Offrar ryggen för popmusiken

Fig 1. Eric Saade på Liseberg före Manboy. Fig 2. Eric Saade på Liseberg efter Manboy.

Fan, här haltar man, för att travestera Arne Anka. Nacken värker. Ryggen värker. Låret värker. Det sistnämnda är helt och hållet mitt eget fel och har att göra med mitt första första försök att åka skateboard i en skatepark (något måste man göra med sin 40-årskris). Betong är hårt. Särskilt när den överfaller en i hög fart. Jag ska bespara er bilder på det nu gigantiska blåmärket.

Rygg och nacke kan jag dock skylla på Eric Saade. Eller som jag väljer att se det: jag offrar min fysiska och mentala hälsa för den nya generationens gryende musikintresse.

Det var 15 000 personer på Liseberg igår kväll för att se Kattarpssonens turnépremiär. Mycket skrikande tonårstjejer långt fram, sägs det mig, och så vi, mer eller mindre motvilliga, föräldrar med barn på våra axlar som höll oss längre bak. Därav värken. 30 kilo mot otränade axel-och nackmuskler är ingen sinekur i längden. Men som ni ser av bilderna ovan var chansen att se någonting absolut nada om man inte satt på någons axlar, speciellt om man inte hunnit bli så lång ännu.

Hur var spelningen då? Tja, sjuåringen var nöjd och vi kan ju lämna det vid det. Men man kan fråga sig om Saade redan tröttnat på sin genombrottshit Manboy när han måste göra om den redan ett och ett halvt år efter att han premiärspelat den. Det kan tyckas lite taskigt när majoriteten av den mycket unga publiken är där för att höra två låtar, Manboy och Popular, att då göra den ena av dem i slow motion-version.

* * *

Unga rapstjärnskottet Rye Rye var en av förrförra årets roligaste upptäckter, för min del, när hon gjorde skönt sommarslöa Sunshine tillsammans med självaste M.I.A. Men hennes talang var tydlig redan i hennes allra första låt, Shake it to the ground, ursprungligen från 2006.

Nu har hon gjort det igen, slagit sig ihop med en begåvad etablerad artist för ett lyckat samarbete. Denna gång är det vår egen Robyn som plockar fram Be mine ur arkivet och låter den förgyllas av Rye Ryes snygga rap. Nu måste Rye Rye snart släppa sin fullängdare! Vi har väntat alldeles för länge…

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=6Z3OIACLcg0]

 

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Wargirl, Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.