Till långsamhetens lov

sz7a89d1Foto: NSk/Arkiv och TT. Montage: Ralph Bretzer

– Det är långsamhetens dag idag. Skriv något om den, säger chefen.
– Men gör det kvickt. Du får tjugo minuter på dig.

Jag försöker förklara för honom att det lite går mot ämnets natur att skriva långsamhetens lov men att göra det fort; att det inte är hälsosamt att stressa i de tidiga morgontimmarna när man precis kommit innanför dörrarna på jobbet.

– Gör det bara! säger han med den uppjagade tröttheten hos en man som uppenbarligen jobbar på sin hjärtinfarkt.

Den 21 juni är den längsta dagen på året, vilket fick rörelsen Slow Movement att välja just denna dag till att fira The International Day of Slowness. Det började i Montreal i Kanada och i Italien.

När dagen för tiotalet år sedan kom till Sverige uttalade sig en man vid namn Tomas Moberg, som titulerade sig långsamhetskonsult, i Aftonbladet om orsaken att fira en dag mot tidens stress och höga tempo:

– För att samhället kräver att vi hela tiden ska vara effektiva och snabba. Det här är en manifestation mot snabbheten. Dagen är även viktig ur ett ekologiskt perspektiv. Vi måste bromsa vår resursanvändning och få ner hastigheten i våra städer. Långsammare tempo ger trevligare städer så det finns en social aspekt också.

Det låter ju mer än tilltalande. Att vi lever i allt mer stressade tider är ju svårt att förneka. Å ena sidan har vi mer fritid än vad människor hade förr i världen: arbetstiden är mer tydligt definerad och under en kortare del av dagen än för, säg, hundra år sedan, samtidigt som vi har längre och längre sommarsemester. Å andra sidan blir tempot allt mer uppskruvat under den tiden av dygnet som vi arbetar.

Jag kan inte tänka mig att detta är bra för oss, fysiskt eller psykiskt. Nog för att det är bra att vi har mer fritid men när det krockar med en allt högre arbetsintensitet när vi jobbar och allt högre krav på produktivitet riskerar vi att ställas inför en utmattningsproblematik som liknar den en plastbit utsätts för om den snabbt böjs fram och tillbaka till dess att den brister.

Tjugo minuter har gått och chefen kikar över min axel.
– Du har ju bara skrivit tre meningar, utbrister han.
Jag blänger på honom och stämmer upp i Stefan Sundströms gamla slagdänga:

”Mitt inne i smeten där livet har tagit semester
Där folk käkar keso och tar en shoppingtur på lunch
Där satt våra råttor och drack och åt alla rester

Dom gjorde inte ett skit för att BNPn skulle gå runt”

Och för min inre syn ser jag ett kontorslandskap där vi alla kontorsråttor kliver upp på skrivborden och stämmer upp i refrängen, med blicken riktad mot chefen:

Vi tar det jävligt lugnt
och varför inte det
Varför lida och slita för det
Jävligt lugnt
Oss får dom aldrig med
Oss får dom inte förräns vi dör”

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.