Jupithers regi lyfter Tosca

Dimitris Paksoglou som Cavradossi och Lianna Haroutounian som Tosca.
Foto: Jonas Persson

Det är det gladaste ögonblicket i Puccinis opera Tosca: Där ligger han despoten, den vedervärdige polischefen Scarpia med blodig skjorta och byxorna nere, med två ljus vid huvudet och ett krucifix på bröstet, huggen till döds av den kvinna han förnedrat och skändat. Sofia Jupithers uppsättning på Malmö opera är realistisk men ändå sparsmakad, kringverket med scenografi, ljus och kostymer mycket smakfullt och sångarnas prestationer rent utomordentliga. Men man måste sätta ett stort frågetecken för dirigenten Steven Sloanes orkesterbehandling.

Vladislav Sulimsky – en riktigt vidrig Scarpia.
Foto; Jonas Persson

Giacomo Puccinis kvaliteter som tonsättare har diskuterats av musikvetare sedan hans första operor uppfördes. Somliga vill avfärda honom som en teknikskicklig melodisnickare, andra pekar på att hans musik trots allt har hållit sig levande i mer än ett århundrade. Men även om Puccini inte var ett geni som Mozart och Verdi så finns det mycket som tilltalar i hans musik: sensuella melodier, dramatisk träffsäkerhet, skicklig orkestrering och storartad miljömålning. Och framför allt finns det liv och rörelse, inga långa arior som hos Verdi och bel canto-kompositörerna utan korta, täta sångpartier.

Dimitris Paksoglou som Cavradossi.
Foto: Jonas Persson

I Tosca har Puccini dragit ut dessa linjer nästan in absurdum. Cavaradossi har två korta arior, Tosca bara en och duetterna är fragmentariska. Det är som om Puccini ville minimera de stora lyriska stunderna till förmån för den hisnande händelseförloppet. Greppet känns igen i sentida filmmusik. Detta måste ha föresvävat dirigenten Steven Sloane.Han höll föreställningen under strikt kontroll och med ett bra tempo. Men hans dynamik var inte behaglig. Den italienskt romantiska klang han åstadkom i orkestern var mycket bra i de lägre volymerna men när ljudstyrkan ökade blev det vasst och skärande som en tysk blåsorkester. Och varför alla dessa fortissimon som bland mycket annat dränkte körens underbara Te Deum i första akten? Även om operan Tosca är filmisk behöver den inte ackompanjeras av stumfilmsmusik.

Sångarnas prestationer är genomgående rent imponerande. Vladislav Sulimsky gör en Scarpia som är precis så otäck som han ska vara, ett as i människohamn, välsjungen till tusen med en mäktig baryton som uttrycker allt från vrede och arrogans till förrädiskt smicker. Lianna Haroutounians gestaltning av Tosca är också fullödig med en mogen fyllig sopran med massor av känslor och temperament. Och så Dimitris Paksoglou som Cavaradossi: en riktigt italiensk tenor (trots att han är grek) med mängder av kraft och klar klang ända upp i det högsta registret. Och de mindre rollerna får samtliga en mycket förtjänstfull uttolkning, Ett särskilt omnämnande förtjänar Bengt Krantz som lyckas undvika att göra Sakristanen till en pellejöns.

Sofia Jupither har skurit lagrar som regissör av talteater, hon anses som en av de bästa uttolkarna av Lars Noréns dramatik men har på senare år också givit sig på opera. I den här uppsättningen märks hennes ursprung i talteatern mycket tydligt. Personregin är genomarbetad, sångarna tvingas att agera trovärdigt i ett sammanhang, ingen stillastående skönsång vid rampen och framför allt inget tillgjort överspel. Och hon får verkligen fram dramatiken: trots att jag sett operan åtskilliga gånger rycktes jag med i handlingen.

Trots att Tosca är en av de få operor där man exakt kan tidsdatera handlingen, 18-19 juni 1800, har Sofia Jupither föredragit att låta det hela utspela sig i en obestämbar sentid, att döma av Maria Gebers kostymdesign 1950-tal. För knappologen kan sådant vara irriterande men egentligen är det betydelselöst; despoter har alltid funnits och kommer tyvärr alltid att finnas. Scenografin är fantastiskt välgjord och snygg med sina bågar av gult tegel och ljussättningen högklassig och suggestiv.

Som helhet: Uppsättningen är en fullträff för Malmö Opera och förtjänar att bli en riktig publikmagnet.

Bengt Krantz som Sakristanen och Malmö Operas barnkör.
Foto: Jonas Persson

MALMÖ OPERA

TOSCA

opera av Giacomo Puccini med libretto av Lugi Illica och Giuseppe Giacosa efter Victorien Sardous teaterstycke

Dirigent: Steven Sloane

Regi: Sofia Jupither

Scenografi: Erlend Birkeland

Kostym: Maria Geber

Ljus: Ellen Ruge

Medverkande: Lianna Haroutounian, Dimitris Paksoglou, Vladislav Sulimsky, Anton Eriksson, Conny Thimander, Eric Roos, Bengt Krantz med flera

Malmö Operaorkester

Malmö Operakör; kormästare: André Kellinghaus

Malmö Operas barnkör; ledare Kristina W Svensson

Premiär på Malmö Opera 20 december 2019