Från harpspel till gitarrlarm

Lucy Dacus

Ibland säger ett coverval så mycket.

Världen är full av singer-songwriters. Mer eller mindre ledsna pojkar och flickor med (oftast) akustiska gitarrer och blödande hjärtan. Många av dem är bra men få sticker ut och gör ett avtryck.

På ytan är Lucy Dacus en av dem, även om gitarren är elektrisk. Men hon har något; något som får sångerna att tränga igenom bruset.

Jag hårdstartar veckan med att köra två raka kvällar på Plan B. Först ut var Malmöartisten Majken och amerikanska Lucy Dacus på måndagen. Dacus är för mig en ny bekantskap och hon lyckas att med små åthävor tränga igenom bruset. Det är svårt att sätta fingret på riktigt vad det är som gör att hon lyckas.

Ibland säger ett coverval så mycket.

Så kommer den – covern. Det låter bekant från start men det tar en stund innan jag kopplar vad det är jag hör. Kontexten, både det elektriska arrangemanget och platsen, är så fjärmad från originalet att det dröjer ända till refrängen innan jag känner igen Edith Piafs La Vie en Rose.

Missförstå mig inte. Lucy Dacus står på en solid musikalisk bas av 90-talsartister som Juliana Hatfield och Liz Phair men visst säger valet av att spela La Vie en Rose en hel del. Det ger en ledtråd till Dacus utsökta låtskrivarhantverk som trancenderar den indierock som är det musikaliska sammanhang det arbetar inom. Och ett litet stråk av fransk chanson är kanske precis vad som behövs för att stå ut som singer-songwriter idag.

Majken

Måndagskvällen öppnades som sagt av Majken, eller Anna Bergvall som hon egentligen heter. Det var flera år sedan jag såg henne på scen sist och till min glädje blev jag precis lika golvad som då. Låtarna från hennes fortfarande färska debutalbum, inte minst Lovely Daughter och eviga favoriten This War Belongs to You som båda hängt med ända sedan Stella Lugosi-tiden, skickar rysningar av välbehag längs ryggraden.

Det är något med hennes röst; ett slags blandning av innerlighet och distans, som är väldigt tilltalande. Det i kombination med en självklarhet i låtskrivandet – en sång som Lovely Daughter låter nästan som om den alltid har existerat där ute i etern och att den bara väntat på att någon skulle fånga in den och teckna ned den – och de vackert avskalade arrangemangen med Bergvalls harpa i förgrunden gör att jag blir helt såld.

Arrow De Wilde i Starcrawler.

Om måndagen gick i det lite mer lågmälda låtskrivarhantverkets tecken så bjöd tisdagen på dess raka motsats. Unga Los Angeles-bandet Starcrawler – sångerskan Arrow De Wilde är bara nitton – blandar The Runaways med Stonerrock, The Cramps med tidig 80-tals LA-punk och sleaze och serverar upp det på ett väldigt tilltalande sätt.

De Wilde är en självklar fokuspunkt på scen med ett utspel som gränsar till performancekonst. Ena stunden kravlar hon på golvet för att i nästa böja sin långa lekamen i en halvcirkelform bakåt och sedan låtsas strypa sig själv med mikrofonsladden. Vid hennes sida gitarristen Henri Cash som inte bara har ett alldeles fantasiskt gitarrljud utan också några riktigt vassa rock n roll-moves i sin arsenal. Halvvägs igenom spelningen ställer han sin sexsträngade gitarr åt sidan och går över till tresträngat. Less is more.

Arrow De Wilde är nere i publiken och drar rent fysiskt fram folk som stått på lite blygt avstånd till scenkanten. Även Henri Cash är ute i publiken och spelar i gigets sista skälvande minuter, innan han helt sonika drar upp en snubbe ur publiken, hänger på honom gitarren och låter honom avsluta spelningen tillsammans med basisten och trummisen.

På det hela taget är det ungefär så kul som man kan ha en varm tisdagskväll i Malmö.

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Wargirl, Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.