Inte mitt 90-tal…

90-talet ringde och vill inte ha sin Dr Bombay tillbaka.

Läser här om paketturnén We love the 90’s. Snap, E-type, Haddaway och, host host, Dr Bombay ska hemsöka oss igen.

90-talet är speciellt för mig. Jag fyllde 19 samma år som det började och 29 när det slutade. Hela min tid som ung vuxen naturligtvis. Det var också en period av fantastisk musik – fast det tycker väl alla om sin ungdoms musik, kan jag tänka. Nirvana och hela grungevågen, triphop, hiphop, Blur och americanans återuppståndelse. Det var en tid av musikaliskt uppvaknande för mig som garanterat inte innehöll några av artisterna i nämnda paketturné.

Varför är det först och främst det dåliga som får en revival?

* * *

”Never trust a band with a singing drummer” var det någon som sade någonstans. Det är ett citat som jag upprepat många gånger. Det blir sällan bra när trummisar sjunger samtidigt som de spelar. Men det finns ju så klart undantag och The Band är naturligtvis det största.

Levon Helm, trummisen och tillika en av sångarna i The Band, är borta. Nu finns bara två av medlemmarna, Robbie Robertson och Garth Hudson, kvar i livet.  Tack och lov finns musiken kvar. Det kommer att bli mycket The last waltz den närmsta tiden, känner jag.

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Wargirl, Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.