inspelad hösten 2017 och Iris Bergcrantz röst backas upp såväl av hennes jazzkvartett som av stråkkvartetterna Vindla och Kvarts liksom, på ett spår, av Norrlandspoperans symfoniorkester. Den är inspelad på olika platser i olika tider och i olika typer av musikalisk inramning.
– Att det tagit så lång tid beror lite på att jag inte skrivit allt material på en gång, men så fort jag skrivit något har jag velat spela in det med en gång, berättar Iris Bergcrantz.
Hon kallar först skivan lite spretig men tar det sedan tillbaka:
– Egentligen tror jag inte att den är spretig, det är bara jag som upplever det så för att det tagit så lång tid. För mig har jag med mig att en sak är inspelad i Köpenhamn, en annan i Malmö och en tredje i Umeå.

Iris Bergcrantz är utbildad jazzsångerska och sjunger folkmusik tillsammans med Åkervinda. På Young Dreams gör hon, vid sidan av de egenkomponerade sångerna, versioner av Olle Adolphssons Nu har jag fått den jag vill ha och de traderade folksångerna Kling klang, klockan slår och Vi sålde våra hemman. Det är inte svårt att se det som att hon gifter samman de båda världarna.
– De kan man säga. Folkmusik med jazzbakgrund i kombination med mitt intresse för filmmusik. Jag tror att det är ganska filmisk musik, säger hon.
– Det är väl inte så att jag har tänkt att jag ska gifta ihop jazzen och folkmusiken. Det har bara blivit så och det är väl för att jag har ett intresse för båda genrerna. Viss typer av musiker och sångare är väldigt inne på den genre de håller på med just för tillfället men för mig har det alltid varit att jag varit mig ganska lik mellan alla genrer som jag håller på med.

Känner du att det finns några beröringspunkter mellan den svenska folkmusiken och jazzen?
– Den jazz jag tycker mest om är modal jazz [musik som utgår från de så kallade kyrkotonarterna, reds,anm.] och folkmusik är också mycket modal.
När jag lyssnar på skivan känner jag lite grann att det möts i de blå tonerna. Det svenska vemodet klingar samman med vemodet i bluesen …
– Ja, det är sant. Jag gillar kvartstoner väldigt mycket och det är egentligen samma sak som en bluessångare sjunger.

I juli uppträdde Iris Bergcrantz som en del av Åkervinda inför en jättepublik på plats och någonstans i trakterna av en och en halv miljon tittare på tv i Allsång på Skansen.
– Det var verkligen det största som någon av oss gjort. Det är så annorlunda att framträda live i tv. Det var två dagar med förberedelser. ”Hur lång är den här låten?” ”Var kommer ni att stå?” Teamet behöver veta exakt var de ska ställa sina kameror. Det är mycket sådant som man annars inte tänker på i jazz eller folkmusiksammanhang.

Var det lätt att tappa fokus i sången när det är så mycket annat att tänka på?
– Alltså, jag var nervös men det var så pass viktigt att jag fick bara skita i det och skärpa mig. Det blev något slags fokus som man sällan har. Jag var faktiskt mer nervös inför min examenskonsert än att stå på Allsång på Skansen, vilket är absurt. Det är något slags överlevnadsinstinkt.
Hur kändes det att titta ut över folkmassan? Det är ju väldigt mycket folk …
– Det var också konstigt. Vi hade soundcheckat på dagen, folk har ju köat sedan klockan åtta på morgonenm så vi spelade på soundchecket inför den publiken. Sedan körde vi en gång till innan det var livesändning så när vi väl sjöng på tv så var det tredje gången vi uppträdde för samma publik.

Den massiva exponeringen har naturligtvis hjälpt till för bandet som inte behövt jaga bokningar i någon större utsträckning under hösten, de har kommit in ändå.
– Nu ska vi sätta oss och lägga upp planen för en ny skiva så att vi kan rida på den vågen vi har byggt upp.
Men just nu är det alltså Iris Bergcrantz eget album det handlar om. Den 21 januari släpps Young Dreams och två dagar senare är det en första releasefest tillsammans med Vindla på Fasching i Stockholm och den 25 spelar de på Victoriateatern i Malmö. Den 11 februari blir det spelning på Montmartre i Köpenhamn. Efter det är planerna inte helt klara än. Hon berättar att det är efter albumsläpp och när recensionerna börjar trilla in som bokare brukar höra av sig.
– Jag vill egentligen fortsätta spela med det gigantiska bandet [hennes egen kvartett tillsammans med stråkkvartett, reds. anm.] men det är svårt logistiskt, både reskostnader, att alla ska kunna och att klubbarna ska vilja boka ett så pass dyrt band. Men det är min plan att boka lite runt om i Norden och spela med den konstellationen.

Kan du känna att Åkervinda och solokarriären kommer i konflikt med varandra?
– Nej, det tycker jag inte, det är bara datum som ska klaffa. Jag tycker att de kan trigga varandra. När jag hållit på med Åkervinda ett tag kan jag bli sugen på att göra min egen grej och när jag gjort det blir jag utmattad av den makten och den stressen att bestämma allting. Då är det skönt att gå tillbaka till Åkervinda där allting är väldigt demokratiskt.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.