Störstaste Bästaste Vackraste

 

Charles Attal och Perry Farrell, grundarna till musikfestivalen Lollapalooza, och Live Nations vd Anna Sjölund under pressträffen på Södra teatern i Stockholm. Foto: Fredrik Sandberg / TT

Det här med att slå på trumman …

Det var igår aviseringen kom om att det var idag beskedet skulle komma. Beskedet om den största livenyheten i Svea Rikes historia, sedan Hjort-Anders beslutade sig för att ge sig ut på vandringsväg med felan i hand.

Snacket gick på redaktionen. Vad kunde det vara? The Beatles återförenade med samtliga originalmedlemmar, inklusive de döda, till Ullevi? Beyoncé gör turné med Lasse Stefanz? Abba gör till slut slag i saken och turnerar i folkparkerna nästa sommar?

Problemet med att blåsa upp en nyhet allt för mycket: Det är lätt att göra folk besvikna.

Tiden för nyhetssläppet anlände. Och där droppade nyheten. Som en sten. Det år den amerikanska Lollapalooza-festivalen, grundad 1991 av Jane’s Addiction-sångaren Perry Farrell, som efter att tidigare ha varit i Paris och Berlin kommer till Stockholm. Den 28 och 29 juni nästa år äger jättefestivalen rum på Gärdet i Stockholm. Några artister är inte klara än.

Missförstå mig inte. Jag älskar rockfestivaler och ett nytillskott nästa sommar är naturligtvis välkommet i dessa tider av festivaldöd. Och jag älskade Jane’s Addiction när det begav sig (inte för att det har med saken att göra). Men när det som utlovats som den största live-nyheten sedan Jesus gick i kortbyxor visar sig vara en vanlig rockfestival, fast med ett känt amerikanskt varumärke påsmällt – då flyger tankarna till TS Elliots rader i slutet av The Hollow Men:

This is the way the world ends
This is the way the world ends
This is the way the world ends
Not with a bang but a whimper.

* * *

Men på 90-talet var verkligen Jane’s Addiction the shit. Lite ledsen att jag aldrig fick se dem när det begav sig. Att jag såg Perry Farrells band efter det, Porno for Pyros väger liksom inte upp att aldrig ha fått se Jane says, Stop och Been caught stealing live.

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The The Deuce och A Discovery of Witches. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.
×