Releaseparty i sagoskogen

Stella 1Stella Lugosi. Foto: Ralph Bretzer

Galleri Franks helt vitmålade lokal, mellan Möllan och Södervärn, med dito grenar och trädstammar är som ett mellanting mellan en grotta och en sagoskog. Scenen är åtminstone nästan i marknivå och lokalen är fylld till sin kapacitet när det nystartade Malmöbolaget Kollektivet Records firar sin andra, respektive tredje release.  Stella Lugosi och Drawing Maps släpper båda sina debutsinglar, Lovely daughter, respektive Sisters.

Stella 2Jag har följt Stella Lugosi i ganska precis ett år, ända sedan jag första gången hörde, och blev golvad av, deras Youtube-video This war belongs to you. Sedan dess har mycket hänt. De har gjort spelningar på klassiska scener som KB i Malmö, Stora Teatern i Göteborg och Fasching i Stockholm. Till spelningen på Frank kommer de direkt från en inspelningssession i lika klassiska Tambourine-studion. Sju låtar har fästs på band. I slutändan ska det bli en en EP av det men innan dess ska ytterligare en singel släppas.

Jag har sett dem ett antal gånger vid det här laget och alltid imponerats både av deras synbarligen genomtänkta sätt att manifestera sig själva på scen och av kombinationen mellan lätt handlag och emotionell tyngd i Anna Bergvalls sätt att skriva låtar. Bergvalls fina – och ibland lite olycksbådande – röst gör naturligtvis sitt till liksom användandet av en kör för att måla med stämningar.

Stella 3Sättningen har varierat mellan varven, inte minst vad gäller storleken på kören. På Frank är den nedbantad till två personer och sättningen kompletterad med trummor. Det sistnämnda ger dem naturligtvis mer driv och botten.  Det som mest imponerar på mig är hur de lyckats hitta ett verkligt originellt och personligt uttryck. Visst hör jag ekon av annan musik här – americana, amerikansk 90-talsindie etc – men det är i en väldigt egen sammasättning. Gospel-grunge kallar Anna Bergvall det och det är väl en så god beskrivning som någon.

Om det finns någon rättvisa i världen kommer det att hända stora saker kring det här bandet.

Drawing Maps, alias Julia Heberling, är betydligt mer nedtonad i sin framtoning.

Maps 2Med sin Fender Telecaster och backad av en pianist och ett förinspelat rytmspår gör hon melankolisk singer-songwriter-musik som på sitt sätt också för tankarna till 90-talet; till Red House Painters och kanske lite grann till en Juliana Hatfield som lagt indierocken på hyllan.

Heberling gör musik som kräver sitt av lyssnaren. Det är inte musik som tar den uppmärksamhet den behöver utan musik som man måste hitta fram till själv. I den stimmiga miljön på en releasfest i en fullpackad lokal är det lätt att tappa koncentrationen. Det är synd för det finns något där som väcker min nyfikenhet. När jag lyckas skärma av sorlet griper hon tag med sin röst och sina sånger.

Maps 1Drawing Maps.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Wargirl, Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.