Gräver guld…


Alltså Amanda Jenssen! Du kan ju inte göra När vi gräver guld i USA. Det förstår du väl själv?!?

Jag minns fortfarande sommaren 1994 klart och tydligt. Jag hade flyttat till Göteborg i början av januari men var hemma i Falkenberg för att sommarjobba. Det var sommaren jag för första gången brydde mig om fotboll. Det var sommaren som rätt många som i vanliga fall inte brydde sig ett skit om fotboll plötsligt började göra det.

Det var en magisk sommar. Fotbollslandslaget bara vann och vann, tycktes det. Och allt skedde till tonerna av När vi gräver guld i USA, en låt som är ett under av lökighet.

Alltså. 1994 lyssnade jag på grunge, punk, alternativrock, altcountry och lite britpop. Vad herrar Glenmark, Eriksson och Strömstedt sysslade med brydde jag mig inte ett skit om. I något ogarderat ögonblick hade jag väl kanske kunnat erkänna att några av Orups tidiga låtar – och naturligtvis ”The little cat and the dirty dog” med Ubangi – faktiskt var rätt bra – men det Glenmark och Strömstedt gjorde…

När vi gräver guld i USA är som sagt en rakt igenom kass låt men den har ett skimmer över sig på grund av kopplingen till den där magiska sommaren och till det där vm-bronset. Men att göra en cover på den? Nej det är ju bara fånigt. Att göra en cover och att dessutom få det att låta som om låten vore bra?`Det är ju bara omöjligt.

Skulle man kunna tro.

Nej. Jag tänker inte skriva om varenda en av Amanda Jenssens tolkningar i årets Så mycket bättre. Men är man kaxig nog och dumdristig nog att göra DEN låten så förtjänar man faktiskt alla tänkbara hyllningar.

Den dramatiska känslan. Den närvaron. Den attityden. Den självtilliten som krävs för att gå upp och göra DEN låten på DET viset. Det är det som gör att Amanda Jenssen till vinnare av årets Så mycket bättre. Och då är programmet inte ens någon tävling.

* * *

Jag kan knappt vänta på att få höra Vesterbro Safari-versionen. För det kommer väl en sådan senare under veckan, hoppas jag… Och om det är så att alla hennes tolkningar spelats in i avskalade liveversioner på samma sätt som Calleth you, cometh I så hoppas jag verkligen att de ges ut på skiva.

* * *

 Uppdatering: Vi behövde inte vänta! Yippie!

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Wargirl, Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.