Carmen i det fria

Magnus Vigiljus som Don José och Andrea Pellegrini som Carmen – två skickliga operaartister med stor potential både i sång och agerande.
Foto: Mikal Schlosser

Opera Hedeland bjuder inte på någon tjusig scenografi i årets uppsättning, Carmen. Ett dammigt torg med lite betongskrot som enda dekoration och i fonden en nedgången byggnad. Prakten står naturen runt den väldiga amfiteatern för och när mörkret faller skapar ljus och rökeffekter en fascinerande miljö.

Flickorna på tobaksfabriken
Foto: Mikal Schlosser

Lite av samma dualism präglar uppsättningen i stort: kostymerna är inte någon speciell fröjd för ögat, tablåerna enkla och personregin minimal. Men solisternas sångprestationer och generösa spelglädje skapar en föreställning som är både njutbar och engagerande.

Titelrollen Carmen är en självständig kvinna som räds varken fan eller männen, som sätter sin frihet först; Andrea Pellegrini sjunger henne med mycket styrka och kraft med en mezzo som ställvis nästan är plågsamt vacker i sin intensitet.

Yana Kleins gestaltning av Michaëla måste sägas vara premiärkvällens höjdpunkt: en klar sopran med nästan otrolig lyster och ett värdigt lugn med ändå känslofyllt utspel.

Magnus Vigiljus skapar med sin välljudande tenor och sparsmakade utspel en trovärdig Don José. Otrolig är däremot Lars Møllers Escamillo förmodligen en parodi: en pellejöns i sjavig ljusdräkt och ljusblå gymnastikskor som knappt skulle våga sätta kniven i en kalvkotlett, än mindre ge sig på en stridstjur; men han sjunger bra. Även de övriga solisterna är av mycket fin klass och de båda körerna täta i klangen och klart godkända i agerandet.

Enda minustecknet i sammanhanget är dirigenten Christian Kluxen. Visst ger han bra stöd till sångarna men man saknar mycket av glöden och koloriten i Bizets musik. Och han håller ner tempot med långa uppehåll mellan varje del, kanske för att skapa utrymme för publikens spontanapplåder. För oss som inte vill klappa händer i tid och otid är det klart störande.

Smugglarbandet anländer
Foto: Mikal Schlosser
Escamillo sjunger om sin storhet i Toreadorarian
Foto: Mikal Schlosser

Det blev ingen lyckad början för Bizets Carmen. Den tidens män hade ännu mindre till övers för starka kvinnor än nutidens. På premiärdagen 3 mars 1875 stod det varningar i Paristidningarna där operan betecknades som omoralisk och recensenterna fördömde enhälligt handlingen som obscen och musiken som ointressant, odramatisk och renons på lättsjungna melodier. Man förutspådde tomma hus och snabb nedläggning. Men efter premiären i Wien ett halvår senare var succén obestridlig och recensenterna tvingades krypa till korset. Allt sedan dess har Carmen varit en av de mest älskade operorna som uppförts i ett otal uppsättningar, filmatiserats flera gånger och det har visats många tv-versioner. Publiken har kommit. Så även på Opera Hedeland i fredags: den stora amfiteatern var fylld in till sista plats. Och regnet hängde i luften men bröt inte ut i motsats till vad som hände när förra uppsättningen på Opera Hedeland hade premiär 2007: då fick föreställningen avbrytas mitt i ösregnet.

 

 

 

OPERA HEDELAND 2019

CARMEN

opera av Georges Bizet med libretto av Henri Meilhac och Ludovic Halévy efter Prosper Mérimées roman

Regi: Runar Hodne

Dirigent: Christian Kluxen

Scenografi: Runar Hodne, Maria Gyllenhof och Elisabeth Holager Lund

Ljus: Mikael Sylvest

Ljud: Claus Pedersen

Solister: Andrea Pellegrini, Magnus Vigiljus, Yana Klein, Lars Møller, Sibylle Glosted, Ingeborg Børch, Jonathan Koppel, William J Pedersen, Jacob Bloch Jespersen, Frederik Rolin

Opera Hedelands festivalorkester, Opera Hedelands festivalkör, Roskilde Domkirkes drengekor; kormästare: Filipe Carvalheiro och Egil Kolind

Premiär 9 augusti 2019