Fläckar störde Brucknertolkning

Bruckner_Anton_Postcard-1910Malmö Symfoniorkester

Dirigent: Marc Soustrot; solist: Hyeyoon Park, violin

Felix Mendelssohn: Violinkonsert i e-moll; Anton Bruckner: Symfoni nr 7.

Konserthuset, Malmö 19 mars

Anton Bruckners sjunde symfoni är en väldig skapelse. I grunden knuten till den klassiska formen i Beethovens spår men med en högromantisk påbyggnad. Tonspråket visar på influenser från Wagner med vidlyftig instrumentation och sekvenser med stor dynamik. Men i motsats till Wagner låter Bruckner aldrig känslorna rusa iväg; verket är, liksom hans övriga kompositioner, fast förankrat i hans religiösa inställning till musiken, vilket ger det en nästan objektiv grund. Ändå kan Wagners ande sägas vila över symfonin: den långa andrasatsens adagio skrevs som en föraning om Wagners död och codan är tänkt som sorgemusik. Men trots längden och tyngden är verket med sin utsökta melodik den mest lättillgängliga av Bruckners symfonier.

I sitt framförande med MSO i torsdags visade Marc Soustrot sin förtrogenhet med det mastodontiska verket. Han visade upp de rena linjerna i arkitekturen och var ytterst noggrann med tempo och dynamik; inte den det i det furiösa scherzot förföll han till överdrifter. Helt i Bruckners intentioner ställde han orkestergrupperna mot varandra: blåset mycket kraftigt, det ljusa stråket spetsigare än vad som vanligt hos MSO och det mörka stråket accentuerat och myndigt.

Men någonstans brast det i kommunikationen. Soustrot fick inte ner sina intentioner i orkestern och i några passager svajade precisionen betänkligt. Det var synd, utan dessa fläckar hade det kunnat bli ett riktigt storartat uppförande.

Före paus var den koreanska violinisten Hyeyoon Park solist i Mendelssohns Violinkonsert. Fingerfärdig till tusen och med vacker intonation. Men hon behöver mogna musikaliskt, hennes tolkning var alldeles för ytlig. Och helhetsintrycket blev inte bättre av en orkesterstämma som, åtminstone i första satsen, lämnade mycket övrigt att önska.