Min första dubbeletta…

Jag recenserade min första skiva för elva år sedan (det var den holländska samplerartisten och sångerskan Solex skiva Low kick and hard bop) och har aldrig delat ut två ettor på en och samma vecka någon gång. Förrän denna vecka vill säga. Men får man en ny Jason Mraz och en ny Peter Lundblad på sitt skrivbord så…

* * *

Jason Mraz bjuder på sitt fjärde album, Love is a four letter word (Atlantic), på snygga arrangemang och en lätt, luftig och elegant mainstream-produktion. Synd bara att den snygga förpackningen innehåller ett stort ingenting.

“I’m gonna love you like the woman I love”.
Herregud, texterna… Jag hade kunnat fylla hela den här recensionen med osnyggt formulerade plattityder som denna. Och när låtskrivandet är nästan lika menlöst som Mraz röst kan inte betyget bli mycket annat än en etta. Bara ett par låtar, “5/6” och “93 million miles”, lyfter sig upp till en godkänd nivå.

 * * *

Har man en gång gjort en av de där låtarna som blivit som synonym med svensk sommar är det svårt att bli något mer än den där låten. Fråga Peter Lundblad. Trots att han gjort en hel hög album har jag svårt att komma på en enda låt med honom förutom “Ta mig till havet”. Eller, ja, det skulle vara “Ge apan i dig en chans” då.

På nya En obotlig romantiker (Frituna/EMI), med vilken han firar 40 år som skivartist, försöker han igen att få till en sådan där låt. Men det vill sig inte för “Du och jag och sommaren”. Det är väldigt svårt att skapa den typen av guld när man verkligen försöker; att göra det två gånger är i det närmaste hopplöst.

Resten låter trist, daterat och inte sällan småtöntigt (“Aj, aj, aj, jag är förälskad i dig”!). Men det finns nog insikt om problemet. För säkerhets skull dänger Lundblad på nya versioner av sina tre största hits som bonus på slutet.

 * * *

Jag vet inte om Jason Mraz tyckte att han var fyndig när han satte titeln Love is a four letter word. Det är ju en lite halvkul ordlek. Eller var första gången någon använde den någon gång på, typ, 1400-talet. Det finns åtminstone en film, en barnbok och en låt som Bob Dylan skrev åt Joan Baez som delar den.

Känns lite trött som skämt betraktat…

 * * *

“Du och jag och sommaren”? Har inte någon annan gjort den låten innan?

En kollega läser min recension av Peter Lundblads platta och reagerar över låttiteln. Jag googlar och jovisst. Mats ”Peta in en pinne i brasan” Rådberg deltog i melodifestivalen med en låt med just den titeln 1977. Men det är inte samma låt även om den var lika dålig den.

Nog om kass musik, vi gräver i arkivet istället och fiskar upp den här godbiten:

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Wargirl, Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.