En verkligt originell artist

Edda Collage 2Foto: Ralph Bretzer

Det finns rätt få artister som är verkligt originella. Edda Magnason är en sådan artist. Hon tycks dansa efter en helt egen pipa och det känns väldigt frestande att ta till ett ord som genialisk, även om det är svårt att bedöma förrän långt efteråt. Därtill besitter hon oanade talanger inom många områden. Att hon är en synnerligen begåvad musiker, låtskriverska och sångerska stod klart redan med hennes två första album. Så kom Monica Z-filmen och visade att hon var strålande som skådespelerska.

Edda Magnason "Woman travels alone" (Parlophone/Warner) Betyg: 4
Edda Magnason
”Woman travels alone”
(Parlophone/Warner)
Betyg: 4

Hennes sommarprat visade dessutom upp henne som en god berättare. Efter den formidabla succén med Monica Z hade man kunnat förvänta sig att sommarens turné skulle vara strösslad med örhängen ur Monicas digra repertoar för att blidka sin nya publik. Så blev det dock inget. Istället för Sakta vi gå genom stan och Gröna små äpplen blev det uteslutande egna låtar, huvudsakligen från hennes då osläppta nya album.

Jag såg henne två gånger i somras och redan andra gången jag hörde låtarna hade de satt sig i mig. Som jag skrivit tidigare så var det ett helt riktigt beslut att utelämna låtarna från filmen, även om många i publiken säkert blev besvikna över detta. Hon må ha varit lysande som Monica Zetterlund men Edda Magnason är ändå bättre som sig själv.

Som ingen annan kastar hon sig på Woman travels alone mellan influenser och melodiska infall och texterna är lika egensinniga som musiken. De närmaste referenserna jag kan tänka på är Kate Bush och Björk, artister som bygger upp sina egna musikaliska universum. I grunden är det popmusik men med tydliga glidningar mot jazz och avantgarde. Det intrycket förstärks av det lyckade samarbetet med producenten Johan Lindström från experimentella jazzkombon Tonbruket. Tillsammans har de fått till en levande och säregen ljudbild.

Det kan låta på mig som att plattan skulle låta väldigt knepigt men faktum är att Magnasons melodikänsla är så stark att hon får med sig lyssnaren genom musikens alla vindlingar och lappkast. Samtidigt som det ligger ett oerhört kompetent låtskrivande bakom drivs musiken av en sådan musikglädje att det är oerhört svårt att inte låta sig ryckas med av låtar som Hurry water, Game of gain eller Dare devil. Varför man nu skulle låta bli att göra det.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Wargirl, Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.