En musikvideo på scenen

Elden är ett bärande tema i uppsättningen.
Foto: Camilla Winther

Handlingen i Verdis Trubaduren är bland det snårigaste som operalitteraturen kan uppvisa; att få till ett någorlunda begripligt synopsis är snudd på en omöjlighet. Och nu har regissören Francisco Negrin gjort en inscenering på Operaen i Köpenhamn som placerar handlingen i något som har drag av både nutid och historia, och dessutom med inslag av både thriller och skräckfantasy. Det blir precis inte lättbegripligare och ögonbrynen fastnar vid åtskilliga tillfällen i hårfästet: Vad menar han med den här uppsättningen?

Svaret ger Negrin själv i en intervju i programbladet:

”Jag hoppas att publiken ska låta sig gripas av den förskräckliga berättelsen, musikaliteten och sångarnas prestationer och bara njuta av upplevelsen i stället för att gå in för en djupare psykologisk analys av operan. Det ska vara en känslomässig katarsis där man låter sig uppslukas av berättelsen.”

Med den utgångspunkten blir Negrins uppsättning förståelig. Verdis opera blir – om uttrycket tillåts – en sceniskt framställd musikvideo. Musiken och sången blir huvudsaken, det sceniska kompletterande illustrationer, korta ögonblick av dramatik, statiska tablåer och scenografi med starka effekter och mycket spännande ljussättning. Okonventionellt – javisst men just att dra linjerna fullt ut får operan att på sätt och vis fungera bättre än i en mer konventionell uppsättning.

Dirigenten Eun Kim Sun knyter också an till musikvideokonceptet. Klar, nästan övertydlig klangbild, mer militärorkester än italiensk opera. Det blir öronvänligt, lättförståeligt men ack så känslokallt. Några fler rubaton, lite mer sirlighet och massor med mer känsla skulle inte skada.

Gisela Stille som Leonora.
Foto: Camilla Winther

Nu blir det sångsolisterna – och kören – som blir den stora behållningen. Gisela Stille är storartad i rollen som Leonora. Hennes sopran är lika fantastiskt klar och gränslös som tidigare men hon utvecklat den med en rent underbar timbre som speglar rollens hela känsloregister. Randi Stene sjunger Azucena med enastående känslofylld plastisk mezzo och ett utspel som känns över hela auditoriet.

De manliga huvudrollerna får också perfekta prestationer: Diego Cavazzin bjuder på en äktitaliensk tolkning av Manrico med glänsande tenor med mycket kraft och glans ända upp i höjderna och David Kempsters baryton gav en perfekt profil åt rollen som Greve Luna, tung och mäktig. Även de övriga solisternas insatser var av hög klass och Det Kongelige Operakor var som vanligt rent föredömlig i både sång och agerande.

Alltså: i väntan på en operaföreställning i Malmö kan få uppleva opera med klass bara 45 minuter bort. Det är väl värt att ta sig över Sundet bara för den sakens skull.

 

TRUBADUREN (Il Trovatore)

opera av Giuseppe Verdi med libretto av Salvatore Cammarano efter Antonio Garcia Gutérrez drama ”El Trovador”

Dirigent: Eun Sun Kim

Regi: Francisco Negrin

Scenografi och kostym: Louis Désiré

Ljus: Bruno Poet

Solister: David Kempster, Gisela Stille, Randi Stene, Diego Cavazzin, Kyungil Ko, Amanda Larsson med flera; statister och barnstatister

Det Kongelige Operakor; kormästare Steven Moore

Det Kongelige Kapel

Premiär på Operaen i Köpenhamn den 22 september