Nobla franska toner med Malmökoppling

Nej, jag hade inte läst Patrick Modiano när Peter Englund utropade honom till årets nobelpristagare igår. Och det lär nog dröja innan jag gör det. Biblioteket lär ha en milslång kö på sina exemplar vid det här laget och bokhandeln närmast jobbet sålde slut de två böcker de hade inne per omgående. De var dessutom på franska, ett språk jag inte behärskar.

Men man kan ju alltid gå till Spotify. Modiano har, som Aftonbladet berättade igår, skrivit texter till den franska chanteusen Françoise Hardy. Men så var det det där med att de är på franska…
Men då kan man ju istället vända sig till hans dotter, Marie Modiano, som även hon är chanteuse och dessutom sjunger på engelska. Inte så att hon sjunger hans texter, men ändå.

3298499001692_600Marie Modiano har släppt fyra album, de två första finns på Spotify. I’m not a rose kom 2006 och visar upp en kompetent singer-songwriter som låter lite som en ung Rickie Lee Jones fast med frankofila drag. Hon sjunger fint och det är både välspelat och välproducerat men också lite oanmärkningsvärt. Men öppningsspåret A shadow by my window är en riktigt fin fransk blueschanson som för tankarna till Patricia Kaas Kennedy Rose med sin ödsliga slidegitarr.

marie_modiano_-_outlandUppföljaren Outland från 2008 är i mitt tycke ett betydligt mer helgjutet, för att inte säga förtjusande, album. Hon sjunger med mer pondus, det låter mindre generisk fransk snällpop och framförallt: låtarna är över lag bättre.

Förra året släppte Marie Modiano två album, Ram on a flag och Espérance mathématique. Dessa finns dock inte på Spotify. Det sistnämnda har hon spelat in tillsammans med sin make, den Malmöfödde musikern Peter von Poehl. Modiano läser sina dikter till von Poehls kompositioner och akompanjemang. Resultatet är suggestivt och närmast hypnotiskt.

Klippet ovan är väl kanske inte deras vassaste spår men jag tycker att det är lite kul efter som det är döpt efter Graham Greene, en författare som var ständigt aktuell att få nobelpriset men aldrig fick det – trots att han väl egentlige borde ha fått det, kan jag tycka. Han lär ha varit nummer två på akademins lista 1961, det år som den jugoslaviske författaren Ivo Andrić fick det.

* * *

Uppdatering: Noterar att Natalia Kazmierska skriver på Aftonbladet Kultur att ”Så sluts cirkeln, alltså den mellan schlagern och Svenska Akademien”, angående att Peter von Poehl skrivit ett franskt bidrag till Melodifestivalen. Den cirkeln är faktiskt sluten för länge sedan och på betydligt närmare väg när dåvarande akademiledamoten och numera bortgångne lyrikern Lars Forssell skrev  texten till ”Sommar’n som aldrig säger nej” med gruppen Malta som tävlade i Eurovision Song Contest 1973. Det är den med den odödliga textraden ”Dina bröst är som svalor som häckar”.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.