Mellanår för Skånska Operan

Erika Tordeus och Tor Lind som Angelina och Dandini Foto: Håkan Röjder
Erika Tordeus och Tor Lind som Angelina och Dandini
Foto: Håkan Röjder

”Innan säsongen är slut kommer alla att förälskat sig i min Askungen, innan ett år har gått kommer hon att sjungas över hela Italien, och inom två år har hon besegrat både Frankrike och England. Impressarier och primadonnor kommer att slåss om henne!”

Så avfärdade Rossini den minst sagt ampra kritiken efter urpremiären av Askungen och visst infriades hans förhoppningar. Operan har hållit sig kvar på scenerna i otaliga uppsättningar; bara i år ges den i flera versioner i Skandinavien.

Ändå är operan ett hastverk; Rossini och librettisten Ferretti skrev ihop den på tre veckor och Rossini plockade delar från andra av sina operor för att få partituret. Men om man inte vet om detta så verkar operan homogen och genomtänkt; dessutom är den välgörande befriad från trolldom och andra övernaturligheter. Musiken är medryckande och skenbart enkel men den ställer extraordinära krav på sångarna och även orkesterensemblen, hindren är många och förrädiska.

Skånska Operans uppsättning lyckas smidigt och ganska elegant undvika de flesta av originalets fallgropar men har i gengäld grävt en egen som man faller pladask i: I någon slags iver att aktualisera föreställningen har man lagt till en kort men virrig ramhandling där handlingen tilldrar sig på ett boende för asylsökande. Lyckligtvis drar man inte ut linjerna utan återvänder ganska snabbt till sagans och moralitetens värld där de goda är vinnare och de onda förlorare. Men varför denna utvikning? Den slår in öppna dörrar och tillför överhuvud ingenting.

Frånsett detta är det bra tempo i föreställningen, snabbt men inte överdrivet, kostymerna är snygga, scenografi och rekvisita effektiva i all sin enkelhet. Ola Hörlings koregrafi för de två féerna, eller vad de nu ska föreställa, är tilltalande och han har finslipat sin personregi, föreställningen innehåller flera passager med mycket gott skådespeleri.

Men musikaliskt måste man sätta en del frågetecken. Den lilla ensemblen med piano, två violiner, cello och kontrabas är mycket välspelande och musikerna får verkligen slita. Men den räcker inte till för Rossinis musik. En något större ensemble med några träblåsare i hade förmodligen räckt för att ge den nödvändiga fylligheten.

Även sångarnas prestationer måste delvis ifrågasättas. I grunden är de överlag riktigt bra, vilket framför allt kommer fram i de skickligt framförda ensemblerna men i övrigt lämnar instuderingen tyvärr en del att önska. En lätt dämpning av styrka och utspel skulle förstärkt de klangliga kvaliteterna och förhindrat onödig skrikighet. Huvudfigurerna Angelina och Ramiro – Erika Tordeus och William Baker – har definitivt rösterna för sina roller men behöver slipa av råeggen på kanterna. Sceniskt är de mycket skickliga, man kände glöden mellan dem långt ut bland publiken. Freja Frisk och Felicia Gyllenstig Serrao som de två odrägliga systrarna Clorinda och Tisbe behandlar sina röster väl och visar upp god scennärvaro med välbalanserad komik, liksom Mattias Nilssons Alidoro. Tor Lind verkar gå från klarhet till klarhet. Hans gestaltning av Dandini var elegant med en perfekt aning av klumpighet och röstbehandlingen mycket fin. Michael Axelssons buffabas passar mycket väl för rollen som Don Magnifico och med sin långa scenerfarenhet plockar han lätt fram figurens alla komiska poänger.

Askungen når inte upp till samma höjder som förra årets uppsättning av Carmen men den är väl värd att se. Nu ska den spelas på en rad skånska slott, på Ystads teater och göra en avstickare upp till Kalmar innan den slutligen landar på Palladium i Malmö i början av augusti.

 

ASKUNGEN

opera av Gioacchino Rossini med libretto av Jacopo Ferretti i översättning av Magnus Lindman och bearbetning av Ola Hörling

Regi och koreografi: Ola Hörling

Musikaliskt ansvarig: Max Lörstad

Kapellmästare: Rebecka Elsgard

Scenografi: Leif Persson

Kostym: Fredrika Lillius

Producent: Åsa Jensen

Medverkande: Erika Tordeus, William Baker, Tor Lind, Michael Axelsson, Freja Frisk, Felicia Gyllenstig Serrao, Mattias Nilsson, Mia Gisselsson, Sandra Lundgren, Wictor Koch

Premiär 2 juli; sedd föreställning 5 juli på Bäckaskogs slott

Denna recenseion var publicerad i Skånska Dagbladet 7 juli