Ett vitalt mörker

Peter Murphy 3
Foto: Ralph Bretzer

Det skulle blivit en nostalgihelg av stora mått på Babel i helgen för alla oss med hjärtat i det tidiga 80-talets mörka alternativa rock. Blixa Bargeld från Einstürzende Neubauten på lördagen och sedan Peter Murphy från Bauhaus dagen därpå. Så blev det nu inte när Blixas instrument försvann på vägen.

PMmobil1Peter Murphy däremot både kom och levererade en spelning som, med en sololåt undantagen, hämtade sitt material från Bauhaus låtkatalog. Det börjar lite trevande med Murphy lite planlöst vankande fram över scenen men han hittar snabbt sitt fokus och visar att han varken förlorat skärpan i blicken eller dynamiken i sin röst.

35 år har gått sedan Bauhaus bildades och fem år sedan den senaste återföreningen skrotades. I ett mellansnack verkar Murphy lite genererad över att återbesöka sitt mytomspunna förflutna. ”Det är nästan lite patetiskt” säger han. Och visst, det kan det vara när legendariska artister återupplever sina ”glory days”. Men det känns faktiskt inte alls så, där på Babel.

En anledning är naturligtvis att det låter väldigt bra, med klassikerna Bela Lugosi’s dead och She’s in parties som självklara höjdpunkter. Bandet är tajt och förmår både få ner de där dansanta postpunkrytmerna och skapa den dramatik som både Bauhaus låtar och Murphys sångstil och teatrala utspel kräver. Dessutom kan de rocka skiten ur T Rex Telegram Sam och Bowies Ziggy Stardust i en fullständigt magnifik final.

Peter Murphy 1 BW crop 2

En annan anledning att det inte blir patetiskt är publiken, som är förhållandevis stor med tanke på att det är söndagskväll. Hade det bara varit folk i publiken som köpte In a flat field när den kom ut 1979 hade det verkligen varit bara nostalgi och jag, som är 41 och därmed var lite för ung för att vara med när det begav sig, var nästan lite rädd att vara yngst på stället. Så var nu inte fallet. Istället är åldersspridningen påfallande stor och med det yngre gardet som några av de mest entusiastiska.

Och även om Bauhaus var barn av sin tid så låter deras musik än idag väldigt vital. De kom, tillsammans med Siouxsie & the Banshees att bilda skola för den gotiska vågen med band som Sisters of Mercy, The Mission och Fields of the Nephilim. Men trots att nämnda band ligger mig varmt om hjärtat är det slående hur mycket bättre Bauhaus, och för den delen även Siouxsies, musik har åldrats. Det, om inte annat, var söndagens spelning ett kvitto på.

 Peter Murphy 6

Inför spelningen bjöds publiken på både en nyhet och en tjuvlyssning. I höst släpper Peter Murphy en ny soloplatta, producerad av Killing Joke-basisten Youth. Fem korta utdrag av råmixar från plattan, som ska heta Lion, fick vi höra. Klippen var dock lite för korta för att jag egentligen ska kunna bedöma dem på något vettigt sätt.

Peter Murphy 2

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Wargirl, Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.