La bohème – en triumf för Operaen

 Romantik, floder av ung romantik; fattigdom, sjukdom och död men inga bovar och ingen ondska. Efter den nästan fiaskoartade premiären 1896 har Puccinis ”La bohème” blivit en av de mest älskade operorna och är en av de mest uppförda verken i operahistorien. I söndags var det premiär för Elisabeth Lintons inscenering på Store Scene på Operaen i Köpenhamn, en uppsättning som har sitt ursprung på Göteborgsoperan 2008. Salongen var fullsatt och förmodligen kommer det att vara en publikmagnet under hela spelperioden fram till februari nästa år.

Peter Lodahl och Gisela Stille - ett enastående kärlekspar Fofo: Miklos Szabo
Peter Lodahl och Gisela Stille – ett enastående kärlekspar
Fofo: Miklos Szabo

Men vad är det för speciellt med ”La bohème”, som får publiken att fylla operahus över hela världen, år efter år? Historien är enkel, närmast banal, figurerna inte glamorösa eller speciellt spännande, miljön ett Paris som finns i allas föreställningsvärld men inte i verkligheten, varken i dåtid eller nutid. Musiken är enastående vacker – Puccini var en mycket skicklig kompositör men ingen gigant som Mozart, Verdi och Wagner. Men det är inget tvivel om att ”La bohéme” är hans bästa verk, sambandet mellan text och musik är närmare här i än i någon annan av hans operor och han håller sig inom gränserna för sin konst och sin kunnighet – och så blev det också ett mästerstycke.

Elisabeth Lintons uppsättning håller sig strikt inom Puccinis ramar, hon varken förenklar eller krånglar till med egenhändiga övertolkningar. Hon flyttar skeendet framåt i tiden, från sent 1800-tal till 1950-tal, åtminstone om ska döma efter kostymerna. Hon flyttar också upp skeendet i sista akten till ett parisiskt hustak, varför är svårt att säga, förmodligen för att kunna visa upp en vacker fondbild av ett drömmarnas Paris. Hennes personregi är föredömlig, skådespelet mycket illusoriskt och figurerna blir äkta människor med känslor som når långt över rampen.

Scenografin är skicklig, man nästan känner kylan både i bohemernas karga vindsrum och i den arla utomhusscenen. Andra aktens torgscen är överdådigt glittrande och festlig med allt sitt folkmyller och slutscenen på taket med sina parisiska silhuetter rent imponerande. Och ljussättningen följer samma höga klass, liksom de 50-talsinspirerade kostymerna.

Men även om kringverket är förstklassigt så var de medverkandes prestationer vid premiären än bättre. Peter Lodahl firade fullkomliga triumfer med sin ljusa pregnanta tenor, hans ”Che gelida manina” i första akten var nog den bästa versionen jag har hört från scen. Och Gisela Stilles Mimi var sceniskt förtjusande och sångligt rent underbar, tillsammans blev deras framställning av detta klassiska kärlekspar en prestation i världsklass. Ivana Rusko sjöng Musetta med mycket klangrik sopran och bra bett i agerandet och Audun Iversen gjorde Marcello med praktfull baryton och stor trovärdighet. Henning von Schulman gav Colline en stillsamt komisk touch i arian till överrocken och även övriga medverkande sjöng på topp.

Det Kongelige Operakor, förstärkt med Det Danske Pigekor och Det Danske Drengekor var som vanligt mycket välljudande. Men Det Kongelige Kapel, eller snarare dirigenten Vello Pähn stod för premiärens enda bottennapp: alldeles för ljudlig och onyanserad och alldeles för mycket mässing; det lät som man kallat in sämre militärorkester.

I sin introduktion i programbladet skriver operachefen Sven Müller att ”La bohème” kan öppna nya öron för operans värld. Det kan den säkerligen; men en sådan här uppsättning är också till glädje för oss som sett och hört det mesta.

LA BOHÈME

opera av Giacomo Puccini med libretto av Giuseppe Giacosa och Luigi Illica efter Henri Murgers Scener från bohemernas liv

Dirigent: Vello Pähn

Regi: Elisabeth Linton

Scenografi: Astrid Lynge Ottosen

Kostym: Magdalena Stenbeck

Ljus: Ulrik Gad

Koreografi: Clara Svärd

Medverkande: Peter Lodahl, Gisela Stille, Audun Iversen, Ivana Rusko, Leif Jone Ølberg, Henning von Schulman, Simon Schelling, Sten Byriel med flera; statister och barnstatister

Det Kongelige Kapel, Det Kongelige Operakor, Det Danske Drengekor, Det Danske Pigekor

Premiär 23 oktober

Denna recension var publicerad i Skånska Dagbladet 26 oktober