En utsökt Carl Nielsen-konsert

carl nielsen

I år är det 150 år sedan tonsättaren Carl Nielsen föddes. Höörs musik- och teatersällskap uppmärksammar detta med temat ”Nordiskt ljus och mörker”. I söndags var det en konsert i Kulturhuset Anders.

Programmet var mycket väl sammansatt: på knappa två timmar fick man fyllig bild av Carl Nielsens tonsättargärning från de tidiga kompositionerna med fast förankring i den danska senromantiken fram till de moderna, framåtpekande sena verken.

Konserten inleddes med en inspelning av Nielsen kanske mest kända verk, Dimman lättar, skrivet för flöjt och harpa och ursprungligen som en del av musiken till skådespelet ”Moderen”. Därefter kom ”Serenata in vano”, framfört av musiker ur blåsarkvintetten Tibia, förstärkt med cellisten Magnus Lanning och kontrabasisten Walter McTigert. Stycket skrevs 1914, mellan de stora symfonierna ”Sinfonia expansiva” och ”Det uudslukelige” och innehåller tydliga spår av vandringen från romantiken mot senare tongångar.

Pianisten Jesper Olsson inledde sin avdelning med ”Fem Klaverstykker” (som av någon outgrundlig anledning försetts med engelsk titel i programmet) från 1890, fortsatte med de lätta och glada ”Humoresques bagatelles” och avslutade med två stycken ur ”Tre stycker for klaver” från 1928. Dessa sena verk är bland Nielsens mest intressanta, där han knyter in sina personliga stildrag i 1900-talets impressionism med modererad tolvtonsteknik.

Tenoren Patrik Forsman sjön fem sånger till Jesper Olssons pianoackompanjemang och blåsarkvintetten Tibia framförde den mycket intressanta Blåskvintett, opus 43, som blev Carl Nielsens sista verk för kammarensemble.

Samtliga verk fick utomordentligt högklassig presentation. Särskilt fäste jag mig för Jesper Olssons framförande av de sena pianostyckena som med hans intelligenta fördrag och perfekta anslag tog tillvara de intrikata detaljerna samt för Tibias utförande av Blåskvintetten med mycket skicklig intrumentbehandling och djup musikalisk känsla.