Downton Abbey räddade tv-kvällen

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=2M3moEeErr8]

Låtarna i den andra deltävlingen var osannolikt genomusla till och med för att vara Melodifestivalen. Skämten var dess värre inte bättre de. Downton Abbey räddade dock tv-kvällen och hindrade min hjärna från att självdö efter schlagern. Det dröjde inte länge innan tankarna gick till Robert Altmans mästerliga film Gosford Park. Och inte är det så konstigt heller, för:

  • Båda utspelar sig i brittisk högre stånds-miljö.
  • Båda har den fantastiska Dame Maggie Smith i en roll.
  • I båda skildras herrskap och tjänstefolk som två separata världar vars intriger berör varandra men vanligtvis utan att herrskapet har en aning om det.
  • Båda tar sin titel från ett (fiktivt) herresäte.
  • Båda har Julian Fellowes som manusförfattare.
  • Båda är riktigt jäkla bra

Downton Abbey är klassisk och högklassig brittisk tv-dramatik. Skådespeleriet är fläckfritt, miljöerna perfekta och manuset lysande. De närmsta sex lördagskvällarna är räddade, med andra ord. Och mer blir det. På hemmaplan i Storbritannien är serien en stor succé och en andra säsong är redan bekräftad.

* * *

[youtube:http://www.youtube.com/watch?v=IS0VNP6AioQ]

Kunskap väger tungt men är lätt att bära, sägs det ju. Och man lär sig ingenting förgäves.

En gång i tiden när dinosaurierna gick på jorden och internet fortfarande saknade grafiskt gränssnitt läste jag till ingenjör. Sedan kom jag på bättre tankar och började studera kulturvetenskap, teater och sedemera journalistik.

Men när yngste sonen drar ned stora legobygget i golvet och pappa sedan får den grannlaga uppgiften att åter sammanfoga bitarna på rätt plats (givetvis utan ritning och utan att ha hittat alla bitar som spriddes för vinden vid kraschen) då får man känna sig lite som en ingenjör.

Därför: ovanstående låt är en hyllning till tre viktorianska ingenjörer (och en viktoriansk författare) som alla delade samma efternamn. Tyvärr är det väldigt dåligt ljud på klippet. Har man Spotify kan man höra den med bättre ljud här.

Ralph Bretzer
Ralph Bretzer är webbredaktör och musikkritiker (och ibland kulturreporter) på Skånskan.se och NorraSkåne.se.

Ålder: 47 år.
Bor: I Kungsladugård i Göteborg och Östervärn i Malmö.
Lyssnar på: Country, punk, soul och hiphop. Och en hel del annat. Just nu: Wargirl, Roffe Ruff. Birdcloud, Svenska Akademien, Jason Isbell.
Läser: Periodvis mycket. Just nu Michelle McNamar: I'll be gone in the dark - one woman's obssesive search for the golden state killer.
Ser just nu: Bland andra The Deuce och American Horror Story. Ser gärna om gamla avsnitt av favoritserierna Buffy the Vampire Slayer, Six Feet Under och Veronica Mars.

Kontakt: ralph.bretzer@skd.se
Instagram: @rioteer

Alla bilder tagna av mig om inte annat anges.