En smakfull jul i folkton

Gröna granar med kulörta kulor. Paket i massor. Självlysande renar och tomtar, Fusksnö i drivor. Få saker lockar till så mycket kitsch som julen. Så mycket roligare då att på torsdagen gå på en jul(lunch)konsert kliniskt befriad från den varan.
Från det svartmålade taket i Kuben på Malmö Live hänger i och för sig en mängd vita granar upp och ned och på dem projiceras, från en projektor monterad på den likaledes svarta väggen, fallande snöflingor. Men det är snarare smakfullt än kitschigt och i övrigt är allt ljus riktat mot scenen. Och helt rätt är det för det som sker på scen är väl värt att sättas i strålkastarljuset.

Sofia Karlsson kan mycket väl vara svensk folkmusiks klarast lysande stjärna när det kommer till sång. Och hon har så varit ända sedan hennes andra album, Dan Andersson-plattan Svarta Violer, släpptes 2005. Ytterligare ett kvitto på det kom på torsdagen i form av en grammisnominering i kategorin Årets folkmusik för hennes trioplatta tillsammans med Mattias Pèrez och Daniel Ek.
I Kuben visade hon med all önskvärd tydlighet varför. Rösten är utsökt välmodulerad och vacker i all sin klarhet men det är mer än så. Hon har en förmåga att inte låta perfektionen stå i vägen för uttrycket. Hela tiden är hon ständigt närvarande i rösten. Hon vrider och vänder sig inom melodin och skapar drama såväl som skönhet.

Ändå känns det nästan lite som en befriande spricka i det perfekta när hon spelar fel på sin gitarr i inledningen av O helga natt och tar om låten från början. Det som kommer sedan kan vara den vackraste tolkning av den klassiska julsången som jag hört.
– Varje gång jag ser henne blir jag förvånad över hur bra hon sjunger, säger min bordsgranne och jag kan bara hålla med honom.

Vid hennes sida står Martin Hederos, även han grammisnominerade under torsdagen. Dubbelt upp dessutom, i kategorin jazz. Dels nominerades hans soloplatta Era spår och dels albumet Masters of Fog med Tonbruket. Ibland känns det som att Hederos spelar med precis alla och jag har för länge sedan tappat räkningen över hur många konstellationer jag sett honom i.
Det finns naturligtvis en anledning till det. Hans musikalitet verkar inte riktgt känna några genregränser och hans känsliga fingrar behärskar inte bara klaviaturinstrumenten till fullo utan är även en utmärkt violinist. Här är han inte bara ackompanjatör utan är lika mycket stjärna som Karlsson.

Duoformatet blir lätt begränsat och lite avskalat men här fungerar det alldeles utmärkt. Att både Karlsson och Hederos behärskar en rad instrument hjälper naturligtvis till, liksom att hela den smakfulla anrättningen väljer bort de översötade delarna av julmusiktraditionen. Istället för Disney-jul bjuds det här svensk folkton, egna kompositioner och en fin cover på en av Everything but the girl-sångerskan Tracey Thorns julplatta.
Min enda anmärkning är att formatet med två korta set om vardera 20 minuter och med en timmas matpaus emellan gör spelningen lite kort. Jag hade gärna hört mer.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.