Carmen – än en gång

Foto: Camilla Winter

Så var det dags för ännu en upplaga av Georges Bizets Carmen. För en dryg månad sedan togs den upp på Hedelands stora friluftsarena i en traditionell uppsättning som hade många förtjänster – i stort var enda bristen en medelmåttig dirigent.

Och nu går alltså Carmen upp på Operaen i Köpenhamn. Uppsättningen kommer från Frankfurteroperan och Royal Opera House i London. För den ursprungliga regin svarar Barrie Kosky, Alan Barnes står för återuppsättningen i Köpenhamn.

Det är en version som i mångt och mycket skiljer sig från de traditionella föreställningar som man under årens lopp sett tretton på dussinet av. Barrie Koskys tolkning tar ut svängarna. Den är rensad från de vanligaste schablonerna, den är frisk, sofistikerad och minimalistisk. Eller kanske inte minimalistisk, Kosky har lag till extramaterial från annan musik av Bizet, han har tagit intryck från den franska vaudeville-traditionen och låtit nutida showdance-nummer bli en integrerad del av föreställningen plus flera andra tillägg. Så minimalismen stannar nog mest vid en god tanke – föreställningen är över tre timmar lång.

Scenografin är minst sagt frapperande: scenen är fylld av en gigantisk trappa, över två meter hög. Hela skeendet äger rum där, den både närmar och fjärmar publiken från handlingen. Kostymerna är mestadels ganska sjaviga vardagskläder, men Carmen själv öppnar i en modifierad matadorutstyrsel och Escamillo, toreadoren, bär traditionell korrekt ljusdräkt.

Som alltid på senare är har det förekommit #metoo-funderingar kring även den här uppsättningen. Men Koskys Carmen, vid premiären utomordentligt spelad av Michèle Losier är inget #metoo-offer, utan en stark kvinna som tar för sig av vad som bjuds. Visserligen blir hon mördad av don José, den älskare hon vill överge, men det är inget tecken på patriarkal despotism utan en akt av förtvivlan och besvikelse. Och Michèle Losiers gestaltning är mycket, mycket bra. Figuren blir trovärdig och hennes sångkonst är av högsta klass.

Även Migran Agadzhanhyan gör en perfekt tolkning av don José. Den ganska ynkliga självöverskattande figuren får liv av en glansfull nästan elegant tenor och Gisela Stilles Micaëla får den rätta lantligt tafatta utstrålningen. Däremot måste man sätta frågetecken för Anatoli Sivkovs Escamillo. Visserligen korrekt klädd men han saknar mycket av den kraft som behövs och hans sångkonst lämnade en del övrigt att önska. De övriga solisterna står för jämna, bra prestationer.

Alexander Vedernikov på dirigentpulten lyfte föreställningen till hög musikalisk höjd med kraft, spänst och enastående orkesterklang och körernas insatser förtjänar enbart beröm.

Sammantaget blev det en av de bästa föreställningar av Carmen som jag har varit med om. Men verket i sig är medelmåttig pigroman med bra musik och det kan inte ens Barrie Koskys genialitet ändra på,

Foto:Camilla Winter

CARMEN

opera av Georges Bizet med libretto av Henri Meilhac och Ludovic Halévy efter Prosper Mérimées roman

Dirigent: Alexander Vernikov

Inscenering: Barrie Kosky/Alan Barnes

Scenografi och kostym: Katrin Lea Tag

Ljus: Joachim Klein

Koreografi: Otto Pichler/Madeline Ferricks-Rosevear

Medverkande: Michèle Losier, Migran Agadzhanhyan, Anatoli Sivko, Margaux de Valensart, Ida Ränzlöv, Palle Knudsen, Fredrik Bjellsäter, Kyungil Ko

Dansare

Det Danske Drengekor, Det Danske Pigekor

Det Kongelige Kapel

Det Kongelige Operakor; kormästare: Lars Bjørnkjær

Premiär 14 september 2019 på Operaen i Köpenhamn