Det låter fruktansvärt men det är underbart

VIDEOPREMIÄR

– Det är kalendrar, det är planering och det finns inget utrymme för spontanitet.
Livet som nybliven förälder kanske inte är så rock n roll. Men Sista Bossen har satt föräldraskapet i centrum för nya videon Titta inte på mig (när jag vaggar).

Det är nio månader sedan jag sist såg Malmöbandet Sista Bossen. Då sparkade de igång ett rejält röj på Bengans kafé i Göteborg. Albumet Titta inte på mig (när jag dansar) hade precis släppts och sångaren Hampus Sundén – som i vanlig ordning tog hela lokalen i besittning för sitt scenutspel – gick i väntans tider. Vilken dag som helst skulle ett betydligt viktigare släpp ske. Han skulle bli pappa för första gången.
Nu delar Bonnie, som dottern heter, rampljuset med pappa i nya videon Titta inte på mig (när jag vaggar). Som titeln antyder är det en version av albumets titelspår – och som sådan ganska annorlunda än originalet – men det kommer vi till.

Bakgrunden till det nya släppet är att singelsläppet till albumets titelspår blivit duktigt försenat.
– Vi hade planerat att släppa videon till originalversionen i maj förra året, säger Hampus.
– När det blev så försenat så ville vi göra en grej av det och slog på den stora trumman. Det är egentligen bara en ursäkt att släppa en singel åtta månader efter att albumet kommit ut.
Nu blir det som en EP istället med fyra versioner av samma låt. Idag släpps alltså barnviseversionen. På måndag kommer en karaokeversion (Titta inte på mig (när jag karaokar)) och nästa fredag en liveversion – inspelad med mobilkamera.
– Det låter vedervärdigt men är alldeles underbart, säger Hampus med ett skratt.

Titta inte på mig (när jag dansar) – originalversionen, alltså – är som brukligt när det gäller Sista Bossen kantiga postpunk-beats, med insprängda öar av ytterst temporärt lugn och närmast lite progressiva melodiska utflykter. I barnvisan är anslaget annorlunda men ändå med det där Sista Bossen-tilltalet.
Hur tänkte ni när ni gjorde barnviseversionen?
– Vår tanke var att göra den till ett soft piano, lite “quirky” sådär. Vi jobbade med midi rakt in i datorn och sedan har pianisten Ylva Almkrans gjort ett pianoarr på låten. Sedan lade vi till lite extra midiinstrument, som en liten flöjt, för att det helt enkelt var roligt. När det var dags att lägga sången så skrev jag ihop texten nästan samtidigt som jag skulle göra det. Det var en väldigt avslappnad process.
Texten rör sig kring det nya pappalivet.
– Jag ville att den skulle handla om den nya tillvaron av att ha ett barn och att försöka vara tillräcklig. Slutklämmen är att jag vill knyta an till min dotter. Men vi har ändå bevarat någon typ av humor, tycker vi i alla fall själva.

Man kan ifrågasätta om det verkligen är en barnvisa, åtminstone i traditionellt hänseende, med tanke på tematiken.
– Det är en barnvisa ur ett vuxet perspektiv. Vi försökte spegla hur vardagen ser ut. Det är mycket barnvagnspromenader och gungande i parken. Det är flera timmars bus om dagen. Och den här känslan av att vara en clown. Det finns inget härligare än att gå till öppna förskolan och titta på det vuxna.
– Man är rädd i början och man ska vara tillräcklig. Barnet ska älska en och man älskar barnet. Vi har försökt spegla det där lite grann i låten.

 

Hur är det att kombinera rock n roll-livet med att vara nybliven förälder?
– Det är kalendrar, det är planering och det finns inget utrymme för spontanitet. Det krävs minutiös planering för att få till spelningar och rep och så vidare. Och man får inte glömma bort sin partner. Man är ju tre. Det är ju inte bara ett barn jag fått utan även en förändrad relation. Det är sjukt viktigt att man får tid för varandra och att man visar mycket kärlek. Det är något jag tror att många småbarnsföräldrar glömmer bort. Att det är därför skilsmässostatistiken är som den är.

Än så länge är Hampus ensam förälder i bandet.
– [Gitarristen] Fredrik [Persson] är i och för sig nybliven med hus så man kan säga att han också är lite förälder. Han säger alltid att han ska hem till huset. Det känns som att våra rep måste läggas upp efter den nyblivne föräldern och den nyblivne husägaren.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer