En musikalisk uppenbarelse

VALERIE JUNE

Valerie June. Foto: SvD/TT

Under huven på Spotify sitter det en liten och hemlig algoritm (eller nåt) som räknar ut din musiksmak (typ). Det är den som ligger till grund för musiktipsen som tjänsten ger dig.

Jag vet inte hur det fungerar för er men för mig fungerar det så där. En spelning av ett tv-serieledmotiv från 80-talet och jag får tips om tysk schlager. Det är inte minst anmärkningsvärt eftersom ledmotivet ifråga var en folksång från de brittiska öarna. När jag spelat en platta av June Carter countryrockande dotter Carlene tycker den att jag ska lyssna på ett danskt (?) dansband som heter Ole-Ingvars (!). Nej, det tänker jag inte.

För en tid sedan träffade den i musiksmaken mer rätt – men ändå så fel – när den ville att jag skulle lyssna på Velvet Undergrounds nya platta “White light/White heat”. Jorå, den har man ju lyssnat på en hel del. Det är bara det att albumet i fråga släpptes 1968.

Nåja, smak är svår att kvantifiera och jag har ju en ohemult bred smak, det kan ju vara komplicera saken för vad som i grund och botten är en matematisk formel. Vad gäller Velvet Underground-plattan är ju problemet att Spotify (eller är det skivbolagen?) har så förtvivlat svårt att ange rätt utgivningsår på skivorna.

* * *

Häromdagen träffade jag dock på en guldåder tack vare musiktipsen. Valerie June heter artisten i fråga och det var kärlek vid första öronkast. I mer än ett dygns tid har hennes musikaliska produktion gått på repeat och jag har inte ens kommit närheten av att tröttna. Därför bara måste jag skriva om henne även om senaste plattan faktiskt släpptes för ett år sedan.

Music Review Valerie June
Valerie June
”Pushin’ Against a Stone”
(Sunday Best)
Betyg: 5

Efter tre egenutgivna plattor med folksånger i rakt nedstigande led från Buffy Sainte-Marie, Pete Seeger, The Carter Family och Woody Guthrie mellan 2006 och 2010 kom hennes första platta på “riktigt” skivbolag förra året. Och det är något av en uppenbarelse. Här har hon blommat ut från att vara ”begåvad och bra” till att bli något ännu mer.

På “Pushin’ against the stone” har Memphis-dottern June skapat ett album som lämnar den strikta folkmusiken för att istället omfamna hela det musikaliska arvet från den djupa södern. Här finns soul, country, gospel och bergssånger. Och här finns framförallt en stark, själfull och personlig röst. Med på ett hörn som medkompositör till flera låtar finns Dan Auerbach från The Black Keys och den legendariske Booker T Jones, en man som varit med om att som en del av husbandet på skivbolaget Stax varit med om att skapa soulmusiken som vi känner den.

Inte minst intressant är det hur väl musiken hänger ihop, trots sin genremässiga spännvidd. Det ger en fingervisning om hur närbesläktade förment “svarta” musikstilar som blues och soul å ena sidan och förment “vita” som country och folk faktiskt är med varandra; att de faktiskt växt fram ur samma – om än segregerade kultur.

* * *

Lika som bär? Foto: TT
Lika som bär?
Foto: TT

Är inte förresten Valerie June något alldeles väldigt lik skådespelerskan Gina Torres (Angel, Firefly/Serenity och Suits)? I alla fall om man tänker bort åldersskillnaden och att June har betydligt häftigare frisyr.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.