Öresundsfestivalen – lördag

DSSDen Sorte Skole. Foto: Ralph Bretzer

Vad gör man när de tre akter man helst vill se på festivalen spelar i princip samtidigt? Man går på alla tre, naturligtvis. Jag ser de första 20 minuterna av Linnea Henriksson på KB, springer snett över gatan till Inkonst för att se Kill J:s halvtimmeslånga set innan jag rusar tillbaka för att se Linneas avslutning. Därefter är det raka spåret till Moriskan och Den Sorte Skole.

Kill J
Kill J

Kill J först. Jag vet att jag tjatar om denna danska electronica-duo men det är av goda skäl. Det är inte en slump att de lyckades med konststycket att bli bokade till Roskilde med bara en singel i bagaget, den fantastiska Phoenix. Nu har de släppt en andrasingel, den lika vassa Bullet och ytterligare en låt finns på Youtube. Julie ”J” Aargards röst är magnifik och växer ytterligare live. Inte minst är det en fröjd att se hennes mikrofonteknik.

Hon ägnar sig kanske inte åt att sjunga vackert i klassisk mening men hennes sånginsatser är extremt uttrycksfulla och hon använder rösten som ett instrument som både kontrasterar och arbetar tillsammans med Lennart ”Kill” Rasmussens beats och klaviatur. Upplevelsen är naturligtvis annorlunda än att höra henne tillsammans med Vindlas stråkar som vi fick på fredagen men den stämman fungerar utmärkt med båda typerna av inramning.

Linnea 1
Linnea Henriksson

Att se den danska duon så här tidigt i karriären ger lite känslan av att se en stjärna födas. ”Hon kommer bli lika stor som Robyn” hörde jag någon säga och det tror jag knappast är någon överdrift. Att Linnea Henriksson är en riktigt bra liveartist kommer däremot knappast som en överraskning. Hon har en sällsynt förmåga att sprida glädje från scen. Dels handlar det naturligtvis om hennes varma personlighet och fina låtar men lika mycket om att det är så uppenbart att hon älskar det hon gör. Hon tycker helt enkelt att det är skitkul att stå på scen och den känslan sprider sig till publiken.

Bandet är utökat sedan förra turnén och det delvis nya soundet på senaste skivan med betydligt mer dansorienterad musik finner sig väl till rätta live. Henrikssons energi tycks outsinlig och det är väldigt svårt att låta bli att le ett lyckligt leende när man ser henne dansa och hoppa på scen. Ändå är det till syvende og sidst den personliga rösten som gör henne till den stjärna hon är.

Jag lyssnar privat inte på särskilt mycket dj-musik. På stark inrådan går jag ändå och tittar på Den Sorte Skole. Jag hinner bara se de sista 20 minuterna men det jag får se är omskakande. Till visuella effekter signerade Dark Matter strömmar musikhistorien genom den stora salen på Moriskan. Det gör ett slags collagemusik där mängder av samplingar lyfta från gamla vinylskivor.Olika världsdelar, tidsperioder och genrer möts till en enhet som känns hypermodern trots sina uråldriga beståndsdelar.

Talande är att de, trots att det rör sig om just collagemusik och att de tvingats släppa sitt senaste dubbelalbum Lektion 3 gratis på nätet eftersom de inte kunnat cleara alla samplingar, lyckats kamma hem det danska kritikerpriset Steppeulven som årets kompositörer. Man kan jämföra det med hur Public Enemy – inga musikaliska likheter i övrigt – en gång i tiden skapade en helt ny ljudvärld genom att sammanfoga samplingar av redan existerande musik.

Bland övriga akter jag hann fånga under lördagskvällen förtjänar Malmötrion OLD och danska sångerskan och låtskriverskan Broken Twin – eller Majke Voss Romme som hon egentligen heter – ett omnämnande. OLD bjuder en lekfull och till stor del elektronisk popmusik som är svår att katergorisera. Jag kommer att tänka på Le Tigre i tilltalet och sämre associationer kan man ju definitivt få. En synnerligen underhållande spelning med den ljuvliga Knee hang gang som självklar höjdpunkt.

Broken Twin, å andra sidan, är en betydligt mer melankolisk och stillsam upplevelse. Men inte ett dugg mindre fängslande. Det är mörkt inne på Babel under bandets spelning. Enstaka röda ljusslingor lyser delvis upp Voss Rommes ansikte. Det är en perfekt inramning till det sorgsna, vackra och suggestiva sånger. Johnny Thunders You can’t put your arms around a memory har säkerligen aldrig låtit vackrare.

Öresundsfestivalen Dag 2OLD och Broken Twin.

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Wargirl, Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.