I Malmö är Zlatan kung

Ni har väl hört uttrycket att det inte går att bli profet i sin egen hemstad.
Till er som tror att det är sant har jag bara ett besked: kamma er. I Malmö är Zlatan Ibrahimovic inte bara profet. Han är kung.
På söndagen höll Zlatan hov på Swedbank stadion och bevisade att det inte längre går att överskatta intresset för honom.
Förbundet blev taget på sängen och i Malmö FF, som ändå borde vara förvarnat, sträckte man sig till att det nog skulle komma ett par tusen till den öppna träningen.
Det kom 6 000. På träning!

Givetvis är Zlatan inte ensam i den svenska truppen. Det är ett LAG – särskilt nu när Erik Hamrén kommit in som en frisk fläkt och öppnat för glädjen, individualisterna och den positiva och offensiva fotbollen – men det vore bara dumt att tro något annat än att den massiva majoriteten av folket som vällde in på läktarna kommit för att se ”den långe”.

När Zlatan ledde styrkorna runt planen för att tacka publiken, som bjöd på stående ovationer, kom dessuton en försmak på vad som kan hända på tisdag.
Då kommer över 20 000 att vara på plats. Utsålt mot San Marino – smaka på den meningen.
Det var i alla fall en njutning att sitta bänkad på Swedbank stadion på lördagsförmiddagen.

För en dag hade dessutom det vackra sommarvädret kommit tillbaka.

Pausunderhållningen är över

Äntligen.

Jag skriver det en gång till:

Äntligen.

Är det löjligt långa uppehållet i allsvenskan över. Efter över 50 dagars väntan är det dags för nystart och för MFF handlar det om ett dubbelmöte mot AIK.

Kollegor, och andra, tror ibland att jag skämtar när jag säger att för mig är VM pausunderhållning i väntan på Malmö FF och allsvenskan. Men det gör jag inte.

Det är givetvis oftast en väldigt intressant och högkvalitativ pausunderhållning och jag följer den intensivt. Fast likt förbannat är det just pausunderhållning. Man måste vara en jävla snobb om man tror att fotbollsintresse bara handlar om någon slags kvalitetsmätning. Hjärta, engagemang och lokal förankring är mycket viktigare. I alla fall för mig och det tror jag även gäller för de flesta som läser det här.

Nu är det MFF som gäller igen.

Nu är det allvar.

Laget mot AIK är inte självklart. Men jag skulle bli väldigt förvånad om MFF frångår sitt vanliga system och inte ersätter avstängda duon Wilton Figueiredo och Ivo Pekalski rakt av med Rick Kruys och Miljan Mutavdzic. Därmed blir det ett hyperintressant läge. Bättre chans att visa upp sig än så här har Rick och Miljan knappast fått på länge. Det gäller att ta den.

Jag tror på följande lag:

Johan Dahlin – Ulrich Vinzents, Pontus Jansson, Daniel Andersson, Ricardinho/Joseph Elanga – Guillermo Molins, Miljan Mutavdzic, Rick Kruys, Jeffrey Aubynn – Daniel Larsson, Edward Ofere.

Att jag väljer att gardera Ricardinho med Elanga beror på att brassebacken i ärlighetens namn inte varit sig lik de senaste månaderna. Mot Mjällby var han inte i närheten av godkänt. Om tränarna haft ett lite större förtroende för Joseph tror jag att han fått ta över. Nu lär det bli Ricardinho ändå och det är bara att hålla tummarna för att han nu när inte bara semestrarna utan även semestersnacket är över ska klara att leva upp till den kapacitet han faktiskt besitter.

Kunde givetvis inte låta bli att avsluta fredagens Stadionbesök för att titta på MFF-träningen med att slinka in på presskonferensen med Zlatan Ibrahimovic.

Kungen är tillbaka.

Han var på ett lysande humör, rolig, verbal och hela tiden intressant.

Om hans beslut att avsluta den korta timeouten och på nytt tacka ja till landslagsspel finns egentligen bara två saker att säga:

1) I ett huj blir det oerhört mycket roligare och intressantare att se landslaget. San Marino i Malmö blev plötsligt en publikmatch.

2) Att det inte finns någon som helst tvekan om att det är ett bra beslut för alla parter. Zlatan är Sveriges överlägset bäste fotbollsspelare. Ingen är i närheten. Dessutom verkar personkemin mellan honom och Erik Hamrén vara riktigt bra. Med lite tur kan vi kanske till och med få se ett landslag där man verkligen utnyttjar Zlatans spetskvaliteter.

Om politiker och statyer

Nu har det gått två veckor sedan motionen från Rosengårds socialdemokratiska förening om att resa en staty av Zlatan Ibrahimovic på Rosengård fick stöd av Malmö arbetarekommun.

Gott om tid kan det tyckas, men fortfarande finns det inget svar på frågan om vad det egentligen får för konsekvenser.

För det första måste jag säga att jag tycker att det är en ovanligt bra idé. Klart Zlatan ska stå staty.

För det andra måste jag dock ändå påpeka att det är väldigt märkligt att förslaget kommer från ett parti vars representanter styrt Malmö nästan oavbrutet under mycket lång tid och hela den tiden benhårt hävdat principen att det bara är avlidna personer som kan hyllas med statyer (eller gatunamn). Åtskilliga MFF-supportrar och fotbollsvänner har till exempel envist försökt lobba för att Bo Larsson ska få stå staty vid Swedbank stadion eller på Kirseberg och då hela tiden bara viftats bort med just det argumentet.

Att ingen aktiv s-politiker ännu sagt ett ljud om att det finns en motsägelse där kan jag bara tolka som att man hemskt gärna vill ha den positiva PR som ett Rosengårdförslag om Zlatan-staty innebär, men på inga villkors vis vill erkänna att det innebär att man måste byta policy. Eller så väntar man bara på att folk ska glömma, valet vara över, och så kör man vidare som vanligt.

Egentligen är det ganska enkelt.

Det finns två alternativ:

1) S-ledningen vill hålla fast vid principen att i Malmö är det bara döingar som ska få en staty. Men i så fall får man också vara ärlig, ta konsekvensen, och säga att man inte kommer att fullfölja eller stötta förslaget om en Zlatan-staty.

2) S-ledningen kan tänka sig att ändra principen. Men då får man också gå ut och säga det och inte sitta och låtsas som om inget har hänt.

Även om politikens kvarnar mal i snigelfart kan man heller inte säga att det saknats tid att tänka efter. Det har alltså gått två veckor sedan s-ordföranden i Rosengård Adrian Kaba fick stöd för sitt förslag. Men frågan väcktes mycket tidigare än så. Det var, om jag förstått det hela rätt, redan i januari som s-föreningen på Rosengård tog det formella beslutet att lämna in motionen.

Man kan också – och det gör jag gärna – se problemet som en kollision mellan äldre och mer konservativa kretsar i socialdemokraterna och yngre, modernare politiker. Riksdagskandidaten Adrian Kaba som är uppvuxen på Rosengård vet precis hur mycket Zlatan betytt och betyder för stadsdelen och hur oerhört stort symbolvärde det har att en av världens bästa fotbollsspelare har sina rötter där.

Han gör givetvis helt rätt som driver frågan. Det har inte ett skit med valfläsk att göra.

Förhoppningsvis kan han få de mer tröga partitopparna med sig. Det skulle även innebära en viktig seger för alla som genom åren kämpat hårt för att Bosse Larsson ska hyllas och mest mötts av nonchalans. För ska Zlatan hyllas MÅSTE Bosse också bli staty. Något annat är helt otänkbart.

Egentligen hade kanske det allra största symbolvärdet legat just där. Den nya generationens levande legendar får bana vägen för en likvärdig hyllning av den något äldre generationens samtidigt som stelbenta politiker tvingas inse att det är dags att överge en förlegad princip.

För handen på hjärtat – känns det inte tramsigt att man kan döpa en liten fotbollsplan (Zlatan court) och lägga minnesplattor i marken (Hall of fame utanför Malmö stadion) för att hylla levande idrottshjältar, men inte resa statyer. Principen är ju redan i högsta grad uppluckrad. Dags att överge den helt och hållet.

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.