Nick Cave i god form

Nick Cave har alltid varit en mästare på det mässande gammeltestamentliga mörkret men där de tidiga plattorna, både med Birthday Party och Bad Seeds, var vulkanutbrott av smärta och svavel har hans hantverk med åren förfinats.

Han kan i en sång som den olycksbådande Water’s edge låta katastrofen vara något som stannar bakom hörnet; antydd men aldrig uttalad. Cave lämnar stora glipor i texterna för lyssnaren att själv fylla i. Och resultatet blir mycket starkare för det.

Push-The-Sky-Away-PACKSHOT1-768x768

Musikaliskt är Push the sky away (Bad Seeds Ltd/Playground) en lågmäld skiva. Till skillnad från på Grinderman-plattorna och senaste Bad Seeds-skivan Dig, Lazarus, Dig lämnar Cave rockstöket därhän. Istället målar bandet stämningar och bygger diskret suggestiva rytmer med perfekt känsla för texten. Om rockmusik kan vara litterär så är det här ett mycket bra exempel på det. Där sällar sig Cave utan att skämmas för sig till artister som Bob Dylan och Patti Smith.

Push the sky away är det bästa jag hört från Nick Cave på mycket länge. Den står sig väl bredvid favoriter från förr som The good son och Let love in. Och det säger ganska mycket.

Betyg: 4

* * *

Nick Cave må ha rykte om sig som en dysterkvist av guds nåde och det är väl inte helt oförtjänt med tanke på hans tungsinta teman. Men karln har humor också. Minns The weeping song,  duetten med dåvarande Bad Seeds-gitarristen Blixa Bargeld från albumet The good son, med den obetalbart självironiska textraden ”This is the weeping song – a song in which to weep” och den lika obetalbara videon.

Ännu mer komisk var han när han uppträdde på Lollipop-festivalen på Lida fritidsområde utanför Stockholm i mitten av 90-talet. Murder Ballads-plattan var en riktig storsäljare – förmodligen den mest kommersiellt framgångsrika under hans karriär – och duetten med Kylie Minogue,  Where the wild roses growen brottarhit.

Minugue, som i och med den fick ett rejält uppsving i sin då tämligen insomnade karriär, var naturligtvis inte med på scen och i stället axlade Blixa Bargeld, med textbladet i handen, återigen rollen som duettpartner när wild roses skulle framföras.  Bargeld var inte den enda som hade svårt att hålla sig allvarlig, om man säger så.

Här finns ett klipp där Bargeld och Cave gör låten tillsammans från en tysk festival vid samma tid.

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.