Lysande Turangalîla

 Denna recension var publicerad i Skånska Dagbladet 8 oktober

Olivier Messiaen
Olivier Messiaen

Olivier Messaiens symfoni Turangalîla är en mycket speciell komposition. Uppbyggnaden är komplicerad med tio satser, avdelningar kanske är en bättre benämning. Dessutom kräver den en stor besättning: två solister, på piano och det säregna instrumentet ondes Martenot, minst åtta slagverkare, och full symfoniorkester med förstärkt stråksektion. Inte undra på att den uppförs ganska sällan; MSO:s programråd är värt en eloge för att man tagit upp den.

Tonspråket är också komplicerat: Olivier Messiaen följer inga vedertagna normer. Han blandar tonalitet och atonalitet, sentida kromatik med medeltida kyrkotonarter. Turangalila-symfonin är svår för oss nordbor. Inte för att den är besvärlig att lyssna på, tvärtom, men för att begripa den krävs insikter som vi kanske kan erövra men inte på något sätt har med oss naturligt i uppväxten.

Messiaen var djupt troende katolik. Hans musik är katolsk med ideliga referenser till till en tankevärld som för femhundra år sedan stängdes här uppe i Norden. Dessutom är det inte Vatikanens rena katolicism han refererar till utan till mystikerna och deras religiösa extas. Det är omöjligt för den som tycker att den heliga Birgittas uppenbarelser är för flummiga att ta till sig tankarna hos Mäster Eckhart och Johannes av Korset, två mystiker som måste ha betytt mycket för Messiaen.

Turangalîla-symfonin är en gigantisk svindlande hyllning till kärleken, den kärlek som omfattar både Eros och Agape. Messiaen har själv i en kommentar till verket beskrivit den femte satsen ”Joi de sang des Étoiles” som en lång och frenetisk glädjedans som uttrycker den sinnliga kärlekens höjdpunkt. Mot denna glädjedans ställs skärande olidliga passager som mycket kan alludera på ”själens mörka natt” enligt Johannes av Korset, och den stilla friden i den sjätte satsens ”Jardin du sommeil d’amour” med dess klart panteistiska tankar.

Även om det är intressant behöver man inte bena ut referenserna; det går utmärkt att lyssna på det fantastiska verket rakt av. Och det framförande som bjöds av MSO och Marc Soustrot tillsammans med de solisterna var utomordentligt: klangen och balansen i orkestern var perfekt; Soustrot exponerade noggrant varje detalj i Messiaens tonspråk och adderade just så mycket extra tyngd och dynamik som behövdes för att prakten skulle bli fullkomlig. Roger Muraros utförande av den ställvis ekvilibristiska pianostämman var rent föredömligt och klangerna från Valérie Hartmann-Claveries ondes Martenot var intressanta.

Så slutligen en liten randanmärkning: det påstås i programbladet att ondes Martenot var ”den första synten”. Det var den inte – nio år tidigare, 1919, uppfanns thereminen av Leon Theremin.

MALMÖ SYMFONIORKESTER

Dirigent: Marc Soustrot

Solister: Roger Muraro, piano; Valérie Hartmann-Claverie, ondes Martenot

Olivier Messiaen: Turangalîla-symfonin

Malmö Live 6 oktober