Springsteen på SXSW

I torsdags höll Bruce Springsteen sitt keynote-tal på SXSW-mässan i Austin, Texas. Att han är en jäkel på scen som musiker visste vi redan men faktum är att han funkar rätt bra som talare också. Självironi, förmågan att analysera vad han själv kommer ifrån musikaliskt och inte minst förmågan att retoriskt strukturera sin framställning gör det till en angenäm stund, även sett på avstånd via youtube (fan, nån gång vill jag åka till SXSW!).

I nästan en timme talade han om den populärmusikaliska världen idag jämfört med när han växte upp och blev förälskad i Musiken. Det är alltid höra en 62-åring som inte faller i ”Det var bättre förr”-fällan…

Han talade om sina förebilder; om Bob Dylan, Hank Williams och James Brown. Och de inte fullt lika självklara. Han berättade att han köpte alla de tidiga punksinglarna när de kom vilket kom att påverka Darkness on the edge of town-plattan kraftigt. Sex Pistols var så skrämmande, sa han. Många band klarar av chockerande men skrämmande är något annat. Väldigt få rockband klarar det.

”They were brave and they challenged you and they made you brave. A lot of that made it to the subtext of Darkness”.

Inte minst avslöjade han hemligheten bakom alla hans låtar; den är The Animals gamla klassisker ”We gotta get out of this place”. Jag hade aldrig tänkt på det men när han berättar det tycks det fullständigt självklart. Arbetarklassmedvetandet är tydligt i verserna. Desperationen av att vara fast i ett liv som som känns som en tvångströja. Framåtriktningen i refrängen: ”We gotta get out of this place – if it’s the last thing we ever do – cause girl, there’s a better life for me and you”.

”It’s every song I ever written” säger han efter att ha kört den på akustisk gitarr. ”That’s all of them and I ain’t kidding. Born to run. Born in the USA. That’s everything I done for the last 40 years including the new ones”.

Och han kom med tips till unga musiker. Efter att ha kört riffet till Animals ”Don’t let me be misunderstood” (för övrigt en av världens bästa låtar) glider han över i ”Badlands”.

”It’s the same fucking riff Listen up youngsters that’s how succesful theft is accomplished”.

* * *

Jag har alltid undrat varför Springsteen på den där liveboxen han gjorde på 80-talet kör en version av Woody Guthries ”This land is your land” utan den sista versen. Det är ju den versen som ger låten hela sin politiska sprängkraft. Han kommer inte direkt med någon förklaring här heller men i samband med att han berättar om hur han och Pete Seeger körde låten på Obamas installation plockar han upp gitarren och kör just den versen. Tack för det. Lite closure efter sisådär en 25 år…

* * *

En god vän som delar min kärlek till punken frågade mig en gång hur tusan jag kunde gilla både punk och Bruce Springsteen. Därför var det extra kul att höra hur han influerats av punken även om det inte direkt kommer som någon chock. Live har han ju både kört London Calling och Joe Strummers mer sentida Coma Girl.

Och kärleken till den ursprungliga punken var besvarad. I Marcus Grays Clash-biografi ”The Last Gang in Town” berättar Joe Strummer hur han och Mick (har jag för mig att det var) plankade in på Springsteens London-spelning – det borde ha varit Born to Run-turnén, den spelning som finns i den utmärkta boxen som kom för några år sedan – en spelning som också bevittnades av Johnny Rotten i Sex Pistols.

 

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 48 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Nadia Tehran, fka twigs, Sarah Klang.
Läser: Elton Johns självbiografi och Fredrik Strages 242..
Ser just nu: The Deuce, His dark materials. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.