”Maskarade” glimrar fortfarande

MASKARADE

MASKARADE

opera av Carl Nielsen med libretto av Vilhelm Andersen efter Ludvig Holbergs komedi

Dirigent: Per Otto Johansson; regi: Kasper Holten och Morgan Alling; scenografi och kostym: Marie ì Dali; ljus: Jesper Kongshaug

Medverkande: Petri Lindroos, Randi Stene, Gert Henning-Jensen, Simon Duus, Jens Christian Tvilum, Bengt-Ola Morgny, Ylva Kihlberg, Tuva Semmingsen, Sten Byriel, Palle Knudsen med flera

Det Kongelige Kapel, Det Kongelige Operakor

Repremiär på Operaen i Köpenhamn 28 mars

Maskarade”, Danmarks okrönta nationalopera, inleder Det Kongeliges firande av 150-årsjubileet av Carl Nielsens födelse. Uppsättningen är inte ny, den skapades av Kasper Holten 2006 och har nu uppdaterats av Morgan Alling.

”Maskarade” är sig en komisk opera, byggd en teaterpjäs av 1700-talsförfattaren Ludvig Holberg. De spår av dramatik som finns i förlagan, och även i Carl Nielsens original, har Kasper Holten glatt sett bort ifrån och förvandlat verket till en underhållningshistoria, en varieté med fart och fläkt, avancerad akrobatik, lätta slipprigheter och brännvinshumor på ren buskisnivå samt mängder med storartad skönsång och dito musik. Allt detta inramat av fantasifull, detaljrik och vacker scenografi, välgjorda och ställvis ögonfägnande kostymer och skicklig ljussättning. Som åskådare har man bara att lägga de seriösa tankarna åt sidan, ryckas med i det höga tempot och njuta av den konstnärliga höjden i det musikaliska framförandet. Man måste säga att det är underhållning när den är som bäst.

Men trots allt detta lättgods finns dramatiken kvar, inte i det som händer på scenen men väl i musiken. Den är fylld med skeenden, känslor och stämningar; målande och suggestiv, ibland lätt som en fjäder, ibland tung och myndig. Och den får en utomordentlig tolkning av Det Kongelige Kapel och dirigenten Per Otto Johansson med tät välbalanserad klang och dynamik och tadelfritt tempo.

Sångarbesättningen vid repremiären svarar också för prestationer i framkant. Om några ska framhållas speciellt är det Henrik Duus som med mörk baryton och tydligt agerande sjunger Henrik och Gert Henning-Jensen som skänker liv åt Leander med glansfull tenor och frapperande plastik. Ylva Kilhlberg lånar sin klara eleganta sopran till fint porträtt av Leonora och Tuva Semmingsen gör en helt bedårande Pernille. Och så Petri Lindroos som Jeronimus, mäktig i sin basröst, både myndig och förvirrad som figur och Randi Stene som med sin mezzo skapar en Magdelone med ordentligt med skinn på näsan. Även de övriga rollerna förvaltas exemplariskt i både sång och agerande och kören är, som vanligt, utomordentlig.

Efter premiären 2006 på Kasper Holtens iscensättning förekom det en del invändningar mot att så till den grad förändra den här danska nationalklenoden, att ”förvandla en opera till en cirkusföreställning” som en upprörd anmälare skrev. Förmodligen blir det ingen sådan diskussion efter repremiären, de flesta inser nog att det är genom en sådan här förvandling som ”Maskarade” kan leva vidare. Verkets största tillgång, den underbara musiken, finns kvar i all sin prakt men handlingen som bevisligen har gnagts av tidens tand har förändrats till ett glänsande surrealistiskt drömspel där anakronismer, verklighet och illusion, ljuv romantik och köttets obändiga lust, hög konst och grov komik, bildar en glänsande väv ”blot til lyst” för att travestera Det Kongeliges valspråk.

Bilden är tagen av Per Morten Abrahamsen