Ytterligare ett plus i Bengtsson

Nu då?

Efter MFF:s värvning av Rasmus Bengtsson måste väl till och med de mest ovilliga inse att Daniel Andersson och den övriga MFF-ledningen rustat rätt väl  inför säsongen som kommer.

Jag har ju envist hävdat att det redan tidigare var frågan om en uppgradering av truppen.

Det är ingen diss av spelarna som lämnade. MFF försvarade SM-guldet och tog sig in i Champions League. Att det blev så var tack vare många av spelarna som valde att lämna och de höll hög kvalitet.

Men de som kommit in är ännu vassare.

Magnus Wolff Eikrem tror jag är på Markus Rosenberg/Guillermo Molins-nivån. Den höll ingen av dem som lämnade. Hittills har han gjort tolv poäng (6 + 6) under försäsongen.

På upptaktsträffen öste Markus Rosenberg beröm över Yoshimar Yotún och betonade att han var överraskad av hur bra den lille peruanen är. På sikt blir han bättre än Ricardinho. Kanske är han det redan?

Oscar Lewicki svor jag en rejäl ramsa över när han hamnade i BK Häcken efter hemkomsten från Tyskland. Efter det har han blivit bättre för varje säsong han spelat på Hisingen och jag tyckte inte att det fanns någon som helst tvekan om att MFF borde värva honom. Nu blev det gjort och jag vet att Markus Halsti var en klippa och en kämpe, men Lewicki är yngre, rörligare, snabbare och bättre.

Återstår Jo Inge Berget, Tobias Sana, Erik Andersson och Andreas Vindheim som sammantaget efter ett par månader kan bli minst lika bra som Isaac Kiese Thelin, Emil Forsberg, Magnus Eriksson och Simon Thern.

Till det lägger man Rasmus Bengtsson.

Det behövdes en mittback till, det har det faktiskt gjort ända sedan Pontus Jansson åkte till Italien. Markus Halsti var en hyfsad backup, inte mer. I alla fall i MFF där säkert 17-18 av hans 20 bästa matcher kom som mittfältare.

Än bättre kan det bli i sommar.

Eller kanske redan nästa vecka.

För när jag precis pratade med Daniel Andersson svarade han inte definitivt nej på frågan om det var stängt i truppen nu.

– Det kan alltid hända saker…

Till sist, i allt snacket om nyförvärv och förluster är det lätt hänt att glömma bort att det finns andra spelare i truppen också. Som blivit bättre. Och sätter en jäkla press på nyförvärven att leverera.

………………………………………………………….

Rasmus Bengtsson är fostrad i MFF.

Inget konstigt i det. De som är det är i majoritet. En klar sådan. Av de 24 som just nu finns i truppen har 13 spelat ungdomsfotboll i MFF.

Och kanske än mer imponerande; alla utom två är aktuella för landslagsuppdrag på någon nivå.

Kan ett sådant lag missa SM-guld?

Klart att det kan. Det går alldeles utmärkt att prestera sämre med ett bättre material. Det gäller att få ut kapaciteten också. Att jag tippar MFF som etta beror på att jag tror att man lyckas med det.

 

 

 

 

 

 

 

Ingen tog på sig utmanarrollen till MFF

Förra året pratade många på upptaktsträffen om hur svårt det är att försvara ett SM-guld.

Den här gången var det nästan bara Malmö FF själv som gjorde det. Annars var det snacket rätt dött. Säkert en effekt av förra säsongens succé i både Allsvenskan och Champions League-kvalet.

I det avseendet var den långa dagen i metropolen Upplands Väsby rätt trist.

Visserligen var det ingen av podieutfrågarna som rakt ut ställde frågan till tränarna.

– Vinner ni SM-guld?

Å andra sidan var det ingen av MFF:s tilltänkta utmanare som sa det heller.

Ska man behöva dra det ur dem?

47 procent trodde på MFF som guldvinnare.

29 procent trodde att MFF kommer att klara kvalet till Champions League i år också.

Klar favorit och pressen på MFF sas det. Själv tycker jag att man kan vända på steken. Är inte under 50 procent på ett lag som vunnit SM två år i rad och spelat i Champions League rätt lågt?

Strunt samma. Upptaktsträffsröstningen ska man ta för vad den är, en kul grej. En snackis.

Eftersom man i år ersatt de klassiska mentometerknapparna som redan Hedenhösbarnen använde med en omröstning via nätet finns det dessutom en rejäl osäkerhet i siffrorna. På de olika live-sändningarna framgick det nämligen klart vilken sida man röstade på och vilken inloggning som krävdes. Därför röstades det säkert en hel del framför skärmarna ute i stugorna.

Till viss del blev det en popularitetsomröstning istället. Hur ska man annars förklara att Djurgårdens IF och Hammarby IF fick sammanlagt elva procent av guldrösterna och att båda var för sig fick fler än betydligt bättre IF Elfsborg?

Alexander Axén, tränaren i vårens uppstickarlag Örebro SK, blev för övrigt träffens stora artist och profil. Han var ofta rolig och hela tiden intressant. ÖSK har en befogad trist-stämpel från förr att dras med. Den är jag övertygad om att både han och laget kommer att slippa i år.

Helsingborgs IF bjöd också på underhållning genom att vid sitt bord dela ut små påsar med riktigt gräs till alla som ville ha. Ett statement nu när över hälften av matcherna i Allsvenskan kommer att spelas på konstgräs.

Domarna berättade att frisparkssprejen kommer att användas i årets serie och att man ska ha speciell bevakning på filmningar. De ska bort.

Men det var supporterunionens Tony Ernst som mitt i allt snack fick ta upp den mest glädjande försäsongsnyheten om Allsvenskan. Han berättade om Aftonbladets stora undersökning som visar att Allsvenskan är den serie som de fotbollsintresserade helst följer. Lika många svarar Allsvenskan som Premier Legue, Champions League och Serie A tillsammans. Hjärtat avgör!

Sedan frågade han om någon begrep vad han menade med 13 629? Det är tidernas allsvenska publikrekord. Inom fem år kommer det att slås.

Twittrade flitigt under hela träffen.

Bland annat lade jag ut en bild på vinnaren i ligan Allsvenskans fulaste tröja; Falkenbergs FF!

Den ser ut som ett klotterplank med reklam på gul botten.

Gissa vem som favoritmarkerade den tweeten.

Otto Martler, målvakt i Falkenbergs FF. Han har smak, glimten i ögat och är ju dessutom den ende i laget som slipper bära den. 🙂

 

 

Nu såg det bra ut igen

Hittills i år har MFF spelat sju matcher. På dem har laget gjort 22 mål och bara släppt in ett. Synd bara att det målet blev matchens enda mot Örebro SK och innebar att MFF spelat färdigt i cupen.

Så mycket ett enda mål kan förstöra!

Men saker ska inte ältas.

När kylan och vinden från havet plågade alla de cirka 400 åskådarna i 90 minuter fick åtminstone de 50 med Malmö FF-sympatier varma tankar av spelet. Nu var allt det som saknades mot Örebro SK tillbaka.

Inte minst Magnus Wolff Eikrem, han som ska ta Allsvenskan med storm 2015.

I cup-kvarten underpresterade både han och laget. Mot Mjällby var han den första halvtimmens gigant och gjorde både 1-0 och 2-0.

Hans facit under försäsongen är sex mål och sex assist. Det snackas mycket om hans klass som spelmotor, men i honom har MFF även fått en ny poängspelare.

Jag gillade också att Mjällby AIF inte lade sig på försvar. Malmö FF hade räknat med det och på att få öva mot ett nytt lågt, manstarkt försvar. Istället blev det ett par andra saker laget fick vässa.

Omställningsspelet nämnde Åge Hareide.

Det stämde riktigt bra. Men det kan bli ännu bättre. När chansen kommer får man inte tveka en sekund och när de många kvicka spelarna MFF har kutar iväg måste passningsprecisionen bli ännu vassare.

Försvaret fick också öva. Mjällby vågade väldigt mycket, men nästan alla lägen och nästan-lägen slutade med att en MFF-spelare hann precis före eller fick upp ett ben ivägen för avslutet.

Mjällby AIF är ett superettanlag 2015, men jag tror inte att skärpan stannade i Allsvenskan. MFF gjorde en bra defensiv insats mot ett lag som utmanade mycket mer än Assyriska och Jönköping.

Jag gillade också:

…att Agon Mehmeti fick göra 5-0.

En rögad ål ska ju trivas i Hällevik. Men sakta men säkert tycker jag mig känna igen de gamla supersub-takterna.

Agon har nu fått inhopp på 6, 15, 33 och 7 minuter mot Assyriska, J Södra, Örebro och Mjällby och smällt in två mål.

…att se Mattias Asper så sur och tvärilsk efter att ha släppt in fem mål. Han fyllde 41 år matchdagen. Vid den åldern kunde man kanske tagit det lugnt, det var ju bara en träningsmatch, en av många, många hundra i karriären. Fast det är en attitydfråga. Det som driver honom att bli så sur är säkert också det som gör att han platsar vid 41.

 

 

Gäller att passa på mot Mjällby

En träningsmatch i Hällevik mot Mjällby AIF låter kanske inte så upphetsande. Men den är i själva verket både nödvändig och viktig för Malmö FF.

Det mest negativa med cupförlusten mot Örebro SK var givetvis att MFF åkte ut.

Den smällen går inte att reparera.

Men den innebar också att MFF gick miste om en viktig förberedelsematch inför den allsvenska starten borta mot GIF Sundsvall.

Det problemet gick att fixa. Med den nyinsatta matchen i Hällevik.

Jag köper inte resonemanget att den skulle vara lika viktig som en semifinal i Svenska cupen.

En träningsmatch kan aldrig ersätta en match som är tröskeln till en final om en titel.

Att tycka det är ju bara dumt.

ÖSK-förlusten svider och ska svida. Länge.

Men gjort är gjort. Nu blir det viktigaste att snabbt ladda om och hitta den nödvändiga nivån inför den allsvenska starten.

Och då finns det två saker som gör Mjällby till allt annat än en vanlig träningsmatch:

1) MFF måste öva på och hitta alternativa metoder mot lag som sjunker så djupt i försvaret som Örebro SK gjorde – och lyckades så bra med.

2) MFF måste göra det mot Mjällby AIF eftersom nästa träningsmatch, tisdagen den 31 mars mot HJK Helsingfors, kommer att bli ett test utan väldigt många av de ordinarie spelarna.

– Vi får nätt och jämnt ihop elva spelare mot Helsingfors, konstaterade Åge Hareide efter torsdagens träning.

Samma sak gäller nästa träningsvecka.

Förklaringen heter landslagsuppdrag.

A-landslaget, de två U21-landslagen, norska U21 – och U23! – och så vidare gör att spelare försvinner.

Ta till exempel ytterbackssituationen.

Yoshimar Yotún åker iväg med Perus landslag, Anton Tinnerholm kan bli uttagen i Sveriges A-landslag på fredagen, Pa Konate är i Sveriges U21 och Andreas Vindheim i Norges. Ingen är kvar.

Därför gäller det att passa på mot Mjällby.

Metoderna då?

Så här pratade också Hareide efter träningen:

4-4-2, ibland.

Komma runt på kanterna, skapa två mot en och slå inlägg. Med bättre precision både i inspelen och i inlöpen i boxen.

Jobba lite mer med andrabollsspelet, som man inte gjort tidigare. Lite längre bollar och inte spela sig in i problem.

 

 

MFF saknade precision i allt

För att ta det bästa med eftermiddagen på Malmö IP och matchen mellan MFF och Örebro SK först:

Hyllningen till den så tragiskt avlidne spelarlegendaren Lasse Larsson blev precis så bra som det fanns anledning att hoppas. Tyst minut, tal, banderoller, sorgband på spelarna och en minut nio där hela publiken reste sig upp och applåderade till Lasses minne. ÖSK-klacken också.

Ett vänligt och vackert farväl till en vänlig och målfarlig man.

Själva matchen blev däremot ur MFF-synpunkt ett enda långt och utdraget lidande. Den 25 år långa cupförbannelsen verkar hålla i sig oavsett om laget tar Svenska cupen på allvar – som nu – eller ej. Hittills under säsongens sex matcher, 540 minuter plus tillägg, har MFF släppt in ett enda mål. Det sände MFF ur cupen.

Nu kommer säkert många opportunister ta chansen att ifrågasätta om MFF är så bra. Första gången laget mötte bra motstånd och blev testat vek man ner sig. Många duktiga spelare har lämnat, är de nya lika bra och får Åge Hareide och Olof Persson ihop det snabbt nog?

Bla, bla, bla, bla…

Själv tänker jag hålla fast vid att Malmö FF ÄR bra, att den sammanlagda klassen på nyförvärven är högre än på dem som lämnat och att alla förutsättningarna för en stark säsong är på plats.

Frånsett Rasmus Bengtsson då. Men han hade inte gjort någon skillnad mot Örebro SK.

Därför blev jag glad när Örebrotränaren Alexander Axén på presskonferensen sa just att han tror att MFF 2015 är bättre än MFF 2014. Säkert individuellt och på sikt troligen också kollektivt.

Varför åkte då MFF ur cupen?

För att cupspöken finns.

För att Örebro SK gjorde det bra.

Men framförallt för att MFF saknade precision i nästan allt man företog sig framåt.

Utförandet är viktigt. Det brast MFF i. Ordentligt.

Passningarna, inläggen och hörnorna fram till lägena var för dåliga, avsluten i lägena var också för dåliga och MFF-spelarna klarade inte alls att komma i närheten av precisionen man ibland visat upp i de tidigare matcherna och på i stort sett varje träning.

Var det något som blev avslöjat när motståndet blev bättre var det att det krävs mer effektivitet.

I gruppspelet fanns det också åtskilliga slarviga sistapassningar och avslut. Då gjorde det inget.

Nu blev MFF straffat.

Kapaciteten, förmågan och redskapen har MFF. Därför finns det bara ett kollektivt betyg att dela ut när ÖSK:s försvarsspel ändå lönade sig: Uselt.

Tyvärr tror jag att förlusten blir dubbelt olycklig.

Dels för att den omöjliggjorde målsättningen att äntligen vinna cupen.

Dels för att den förstärker ett problem.

Malmö FF måste spela samman ett i stora delar nytt lag till den allsvenska starten. Det tar tid. Givetvis har Åge Hareide gjort rätt när han kört med samma startelva i cupmatcherna. Men efter två matcher mot Superettan-motstånd och en mot ett division 2-lag var bygget ändå inte färdigt. Det syntes mot Örebro SK. Och nu missar MFF en semifinal man hade behövt.

Därför håller jag med ifrågasättarna om en sak:

Hinner MFF-bygget bli klart i tid till den allsvenska starten?

Inledningen är viktig. Om jag kommer ihåg rätt i hastigheten har inget blivande mästarlag någonsin förlorat de två första matcherna i Allsvenskan!

 

 

 

Allsvenskan är kung och smittar cupen

Skit i det där med att fotbollslandslaget är lågt rankat. I dagarna kommer Aftonbladet med en utförlig undersökning som visar att Allsvenskan – och faktiskt även MFF – regerar.

Aftonbladet har gjort något väldigt smart.

Istället för att strunta i om de som svarar är intresserade eller ointresserade av fotboll har man riktat in enkäterna och undersökningen på dem som svarat att de är mycket eller ganska intresserade av fotboll. Då blir resultatet entydigt.

Allsvenskan utklassar alla de internationella storligorna intressemässigt.

Och laget man i första hand vill se i Allsvenskan heter Malmö FF.

På frågan ”vilken fotbollsserie följer du i första hand?” blir svaret:

1) Allsvenskan, 31 procent.

2) Annan serie, 24 procent.

3) Premier League, 18 procent.

4) Champions League, 17 procent.

5) Ligue 1 (Frankrike), Damallsvenskan och Superettan, vardera 2 procent.

6) Serie A, La Liga och Bundesliga, vardera 1 procent.

De mest populära lagen på frågan ”vilket allsvenskt lag ser du på i första hand?” blir:

1) Malmö FF, 20 procent

2) IFK Göteborg och Djurgårdens IF, båda 7 procent.

4) Hammarby IF, 6 procent.

5) AIK, 4 procent.

6) Helsingborgs IF, Gefle IF, GIF Sundsvall och IFK Norrköping, alla 3 procent.

Resultatet är inte ett dugg förvånande.

Närhet, hjärta och passion slår saker som kvalitet.

Allsvenskan har allt som bäddar för succé och det känns som om den flyttat fram positionerna de senaste åren.

MFF:s förstaplats tror jag har att göra med Champions League-uppmärksamheten.

Plus att det kittlar att se ett mästarlag utmanas.

Frågan var ju faktiskt inte vilket lag de tillfrågade håller på utan vilket de helst ser.

Lite grann av Allsvenskans popularitet är även på väg att svämma över till Svenska cupen. Det har det nya upplägget en stor del i. Nu blir den både en turnering om en titel och en bra förberedelse till den allt hetare Allsvenskan.

Man ska heller inte underskatta effekten av att svt skaffat sändningsrättigheterna till Svenska cupen. Ja, det går att titta på vad som helst, när som helst i mobilen. Men många gör fortfarande inte det utan nöjer sig med svt och tv4 på tjock-tv.

 

Özen borta med Vindheim

Den här gången bjöd inte MFF:s presskonferens på någon överraskning. In gled Andreas Vindheim och blev den tredje nye norrmannen i truppen som ska försvara SM-guldet.

Nu finns det framförallt tre frågor att ställa:

1) Är Vindheim bra?

2) Vad säger det här om Mahmut Özens status och framtid i truppen?

3) Supportrar och representanter från andra klubbar har redan börjat gnälla över att MFF:s Champions League-pengar hamnar i utlandet istället för i Sverige. Har de en poäng?

När det gäller fråga 1) ser det lovande ut.

Magnus Wolff Eikrem har varit sensationellt bra under försäsongen och Jo Inge Berget ser också ut att vara en klasspelare. Hittills har Norge-spåret alltså gett mycket god utdelning.

Inte så konstigt. Åge Hareide har stenkoll på norsk fotboll och MFF har scoutat väl.

Dessutom behöver Andreas Vindheim inte leverera direkt. MFF har saknat en backup för Anton Tinnerholm på högerbacken. Det hade varit för riskfyllt att genomföra säsongen med tre ytterbackar. Men så länge Tinnerholm spelar som han gör kan Vindheim utvecklas i lugn och ro.

På fråga nummer 2) är svaret: Mycket!

– Nu har vi två bra högerbackar, sa Daniel Andersson vid presentationen.

Varken han eller Åge Hareide kan naturligtvis gå ut och såga Mahmut Özens chanser till spel.

Men i praktiken är Özen placerad i en lika kall frysbox som räkmackorna som det bjöds på vid presskonferensen. Minns ni Babis Stefanidis? Han satt fastfrusen bakom fiskpinnarna. Nu är det den förre Mjällby-backen som sitter där.

Mahmut Özen är utlånad till Kayseri Erciyespor i Turkiet, där han också har svårt att ta en plats. I sommar återvänder han till MFF där han då har kontrakt i ytterligare 2,5 år. MFF kan knappast lägga ut en säljannons på Blocket, men om man kunnat hade man nog gjort det…

Fråga 3) är samtidigt komplicerad och enkel.

Enkel för att visst hade det varit bra för Allsvenskan och svensk fotboll om Champions League-pengarna runnit neråt i systemet. Komplicerad för att de som kritiserar inte fattat två saker:

a) MFF måste köpa kvalitet. Bäst gäller!

b) För att köpa måste någon vilja sälja, till ett vettigt pris. MFF har försökt köpa i Sverige, men antingen har det varit tvärnobben eller så har prislappen varit tokhög. Jag säger inte att det avgjorde, men det var mycket lättare och billigare att få loss Vindheim från Brann än 18-årige Linus Wahlqvist från IFK Norrköping.

 

 

MFF fick en bra lottning

I en klassisk bild som just nu sprids rätt flitigt i sociala medier av MFF-supportrar kan man se Sven Melander och Åke Cato som skånska bönder tryggt lutade på sina grepar.

Den här gången får de säga:

– Ser du den jävelen?

– Vicken jävel?

– Cuppajävelen.

Det tycker i alla fall jag är rätt kul.

Plus att det säger en del om situationen.

Svenska cupen växer sakta men säkert i värde.

När den gör det retar sig naturligtvis allt fler på att 14-faldiga cup-vinnarna Malmö FF:s senaste titel i den turneringen togs 1989.

Supportrarna är trötta på att påminnas om den bristen och sugna på att se den rättas till. Spelarna och ledarna börjar också bli det.

Inte minst borde Åge Hareide, Jo Inge Berget och Magnus Wolff Eikrem vilja vara med om en final. Matchdag för finalen är 17 maj. Då lär även Andreas Windheim vara på plats i MFF.

Finalarenan och hemmafördelen lottas för övrigt mellan de vinnande semifinallagen på den allsvenska upptaktsträffen den 23 mars.

Det kan alltså bli hemmaplan för MFF hela vägen. Mot Örebro SK i kvarten är det klart, i en eventuell semifinal (mot vinnaren Elfsborg/Hammarby) har lotten också gett MFF hemmamatch.

Tror rätt många i klubben förutom det egna laget håller tummarna för Elfsborg. Då kan MFF i lugn och ro lägga även semifinalen på konstgräset på Malmö IP.

Åge Hareide och company vill:

a) Inte spela på den ojämna och inte speciellt vårfagra planen på Malmö stadion.

b) Slippa byta underlag. Premiären i Allsvenskan spelar MFF borta i Sundsvall på konstgräs.

Så här tippar jag kvartsfinalerna:

MFF-Örebro SK. Vinnare: MFF.

Jag håller inte med om att ÖSK var bästa lottningen. IFK Norrköping hade varit idealet eftersom ÖSK är ett bättre lag. I höstas visade man kapacitet för topp sex i Allsvenskan. Men MFF ska gå vidare. Det blev 2-1 och 3-2 i de allsvenska mötena förra året och jag har inte sett MFF göra en bättre försäsong på de senaste 25 åren.

Elfsborg-Hammarby: Vinnare Elfsborg.

Hammarby är heta och hypade, men Elfsborg är etablerat, försvarande cupmästare och bättre.

BK Häcken-IFK Norrköping: Vinnare: Häcken.

Som vanligt får Häcken smyga. Häcken i final?

IFK Göteborg-HIF. Vinnare: HIF.

Har IFK Göteborg gjort något rätt hittills i år?

 

 

En stor spelare är borta

Det kvittar nästan när någon dör, det brukar alltid heta att det är för tidigt.

Men när någon gör det vid 52 års ålder blir det ju alldeles självklart ett sant påstående.

RIP Lasse Larsson. Jag vet att oerhört många – däribland jag själv – har fantastiska minnen av det du uträttade i MFF.

Lasse Larsson var en av 80-talets kungar. Samspelet med Mats Magnusson, Hat trick-hattarna, skytteligesegern och det enda SM-guldet som kunde och borde varit fler kommer alltid att finnas kvar i den kollektiva himmelsblå minnesbanken och fotbollshistorien.

Men han var inte bara spelare. Lasse var assisterande tränare till Frans Thijssen och första året, innan luften gick ur Thijssen, stod de för en fotboll som charmade skjortan av alla. I år spelar MFF en oerhört sevärd fotboll. Det gjorde man då också. Tyvärr är det en rätt så bortglömd period.

Lyssna gärna på något av Bruce Springsteen för att hedra Lasse Larsson. Lasse älskade Springsteen, hade allt med honom, kunde allt om honom och reste runt hela Europa för att se konserterna.

Eller mata en fågel.

Fåglar var ett annat av hans stora intressen.

Och precis som Calle Palmér var Lasse en oerhört snäll person som alla gillade.

Låt oss också komma ihåg att han även sörjs i IFK Trelleborg och Trelleborgs FF.

Mer om Lasse Larssons karriär kan ni läsa här.

 

 

 

Ingen anledning vänta med betyget

Hittills har MFF knappt satt en fot fel i den försäsong som tack vare det nya lyckade upplägget på Svenska cupen redan blivit säsong.

Totalt 5-0 på två träningsmatcher i Florida.

3-0, 5-0 och nu 4-0 på de tre matcherna i cupen mot Assyriska, Hudiksvalls FF och J Södra.

Sammanlagt 17-0 och säkrat kvartsfinalspel på hemmaplan.

Klart att det är bra!

Vänta säger alltid många. Vänta till dess att det spelats fler matcher. Se först vad som händer när motståndet blivit betydligt bätttre.

Ibland känns det som om de helst vill avvakta ända till säsongen är över och det finns ett facit.

Själv tycker jag att det är lite fegt, en smula charmlöst och dessutom fel. Varför ska man inte kunna sätta delbetyg och använda dessa för att göra förutsägelser?

I alla fall måste man vara en rätt trist typ för att inte tycka att MFF:s säsongsinledning varit sällsynt lovande.

Inför matchen pratade Åge Hareide om Systembolaget. Med något mer pengar kan man handla på en hylla där kvalitén nästan alltid är bättre.

Med CL-pengarna i ryggen och framförallt den dragkraft spel där innebär när man ska locka till sig spelare har MFF kunnat plocka på den lite finare hyllan.

Inte nödvändigtvis så mycket dyrare. Men spelare som annars sagt nej har efter MFF:s europeiska höst istället sagt ja.

MFF och Allsvenskan har saknat en spelare som Magnus Wolff Eikrem. Det syntes tidigt.

Oscar Lewicki hade övertygat mig redan innan han kom hit. Nu var han lysande igen. Jo Inge Berget växer i lyskraft, Yoshimar Yotún höll stundtals lekstuga med Jönköping Södra och det syns att Tobias Sanas kapacitet finns där, även om han ännu inte fått ut den. Allt sammantaget innebär att hela MFF placerat sig på den lite bättre hyllan.

För mig var det här matchens fem i topp:

1) Nollan. 17-0 på 450 minuter är vasst och det ger respekt. Allsvenskan 2014 startade med att MFF höll nollan i tre matcher. Nu har man fått den inledningen redan i Svenska cupen. Och motståndarlagen vet att det är svårt att göra mål.

2) Hörnmålet. Erik Johansson nickade, Jo Inge Berget touchade och Magnus Wolff Eikrem bäddade för viktiga 1-0. De tre andra målen var galet snygga, men jag är pervers nog att gilla 1-0 bäst.

3) Oscar Lewickis spel. Bättre än Halsti!

4) Agon Mehmetis mål. Ingen behövde det mer.

5) Bubbelbadssången till Kroon. Alltid kul!

…………………………………………………………………

Lovade lite mer från årsmötet.

Här är ett par spridda skurar:

…..Mötet inleddes med en tyst minut för Calle Palmér, Nils Westlin och Bo Håkansson. En respektfull, djupt kännande och naturlig sådan för spelarlegendaren, läkaren som i över 30 är var den tidens Pär Herbertsson respektive styrelseveteranen.

Nås förresten av beskedet att Svenska Fotbollförbundet inte hade någon representant på Palmérs begravning. Historielöst och uselt!

….Golvet i MFF:s gigantiska restaurang och nöjeslokal 1910 kommer att bytas ut. Dessutom ska Ståplatstorget målas om och fräschas upp i samråd med de som besöker torget.

…..Shopen sålde rejält 2014. Intäkterna ökade från 11,5 till 16,5 miljoner. Därmed gav souvenirerna lika mycket som hyresintäkterna i Swedbank stadion (16,7).

……Det underliggande operativa resultatet före skatt exklusive nettointäkterna för Europaspelet och engångsposter var minus 2,3 miljoner 2014 mot minus 6,7 miljoner 2013. På rätt väg där också, alltså.

…….Det var nye  styrelseledamoten Maria Ivarsson som rekryterade och anställde MFF:s vd Niclas Carlnén i LDB FC Malmö när hon var ordförande i den klubben. Sedan slutade hon och Calnén fick på kort tid jobba under tre nya ordföranden i LDB FC/FC Rosengård.

 

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.