Lyckad La bohème på Hedeland

Hamida Kristoffersen som Mimi och Adam Frandsen som Rodolfo. Två utomordentliga sångare.

LA BOHÈME

opera av Giacomo Puccini med libretto av Giuseppe Giacosa och Luigi Illica efter Henri Murgers ”Scènes de la vie de bohème”

Dirigent: Henrik Schaefer

Regi och scenografi: Lars Rudolfsson

Kostym: Kerstin Vitali Rudolfsson

Ljus: Linus Fellbom

Ljud: Claus Pedersen

Solister: Adam Frandsen, Hamida Kristoffersen, Jakob Vad, Aleksander Nohr, Andreas Franzén, Elisabeth Meyer, Jacob Bloch Jespersen, Lars Køhler, Johan Gudman

Collegium Musicum

Kör med medlemmar ur Lille Muko, Roskilde Domkirkes Drengekor, Roskilde Garden

Premiär på Opera Hedeland 11 augusti

Den stora arenan på Opera Hedeland täckt med konstgjord skarsnö, till det en osande kamin och några möbler som flyttas omkring – det är hela scenografin i Puccinis La bohème på årets uppsättning på Hedeland. Det låter kargt och knalt men Lars Rudolfsson som står för både regi och scenografi lyckas med konststycket att få fram både det slutna rummets täta scener och torgets myllrande folkliv. Det är rasande skickligt att bara med ljus och personregi få fram så effektiva scenbilder; att sedan den stora snöytan ger en illusion av kyla som känns upp på publikplats blir också ett extra plus.

Så sceniskt är uppsättningen utmärkt men detta överträffas med råge av de musikaliska kvaliteterna: En orkester, Collegium Musicum, med utsökt klang och precision, under ledning dirigenten Henrik Schaefer som till fullo utnyttjar dessa fördelar och dessutom håller hela föreställningen i ett lagom friskt tempo. Till det en välljudande kör med bra aktion.

Men det är solisterna som ger den verkliga guldkanten; den som engagerat ett så helgjutet sångarlag är värd allt beröm. Först och främst Adam Frandsen som Rodolfo och Hamida Kristoffersen som Mimi. Han en tenor med både kraft och nordiskt ljus i stämman, mitt uppe en i en raketkarriär. Hon en lyrisk sopran från det nordligaste Norge, nu engagerad vid operan i Zürich. Hennes röst är bärig och intensiv med rent otrolig lyster. Båda med avspänt och verklighetstroget agerande.

Elisabeth Meyer som Musetta

Från Zürichoperan kommer också Elisabeth Meyer som sjunger Musettas roll. Hennes röst är klar och disktinkt med visst bett och hon ger figuren en perfekt gestaltning med livlighet och lätt touche av slampa.

Aleksander Nohr, Jakob Vad och Andreas Franzen ger liv åt de tre bohemerna Marcello, Schaunard och Colline med hög klass i både sång och agerande. Ett extra plus till Andreas Franzéns eleganta framförande av Collines sång till sin rock.

La bohème blev Puccinis första stora succé. Mer än andra operor av Puccini har den ett starkt samband mellan text och musik och kanske är det därför den har behållit sin popularitet allt sedan urpremiären 1896. Den är lyrisk, gripande och sentimental – men det går inte att förflytta handlingen i tiden eller applicera den på moderna företeelser. Lars Rudolfsson har inte heller gjort några sådana försök i sin uppsättning, han låter den bli en saga från förr om evig kärlek och ond död och förmodligen är det så man ska handskas med La bohème.

Så årets uppsättning blev en i raden av Opera Hedelands lyckokast. Och att man år efter år lyckas så bra måste bero på den medvetna satsningen på kvalitet. För egentligen är Opera Hedeland trots den vackra naturen runt omkring ingen idealisk plats att spela opera på. Tvånget att använda mikrofoner och förstärkare försämrar otvivelaktigt ljudet och gör det en aning burkigt trots avancerad och välskött ljudanläggning. Men publiken strömmar till trots att det är det bökigt att ta sig dit och särskilt därifrån, sittplatserna inte speciellt komfortabla och risken alltid finns att dränkas i en regnskur.

Konstgjord snö täcker hela Hedelands arena
×