Magplask i Ystad

Foto: Andreas Paulsson

Sedan flera år har Kammaropera Syds sommaruppsättningar på Ystads teater varit något att se fram emot. Musikaliskt njutbara med mestadels utmärkta solistprestationer, en fröjd för ögat med kul scenografi, effektivt ljus och snygga kostymer Och med Rickard Söderberg och Laine Quist som ankare, han perfekt som sångare men en aning tjatig som aktivist, hon en comedienne med stor pipa och enastående utstrålning. Framför allt har produktionerna varit extremt välgjorda vilket gjort att man kunde överse med prutt- och kalsonghumor och välmenande men till intet förpliktande propaganda.

Men i år brast det. Perfektionen lyste i stora delar med sin frånvaro. Den sammanbindande intrigen är matt och meningslös, personregin så gott som obefintlig och timingen svag. Trots allt liv och rörelse på scenen känns det tyvärr stundtals segt, mycket segt. Rickard Söderberg försöker i sina texter att svepa över åtskilliga av dagens allvarliga samhällsfrågor: intolerans mot HBTQ-personer, miljöhot, religiös intolerans, den allmänna girigheten. Men i mångt och mycket slår han in öppna dörrar och svaren blir snälla allmängiltiga floskler. Dessutom missar han det verkligt stora problemet: den svenska intoleransen, nästan hatet, mot individer som ifrågasätter den av majoriteten godkända sanningen.

Ensemblen är stor, över 30 artister i en intressant blandning med flera etablerade stjärnor, flera med eoner av erfarenhet och många på väg uppåt. Men regin förvaltar inte denna guldgruva. Samordningen saknas och det som kunde ha blivit en lysande elegant exposé av operettpärlor blir i stora stycken ett springande fram och tillbaka med ogenomtänkta placeringar på scenen där var och en verkar tänka mer på sin egen fördel till nackdel för samspelet och helheten.

Dirigenten Jonas Samuelsson gör ett mycket berömvärt arbete framför den välspelande lilla orkestern och håller ett bra lagom friskt tempo i föreställningen, Men mot bristerna i sånginstuderingen står han sig slätt. Det blir mycket skrikande och ställvis riktigt störande obalanser mellan sångare och orkester.

Det blev mycket negativt på en gång. Finns det inga glädjeämnen? Jo, absolut. Laine Quist är – som vanligt – i toppform med klangfull sopran och stor elegans i agerandet. Susanne Resmark är en mezzo med världsrykte och hon sätter inte sitt ljus under ena skäppo även om regissören verkar göra allt för att förminska henne, Carl Ackerfeldt fortsätter sin vandring mot toppen. Och Sven Melander är en riktig hejare på att spela Sven Melander och plockar fram flera typer ur sitt erfarenhetsgalleri.

Sceniskt är väl svandunsbaletten, eller vad man nu ska kalla den, den som bäst sätter sig i minnet.

Rickard Söderberg är som vanligt en behållning även om man som vanligt vill höra honom sjunga mer och predika mindre.

Men som helhet: Årets uppsättning blev ett magplask för Kammaropera Syd. Kanske borde man hålla fast vid det gamla konceptet att hitta en operett, bearbeta den hårt men ändå behålla grunden och sedan jobba intensivt med helhetsintrycket?

Denna recension var publicerad i Skånska Dagbladet 1 juli 2019

EN NUNNA FÖR MYCKET
Text och manus: Rickard Söderberg till musik av Franz Lehár i orkesterarrangemang av Nils-Petter Ankarblom
Dirigent: Jonas Samuelsson
Regi: Melker Sörensen och Rickard Söderberg
Ljus: Sara Anderson
Kostym: Ann Walton och Linda Ernemar
Mask och peruk: Freja Täck
Medverkande: Rickard Söderberg, Laine Quist, Torbjörn Lillieqvist, Sven Melander, Susanne Resmark, Matilda Paulsson, Marianne Mörck, Lotte Ohlander, Carl Ackerfeldt och många, många fler
Produktion: Kammaropera Syd

Premiär på Ystads teater 28 juni 2019