Missar sänker Jyske Operas La Traviata

Fotograf Kåre Viemose. Den Jyske Opera 2018

LA TRAVIATA

opera av Giuseppe Verdi med libretto av Francesco Maria Piave efter Alexandre Dumas d.y:s drama Kameliadamen

Dirigent: Tecwyn Evans

Regi: Lothar Krause

Scenografi och kostym: Annette Mahlendorf

Koreografi: Florence Bas

Ljus: Ib Asp

Solister: Elin Pritchard, Adam Frandsen, Fabio Previati, Estrid Molt Ipsen, Birgit Demstrup med flera

Den Jyske Operas Kor

Copenhagen Phil

Gästspel av Den Jyske Opera på Det Kongelige, Gamle Scene 7 mars

Verdis La traviata är en grundbult på operarepertoaren, en pålitlig tårdrypare som alltid lockar publiken. Den Jyske opera presenterar en uppsättning av den tyske regissören Lothar Krause, hans första för det operakompaniet. I två dagar gästpelade man i Köpenhamn på Det Kongelige vid Kongens Nytorv. Det blev en förestållning som onekligen ställer en del frågetecken.

Lothar Krause har flyttat fram skeendet till sentid men i övrigt behandlat originalet varsamt, inga andra förändringar eller förkortningar. Scenografin är enkel och tidlös liksom kostymerna; det enda undantaget är den explicit slampiga utstyrsel Violetta bär i festscenerna. Varför enbart hon, de flesta av de deltagande damerna torde väl tillhöra gruppen ”les grandes horizontales”?

Nåväl, det är en petitess som man inte ska haka upp sig på. Värre är bristerna i det konstnärliga utförandet. Visst finns det höjdpunkter, exempelvis i andra akten där Elin Pritchard och Fabio Prevati skapar fin opera i spelet mellan Violetta och Giorgio Germont och den nästan översentimentala tredje akten med Violettas död. Men Adam Frandsens som Alfredo är tyvärr ganska misslyckad – en illa spelad tonårsvalp totalt utan utsträlning och med en visserligen tonsäker men klangfattig tenor. Och flera av de andra solisterna har uppenbara problem med tonträffningen vilket blir pinsamt tydligt i ensemblerna.

Jag förstår mycket väl problemet med att engagera olika orkestrar vid en turné. Men dirigenten Tecwyn Evans och Copenhagen Phil verkade inte alls komma överens. Det gnisslade betänkligt i stråket och blåset bumpade okänsligt på, en ambitiös amatörorkester skulle ha klarat uppgiften bättre.

Och absolut: Det är vackert med ett stilla snöfall men måste det snöa hela tiden? Och läckte taket eller vad var det för vits med att flytta in snöfallet i Violettas sovrum?