Två super-subar och stabil seger

Kraven är höga på MFF, ska så vara också.

Det blev 3-1, MFF missade en straff och hade ett avslut i stolpen och ett i ribban i den andra halvleken medan Hammarby egentligen bara skapade nästan-lägen till kvittering. Ändå handlade eftersnacket i riksmedia tydligen mest om hur nära Hammarby var att lugga mästarlaget på poäng.

Sett till chanserna var man det knappast.

I spelet stod man upp bra. Det ska laget ha beröm för. Före matchen hade MFF på de tio senaste gångerna laget mött en allsvensk nykomling på hemmaplan nio segrar och en oavgjord match. Nu är det 10-1-0 på elva. Men Hammarby är säkert på topp tre av de elva insatserna.

Laget har en bra organisation, en smart tränare och ett par klasspelare. Insatsen var dessutom väldigt mycket bättre än den GIF Sundsvall gjorde mot MFF i den första omgången.

Men fotbollen är inte alltid logisk.

Just nu har faktiskt GIF Sundsvall och Bajen lika många poäng.

Och det finns en viktig sak till att minnas:

Malmö FF har inte varvat upp för fullt än.

Tobias Sana har fortfarande rejält med ringrost.

Magnus Wolff Eikrem ska ha en, eller två växlar till.

Dessutom var laget MFF vassare mot IFK Göteborg.

När det behövdes och MFF blev utmanat i den hittills bästa matchen jag sett i året allsvenska.

MFF har faktiskt hittills varit bättre borta än hemma.

Men det är saker på gång.

Jag tyckte att Jo Inge Berget gjorde sin klart bästa insats hittills i år i Allsvenskan.

Oscar Lewicki har varit lysande tidigare och visade mot Hammarby IF att han kan vara det i en offensivare roll också.

Efter matchen bekräftade nämligen Åge Hareide att intrycket att Lewicki spelade längre fram i banan än han brukar stämde.

Men det bästa till näst sist: Jag är övertygad om att väldigt många – inklusive jag – verkligen, verkligen unnade Agon Mehmeti målet han fick göra nästan direkt efter sitt sena inhopp.

Skrev för ett tag sedan på bloggen att han fått höra extremt mycket gnäll. Agon är värd respekt efter 25 mål på 100 matcher i Allsvenskan.

Nu är det plus 1 i båda kolumnerna.

U21-insatserna har varit bra, de korta inhoppen också.

Start på fredag mot Falkenbergs FF?

Och de fanns två super-subar; Andreas Vindheim hann visa både farten och passningsfoten.

Start på fredag mot Falkenbergs FF?

 

Till näst sist?

Markus Rosenberg brände straffen.

Ändå gjorde han en kanonmatch. Ett tag var det farligt varje gång han fick bollen i närheten av Hammarbymålet och han gjorde massvis med nytta och ett snyggt 1-0-mål.

Ser nu att han inte fick någon assistpoäng till 3-1. Borde han inte fått det?

Agon Mehmeti sänkte Falkenberg

Agon Mehmeti hade en bra dag när Malmö FF:s U21 besegrade Falkenbergs FF med 3-1.

Han gjorde både 1-0 och 2-0 kvarten efter paus.

Mellan målen missade han ett friläge, då han fick bollen lite för långt ifrån sig. Men på äkta målkungamanér fick han till slut bollen tillbaka på fötterna i samma anfall. I ett sämre läge, men då satte han dit skottet.

Agon blev dessutom fälld när en Falkenbergsspelare (Enock Kwakwa) drog på sig en utvisning och var hyfsat pigg hela den andra halvleken. Den första var rätt trist. Stabil, men händelselös.

Om Agon Mehmeti var det stora glädjeämnet var Andreas Vindheim det andra. Han var bra både före och efter pausvilan, kombinerade utmärkt och kom i flera bra inläggslägen där han visade att han har en utmärkt precision i passningarna.

Coachen Olof Persson var också mycket nöjd efter matchen, både med segern och Vindheims insats.

– Det var ett rätt svårspelat underlag på Malmö stadion. Men stundtals blev det en bra match med god fart och dueller. Och Vindheim gjorde det bra.

Efter en halvtimmes inhopp mot Mjällby AIF då matchen var avgjord och Vindheim kunde vara hur offensiv som helst plus 90 minuter i en U21-match mot Falkenbergs FF är det givetvis lite för tidigt att ge ett definitivt svar. Men det känns som om Andreas Vindheim på sikt bör ha alla förutsättningar att spela i ett allsvenskt topplag – det vill säga MFF.

Erdal Rakip gjorde en stabil insats på mitten. Tio minuter före slut lyckades han dock bli utvisad. Efter två gula kort, så det ska inte ha någon betydelse mer än i nästa U21-match.

Efter sex matcher är MFF U21 fortfarande obesegrat i U21-serien. Med fyra vinster och två oavgjorda toppar man tabellen på 14 poäng, fem fler än tvåan IFK Göteborg. Nästa match är just mot IFK Göteborg, borta den 21 april.

MFF ställde upp med följande lag mot Falkenbergs FF:

Zlatan Azinovic – Andreas Vindheim, Franz Brorsson, Johan Brannefalk, Pa Konate – Mattias Svanberg, Erdal Rakip, Erik Andersson, Tobias Sana – Pawel Cibicki, Agon Mehmeti.

3-1-målet för MFF gjordes av Pawel Cibicki.

Kamal Mustafa dundrade in 2-1-reduceringen för Falkenbergs FF via ribban. Mustafa har MFF mött förr. Han var en av planens bästa när MFF hade jätteproblem med att slå ut Halma i Svenska cupen i höstas.

 

 

Tillbaka i serieledningen

599 rekorddagar i serieledning. Bara tre dagar utan. Efter stabila 1-0 mot IFK Göteborg på Gamla Ullevi är MFF tillbaka i serietoppen.

Och det var givetvis ett styrkebesked.

För det var Malmö FF som var det bästa laget mot ett bra IFK Göteborg i en högklassig allsvensk match. Den första halvleken hade MFF i ett bastant grepp, gjorde ett mål och borde nog gjort ett till samtidigt som IFK Göteborg inte skapade någonting. Sista 45 lyfte IFK Göteborg sig rejält, svängde bollinnehavet i sin favör, men det var ändå MFF som hade kontroll. IFK Göteborg hade bara ett avslut på mål på hela matchen, ett studsskott som knappt hade styrfart.

Ett stort överbetyg till MFF-taktiken med 3-5-2 och ett block med tre landslagsmässiga mittbackar som nästan blev omöjligt att ta sig igenom i det öppna spelet. IFK Göteborgs hopp var de fasta situationerna.

Egentligen var det precis vad Åge Hareide sa inför matchen.

– Vi har varit väldigt svåra att göra mål på i år.

Inte så konstigt.

MFF skolar in fem-sex nya spelare i startelvan.

Bakåt är det redan stabilt och fungerar utmärkt antingen man spelar 4-4-2, 3-5-2 eller 5-3-2.

Framåt behövs det vässas och övas mer.

MFF skapade betydligt mer än IFK Göteborg, med klassmålet av Yoshimar Yotún som den självklara toppen, ett offsidemål som kunde blivit årets vackraste om det godkänts och ett par lägen som höll på att straffa IFK Göteborg.

Men så väldigt många fler klara målchanser än hemmalaget skapade faktiskt inte MFF.

Det är fortfarande en avgrundsdjup skillnad mellan hur enkelt MFF har att skapa chanser mot försvar som GIF Sundsvalls, Mjällby AIF:s och Jönköping Södras och hur det sett ut mot ÖSK, AIK och IFK Göteborg.

Till stor del givetvis på grund av att de försvaren är så mycket bättre. Fast även på att det ser ut som om det kommer att ta längre tid att få allt att stämma framåt.

Mot IFK Göteborg byttes både Magnus Wolff Eikrem och Jo Inge Berget ut och jag vill inte ge mer än betyget godkänt till någon av dem. Tobias Sana satt lojalt på bänken för att det gynnade laget och taktiken bäst. Oscar Lewicki var dock bra och Yoshimar Yotún var lysande.

Skottet var det Teofilo Cubillas-klass på.

Nästan lika vass var Gustav Svenssons första halvtimme i IFK Göteborg. Utan honom hade det burit iväg tidigare för MFF. Men efter hans dumma tackling mot Anton Tinnerholm tappade han.

,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,,

Erik Johansson blir avstängd mot Hammarby. Han drog på sig sitt tredje gula kort (på tre matcher).

Så frågan vem MFF ska kunna peta av tre riktigt bra innerbackar behöver inte ställas.

På läktaren vann också MFF.

Klacken gjorde en riktigt stark insats och sången ekade mellan Ullevi-väggarna. Yotún-klass.

 

 

Sviten sprack för MFF

AIK gjorde det bra. Malmö FF gjorde inte det tillräckligt bra. Svårare än så behöver man egentligen inbte göra analysen efter 0-0 i hemmapremiären på Swedbank stadion.

På lång sikt behöver det inte betyda någonting för MFF:s planer på att försvara SM-guldet. Minns att det blev 2-2 i Malmö förra året och det gick ju rätt bra till slut ändå.

På kort sikt, eller snarare just idag, blev det däremot en käftsmäll.

Sviten på 599 dagar – eller 42 omgångar om ni så vill – i rad i serieledning är över. Och Gefle IF av alla lag blev laget som spräckte den!

Logiskt på sitt sätt eftersom det var just en stark och stabil försvarsinsats – a la Gefle – som bäddade för AIK:s poäng.

Malmö FF får räkna med det här. Som svenska mästare de två senaste åren och färskt Champions League-lag kommer i princip alla lag att försöka täta bakåt i första hand och gå in för att göra det så svårt och trist som möjligt för MFF.

Det är tillåtet och att AIK klarade av det berodde på att AIK var bra. Ett starkt lag som spelar på det viset är givetvis betydligt svårare att luckra upp än ett dåligt.

Men med det sagt tycker jag ändå att MFF:s insats ställde en rad frågor som det snabbt behövs svar på.

1) Hur lätt är det att ställa till det för MFF? Örebro SK klarade det och nu klarade AIK det också.

De nya spelarna ska inte bara vara vapen att öppna dåliga försvar med, de ska kunna klara av det mot ÖSK och AIK också.

Magnus Wolff Eikrem har fått massvis med berättigat beröm, av mig och många, många andra. Men han har inte klivit fram i någon av matcherna som Malmö FF hittills blivit riktigt utmanat. Hans passningsfot måste synas då också. Inte bara mot Superettanlag och GIF Sundsvall.

Att lättare kunna avfärda sämre lag är en riktigt bra kvalitet, som de senaste årens MFF-upplagor ibland saknat, men det krävs mer än så av ett spel-geni.

Än så länge tror jag att det är en slump och att Vargen och de övriga kan kliva fram hela tiden i Allsvenskan. Men frågan måste ställas.

2) Var MFF:s förbättring på fasta situationer en synvilla? En tillfällighet, eller ett permanent lyft?

MFF hade elva hörnor och ett par frisparksinlägg. De få chanserna som laget skapade kom visserligen på fasta. Men jag vill ha mer och framförallt behövs det mer!

3) Var fanns glädjen? Jag tyckte mest att MFF såg pressat och stressat ut. Ett mästarlag ska klara trycket och förväntningarna som vilar på det.

4) En hel försäsong på konstgräs, alla träningar också. Hur mycket berodde den förhållandevis svaga insatsen på det? Efter bara en riktig grästräning såg det lite ut som Bambi på is.

Bäst i MFF? Robin Olsen (lysande) och Oscar Lewicki samt Anton Tinnerholm.

 

Storpublik i stormatch

Matcherna mot AIK är de näst största i Allsvenskan för Malmö FF. Det är bara matcherna mot IFK Göteborg som är ännu större och en sådan väntar redan på söndag. Borta. Nu blir det spel i Malmö och dessutom hemmapremiär.

Lägg till en färsk 4-1-seger i den riktiga premiären i Sundsvall och säsongen har fått en rivstart.

När Swedbank stadion invigdes 2009 kom det 23 347 mot Örgryte IS.

Efter det har MFF haft följande siffror:

2010: 13 783 mot Örebro SK.

2011: 19 843 mot Halmstads BK (egentligen 9732 mot Trelleborgs FF eftersom Vångavallen var ospelbar och TFF flyttade sin hemmapremiär mot MFF till Swedbank stadion och den spelades före HBK-matchen).

2012: 16 632 mot Gefle IF.

2013: 19 577 mot Halmstads BK.

2014: 19 383 mot Falkenbergs FF.

Nu blir det över 20 o00 igen.

Vid 19-tiden på onsdagen var det sålt 21 224 biljetter. Cirka 22 000 är max med tanke på säkerhetszoner och sådant, men det blir det nog.

Enock Kofi Adu saknas i MFF på grund av avstängningen efter utvisningen i Sundsvall.

Det känns som det borde vara slutsnackat om det röda kortet nu.

Ja, det är tufft att sakna Adu, men:

…MFF har massor av alternativ både när det gäller att sätta in en ny spelare och ändra spelsätt.

…AIK saknar Nabil Bahoui!

…Om jag tolkade tecknen rätt skulle Adu faktiskt inte ha spelat premiären. Om Simon Kroon varit frisk hade han startat mot GIF Sundsvall och Adu blivit den som fått ta en bänkplats.

Men sedan brast det i Kroons lår.

Just rockaden Kroon-Adu är en av anledningarna till att jag tror att MFF kommer att satsa på följande startelva mot AIK:

Robin Olsen – Anton Tinnerholm, Erik Johansson, Filip Helander, Yoshimar Yotún – Erdal Rakip, Magnus Wolff Eikrem, Oscar Lewicki, Tobias Sana – Markus Rosenberg, Jo Inge Berget.

4-4-2 för att det är naturligare att öva/testa/satsa på tre- eller fembackslinje borta mot IFK Göteborg om man nu skulle vilja det. Plus att utvisningen tvingade fram det redan i Sundsvall.

Magnus Wolff Eikrem in i mitten för att det bör öppna stora möjligheter i offensiven och att det var där han skulle spelat mot GIF Sundsvall om inte Kroon skadat sig.

Erdal Rakip på högerkanten för att magkänslan säger att Åge Hareide föredrar det mot AIK.

 

 

En härlig, men farlig, inledning

Först och främst; MFF fick en suverän start på årets allsvenska. Inte nog med att laget vann, det blev dessutom en tremålsmarginal och därmed är den vackra sviten som säger att MFF nu går in på den 597:e raka dagen i serieledning intakt.

Ett rekord som bara fylls på och som jag tror inte bara vi statistiknördar tycker är viktigt.

Dessutom klev de nya in och visade att försäsongen inte varit en villfarelse. De är bra i Allsvenskan också. Jo Inge Bergets två mål och Magnus Wolff Eikrems spel- pch passningsskicklighet kommer det att talas mycket om. Men jag hoppas verkligen att ni inte glömmer bort Oscar Lewicki. För mig var han matchens bäste spelare. Hård i kroppen, placeringssäker och med ett upphopp i nickduellerna i motståndarnas straffområde som är nästan löjligt högt med tanke på hur lång (kort) han är.

4-1 var ett suveränt mål hela vägen.

Yoshimar Yotún har också alla förutsättningar att bli en succé-spelare och tack vare utvisningen fick vi se vilken position Rasmus Bengtsson kommer att få/ta på sig i en tre- eller fembackslinje.

Med detta sagt gäller det att snabbt komma ner på jorden.

Som jag ser det finns det minst tre faror med den här matchen:

1) Om det finns en risk att MFF och de som följer laget drabbas av hybris var det här raketbränsle. Dominans, utvisning, straffreducering till 1-3 och ändå en enkel seger med 4-1.

Är vi som pratar om att det kommer att krävas hårt jobb varje sekund ute och cyklar? Kommer MFF att bolla gris med Allsvenskan? Svaret är att det vet vi inte förrän MFF mött ett bra lag i Allsvenskan.

Åge Hareide berömde GIF Sundsvall. Det gjorde han rätt i, men det var lika delar artigt och smart. För Giffarna var endast marginellt bättre än de Superettanlag Malmö FF tidigare mött i år och massakrerat. Inte i närheten av Örebro SK:s klass och inte heller AIK:s och det är AIK som väntar redan på torsdag.

2) Enock Kofi Adus utvisning ställde till det i Sundsvall, men att han blir avstängd mot AIK gör det värre. För det blir han. Efter matchen hade domaren Michael Lerjeus chansen att backa. Istället tyckte han att tv-bilderna stärkte hans uppfattning om att Adu tog tag i spelaren

MFF kan säga ”Adu, det var väl ingen straff” hur mycket som helst och ha hur rätt som helst. Så länge Lerjeus i sin rapport håller fast vid att han inte gjorde något fel finns det inte en chans att SvFF, eller TK, går emot honom.

Tyvärr…

3) Robin Olsens skada.

Han blev trampad på armen, men var positiv till spel mot AIK.

Samma sak sa MFF-naprapaten Wilner Registre. Skadan ska inte stoppa honom.

Bara att hoppas att de har rätt.

Till sist:

Markus Rosenbergs mål kom i skymundan. Men givetvis var det viktigt att han fick näta direkt i årets allsvenska.

Målkungar mår bra av att göra mål.

 

 

 

2014 ändrade allt i förhandssnacket

Kommer ni ihåg försäsongen 2014? Hur alla tjatade om hur ohyggligt svårt det är försvara ett guld i Allsvenskan. Sedan gick Malmö FF in och vann serien samtidigt som laget klarade att ta sig in i det absoluta finrummet i Champions league.

Då är det plötsligt ingen som pratar om att det är svårt att försvara ett guld.

Kanske är prestationen att ha vunnit över nästan alla tvivlarna en av Malmö FF:s mest oväntade framgångar förra året. För nu tävlar experterna om att peka ut laget som storfavorit.

Jag håller fast vid min linje.

2014 tippade jag MFF som etta för att jag trodde att laget var bäst.

2015 tippar jag också MFF som etta för att truppen – och på sikt även laget – blivit ännu bättre.

Men grejen är att det kommer att krävas.

Allsvenskan har vässats och är het som en glasbruksugn. Många lag satsar. Bara en sådan sak som att BK Häcken värvat världsstjärnan Diego Lugano är snudd på surrealistiskt.

Malmö FF måste också bemästra effekterna av psykologin som snabbt fick folk som sa att två raka är svårt att glömma att tre raka borde vara mycket svårare. Förväntningstrycket ökar.

Att det gör det hemma i Malmö är egentligen inget problem. Här är kraven alltid höga och spelar man i MFF ska och måste man klara av det.

Att andra lag i varje enskild match och sekund av spelåret kan skjuta över allt tryck på MFF och eggas och inspireras av uppgiften att välta den stora elefanten på rygg är mycket värre. Plus något som Malmö FF måste lära sig att hantera än bättre än klubben hittills klarat.

Jag tror alltså att man fixar den uppgiften.

Men lätt?

Det kommer att krävas mer 2015 än 2014.

Egentligen rätt skönt. Lag som ska utvecklas måste utmanas. Både hemma och internationellt.

En annan sak som Åge Hareide och de övriga i MFF är väl medvetna om är att det i stort sett är ett tvång att ett blivande guldlag måste starta bra.

I Allsvenskans långa historia har det aldrig hänt att ett lag vunnit SM-guld efter att ha förlorat de två första matcherna! För att hitta ett lag som torskat i premiären och senare fått lyfta pokalen får vi gå tillbaka till 90-talet.

Tur då att MFF är det bästa premiärlaget av alla de 16 årets serie. På 79 säsonger har MFF ett poängsnitt på 2,05 i match ett, har Infostrada räknat ut. Tvåa är AIK på 1,66, trea IFK Norrköping, 1,57 och fyra IFK Göteborg, 1,39. GIF Sundsvall har 0,93.

 

 

Kroon fick bryta träningen

Simon Kroon fick avbryta långfredagens MFF-träning på Malmö IP.

Med lindat lår fick han lämna idrottsplatsen och det känns högst osäkert om han kan vara med och spela redan mot GIF Sundsvall på måndag.

Allt tydde nämligen på att han hade gjort det. I startelvan.

För när MFF spelade på fullplan såg A-uppställningen ut så här:

Robin Olsen – Anton Tinnerholm, Erik Johansson, Filip Helander, Yoshimar Yotún — Simon Kroon, Magnus Wolff Eikrem, Oscar Lewicki, Tobias Sana – Markus Rosenberg, Jo Inge Berget.

4-4-2 alltså, med Enock Kofi Adu utanför.

Jag tror inte att Åge Hareide varken experimenterar eller mörkar med så få pass kvar till premiären utan det var nog den tilltänkta startelvan vi såg.

Utan Kroon får vi se. När det hände ändrade MFF snabbt med Enock Kofi Adu in och Magnus Wolff Eikrem ut på kanten. Plan B. Fast om man ville ha in Simon Kroons fart mot GIF Sundsvalls försvar är det kanske naturligare att satsa på Pawel Cibicki på kanten och hålla fast vid att Adu sitter på bänken?

Strax efter det att Simon Kroon stoppat upp mitt i en löpning och omedelbart brutit lämnade även Erik Johansson planen och A-elvan. Rasmus Bengtsson flyttade över. Men i Eriks fall var det nog mest ett sätt att inte i onödan belasta den onda tån efter landslagsinsatserna.

……………………………………….

Själva träningen blev för övrigt också flyttad.

Först satt ett hundratal och väntade klockan 10.30 på solsidan av Malmö IP. Ingen dök upp och efter en halvtimme kom beskedet att det stod fel på hemsidan. Tack vare att min kollega på Sydsvenskan Max Wiman ringde och kollade. Rätt träningstid var 16-17.30. Då kom minst lika många dit igen.

Givetvis inte bra och MFF bad också om ursäkt, bland annat på twitter.

Jag har full förståelse för att A-laget måste lägga upp träningen så att det passar spelarna och förberedelsearbetet bäst och även genomföra sena ändringar. Det är inte där felet ligger. Men kommunikationen måste funka så att det inte står fel i träningskalendern.

Vi journalister kan nog stå ut med att gå dit två gånger, eller anpassa tiderna.

Det ska dock inte sitta familjer som tagit dit barnen med autografblock och mobiler beredda för att få en glimt av idolerna. Och 10.30 satt just ett par sådana familjer och väntade en halvtimme utan att något hände.

 

 

Allt är planerat – inklusive 3-5-2

Allt det Rasmus Bengtsson sa när han på tisdagem presenterades på plats i Malmö talade ett tydligt språk. Övergången blev klar sent, men att den skulle bli av var bara en tidsfråga.

När Twentes ekonomi inte tillät en fortsatt satsning på honom och Malmö FF hörde av sig fanns det inte längre någon tvekan, i alla fall inte hos Rasmus och MFF.

Det tog bara lite tid för Twente att fatta det.

När de väl gjorde det, hjälpta av att Rasmus Bengtsson tydligt sa ifrån att han bara ville en sak och agerade därefter, handlade det om detaljer.

Som föll på plats förra veckan.

Mätt i antal träningspass innan den allsvenska seriestarten är alltså Rasmus Bengtsson en sen värvning. Det hade varit bättre med fler.

Nu blir passet på fredag hans första. Samma helg som den allsvenska starten.

Men i säsongsplaneringen har han funnits med hela tiden. Rasmus har vetat att han ska spela i MFF och Åge Hareide och den övriga ledningen har kallt kunnat kalkylera med honom i taktiken.

Det var speciellt en sak jag reagerade för när han satt på podiet tillsammans med Daniel Andersson och kommunikationschefen Peter Åhlander: Daniels superbreda leende när Rasmus fick frågan om hur han ställde sig till 3-5-2.

Jag bad Daniel utveckla just det efter pk:n.

– Det var en fråga jag bara satt och väntade på, det var därför jag log, sa han.

Men erkände ändå att visst är 3-5-2 med i bilden och har funnits det när man byggt upp truppen. MFF är inte längre ett statiskt 4-4-2-lag.

Dagens MFF är ett lag som kan spela på många olika vis och dessutom ska göra det.

Både mellan och under matcher.

Ramus Bengtsson kan spela på alla de tre positionerna i en trebackslinje, men passar alldeles utmärkt i mitten av den.

Överhuvdtaget finns det en plan i allt Daniel Andersson och Åge Hareide gjort.

– Vi har fått alla de nyförvärv vi planerade att plocka in och det är bara en förlust jag inte räknade med, konstaterade Daniel.

Det tappet är Isaac Kiese Thelin!

Inget annat är oförutsett eller oplanerat.

Och Isaac släpptes för att MFF fick ett erbjudande man inte kunde säga nej till. Varken ekonomiskt eller med tanke på signalerna till truppen och spelarna som vill komma till klubben.

Rasmus behövde dock inga sådana signaler. Han har stått i klacken, hans familj är himmelsblå och precis om flera andra i truppen flyttade han hem.

 

 

En viktig lördag i Kombihallen

Nästan hela lördagen pågår något viktigt och bra i Kombihallen ute på Stadionområdet.

Det är MFF Support som arrangerar Alex Minne. Alex som år 2008 gick bort i cancer var styrelseledamot i MFF Support och initiativtagare till turneringen som numera bär hans namn och där hela överskottet går till cancerfonden.

Klockan 9.00 börjar det med lottningen för de 17 lagen som anmält sig. 9.30 börjar gruppspelet som pågår fram till 12.15 då det blir lunch och paus inför slutspelet som inleds 13.00.

Under pausen kommer Matias Concha att hålla i en auktion där det bland annat går att bjuda på Markus Rosenbergs signerade tröja från Champions League-spelet.

– Vi kommer även att ha tröjor från Guillermo Molins och Magnus Wolff Eikrem och en hel del till, berättar Ylva Widebäck som tillsammans med Molly Kummel håller i arrangemanget även i år.

Det gör de på ett alldeles utmärkt vis.

Nytt för i år är en Paninikortsbytar-hörna där varje byte kostar en krona (eller mer) som går till Cancerfonden.

Eftersom sponsorer ställt upp och skänkt nästan allt som säljs i kioskerna, korv, fika, MFF-chips med mera, lär det komma in en hel del pengar därifrån också.

Att det är en bra idé att spela fotboll och ha kul samtidigt som man samlar in pengar för att stötta cancerfonden behöver väl knappast sägas. Särskilt en försäsong när det inte alls är länge sedan just den sjukdomen tog livet från av klubbens stora spelarprofiler i modern tid, Lasse Larsson.

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.