En väldigt nyttig vänskapsmatch

Det var väldigt mycket vänskapsmatch över MFF:s möte med den tyska ligafyran Schalke 04.

Om det stått poäng på spel hade Malmö FF aldrig bytt ut tio spelare ur startelvan, avslutat matchen med ett lag man brukar ha i U21-serien och då hade det heller inte blivit förlust efter mål på tilläggstid.

Shalke 04 gjorde precis tvärtom, startade med en B-betonad uppställning och bytte efterhand in spelare som Klaas-Jan Huntelaar, Joel Matip och Manuel Torres. Å andra sidan visade man vilken bredd ett pålitligt Champions League-lag har genom att trots allt starta med en finsk (Teemu Pukki), en japansk (Atsuto Uchida), en amerikansk (Jermaine Jones) och en schweizisk (Tranquillo Barnetta) landslagssspelare.

Tänk att kunna toppa upp betydligt från det utgångsläget!

Vill man går det att säga att MFF bytte bort chansen att sätta stopp för den segerlösa sviten av matcher. Men det vore fel. Istället ska matchen ses för vad den var. Ett ytterst lämpligt tillfälle att ge många av de unga spelarna chansen att visa upp sig mot högklassigt motstånd.

Plus få fart och inspiration hos de rutinerade…

Av de unga fick dessutom Erdal Rakip chansen från start. 17-åringen var nöjd med sin insats efteråt och det hade han all anledning att vara. Före paus hängde han med bra, efter vilan tappade han. Men det var inte så konstigt. Det viktiga var istället att medan hans kompisar i U19 klockan 16.00 besegrade GAIS med 4-2 i juniorallsvenskan fick han möjligheten att tre timmar senare A-lagsdebutera mot stjärnorna i Schalke 04.

Det geografiska avståndet var bara det mellan klassiska Malmö stadion och nya Swedbank stadion. Det prestige- och inspirationsmässiga var många, många mil.

Finast av allt är att det verkar åt båda hållen.

Erdal Rakip fick bara någon vecka efter det att han med det svenska U17-landslaget varit med om att avancera till semifinal i EM ett kvitto på att A-lagsledningen i MFF har ögonen på honom.

Och lagkompisarna i U19 – och U17 – fick säkert känslan: kan han så kan jag också.

Jag har skrivit tidigare att MFF aldrig i föreningens historia haft så bra årgångar i ungdomsleden och den åsikten står jag fast vid.

Fem unga spelare flyttades upp som lärlingar i A-truppen redan inför säsongen.

Det blir snart fler. Erdal Rakip står redan och bankar på dörren. Hårt!

Glöm heller inte att MFF bytte in Marcus Hortén (också A-lagsdebutant), Bejnamin Fadi, Pa Konate, Pawel Cibicki och Marcus Haglind Sangré. De är tonåringar allihop. Testande Johan Hammar, som fick spela de sista 30 minuterna, har precis fyllt 19.

Hammar skötte sig för resten bra.

Men bäst i MFF var Tokelo Rantie. Han gjorde ett mål och det kunde blivit två till. Han utmanade soch spelare som stackars Atsuto Ushida måste ha dragit en djup suck av lättnad när Tiki byttes ut. Då slapp han äntligen bli grundlurad.

Härligt att se var också att flera spelare som det funnits anledning att sätta lite frågeteckan efter med tanke på de senaste insatserna visade en helt annan inspiration. Jiloan Hamad var riktigt vass, Ricardino var det också och Pontus Jansson – som var den ende som spelade hela matchen – var hur vass som helst. Och Filip Helander kommer man inte förbi oavsett hur mycket Bundesligaspelare man är.

Jag kan räkna upp ett par till, men nöjer mig där.

……………

MFF:s U19-mål mot GAIS gjordes för resten av Deniz Hümmet 2, Jesper Rindmo och Mirza Halvadzic.

…………….

Publiksiffran 3 167 innebar att Malmö FF tjänade en liten summa på matchen. Det behövdes bara strax över 2 000 för att gå ihop eftersom Scalke 04 nöjde sig med att få sina omkostnader betalda.

3 167 är givetvis ingen bra siffra. Men den ska ändå sättas i sitt sammanhang. Hur många gånger hade Lugi, H43, HK Malmö och Ystads IF högre än så under den nyss avslutade handbollsäsongen?

 

 

Låt inte bitterheten dröja kvar

IFK Göteborgs supersena kvittering var givetvis ett oerhört tungt mål för MFF att släppa in.

Ett rikigt nackskott i en seriefinal där annars allt såg ut att gå den allsvenska maratontabelledarens väg.

Dessutom var målet totalt onödigt.

Men låter Malmö FF bitterheten över målet dominera och hänga kvar blir effekten mycket värre än det rent faktiska resultatet, att IFK Göteborg med möda räddade en poäng på hemmaplan och firade som om man vunnit SM-guld.

För det är trots allt så att oavgjort på bortaplan mot den största guldkonkurrenten faktiskt är ett rätt hyfsat resultat.

Inte minst för att MFF var det bästa laget, såväl chans-, spel- som fotbollsmässigt. Det beskedet kan inte ens ett räddat kryss och en sen kvittering sudda ut för IFK Göteborg.

Skit i resultaten ett tag och jämför bortamatcherna mot AIK och IFK Göteborg. AIK dominerade stundtals och där var det MFF som slapp billigt undan. Segern togs enbart tack vare en enorm kämpainsats. IFK Göteborg hade turen som AIK – och nu MFF – saknade. Spelar inte IFK Göteborg bättre än så här kommer laget att ta betydligt färre poäng än Malmö FF resten av serien.

Spel- och prestationsmässigt gav MFF-insatsen flera viktiga besked. Filip Helander var på nytt lysande (grandios tyckte Rikard Norling) och efter bara tio feltimande minuter hittade Pontus Jansson tillbaka till spelet före skadan. Allsvenskans bästa mittbackspar är återfött.

På mitten visade Erik Friberg och Markus Halsti precis varför det var rätt att spela med just dem mot IFK Göteborg. De tuggade i sig allt och dominerade. Friberg var planens bäste Göteborgare och Halsti var nästan lika vass.

Lägg till att Jiloan Hamad och Miiko Albornoz körde ganska rejält med IFK Göteborgs vänsterförsvar, att Pa Konate gick in och firade sin 19-årsdag med att spela hur bra och klokt som helst när Ricardinho fick ont i en baksida, att Simon Thern efterhand hitade rätt på kanten och att anfallsparet Magnus Eriksson och Tokelo Rantie också gjorde en stark insats. Plus att Robin Olsen var lugn som en vass veteran i målet.

Hela laget var bra vilket får mig att tvivla på två saker jag inledde den här bloggtexten med.

Dels att man ska glömma bitterhetern. Det är inte lätt!

Dels att IFK Göteborg inte imponerade. För de tog ju faktiskt poäng när alla i Malmö FF gjorde en stark insats, trots att det borde varit omöjligt.

Efter allt det här undrar säkert någon hur jag förklarar poängtappet?

Moralen i IFK Göteborg givetvis. Den goda inledningen på säsongen har förvandlat laget och nästan all tyngd på axlarna är borta.

Men framförallt hänger jag upp mig på det sista bytet.

Två minuter in på tilläggstiden ersatte Emil Forsberg Magnus Eriksson. Sedan var det han som förlorade bollen i en inhoppares typiska överambition och målet kom på just den tid som lades till för det bytet!

Om MFF inte gjort det tredje bytet tror jag att det hade slutat med seger.

Så små är marginalerna ibland i fotboll. Bytet var rätt tänkt, Magnus Eriksson var trött och det är ju så man ofta gör för att störa rytmen hos det måljagande laget.

Men det blev helt fel. Nu var det istället MFF:s rytm som blev störd. De elva som var på plan hade full koll och gjorde på egen hand ett alldeles utmärkt jobb med att fördröja tiden.

…………………………………….

På sätt och vis jämnade det dock ut sig. Förra året var det MFF som kvitterade på tilläggstid i Göteborg. Alex Nilsson gjorde hur snyggt som helst 2-2 i minut 90 + 2.

 

 

 

Ranties förlängning bra för alla

MFF:s loss-köp av Tokelo Rantie och nya långtidskontrakt till och med 2016 är bra på så många olika vis.

Här är ett par:

1) Tiki är redan bra och har kapaciteten att bli en kanonspelare.

Han är snabb, teknisk och lurig. Nu ska han bara öka effektiviteten. Det kommer.

2) Han är en fantastisk person. Mycket omtyckt i laget, klubben och bland supportrarna. Det är alltid viktigt.

Dessutom ger han ett genuint ärligt intryck när han säger att han trivs fantastiskt bra i Malmö och hela tiden haft utgångspunkten att han vill spela kvar i MFF.

3) Avtalet sänder bra signaler om att när MFF verkligen vill ha en spelare så finns både resurserna och förmågan att fixa det. Per Ågren har gjort ett gott jobb.

Men det kostade.

Som vanligt säger MFF inget om pengar och avtalsvillkor. Men Tokelo Rantie fick en rejäl löneförhöjning och Stars of Africa en klausul om att man ska ha del i övergångssumman när (om?) han en gång säljs vidare.

………………………………

Idag skulle MFF ha spelat U21-match i Halmstad mot HBK.

Den är uppskjuten.

I går kväll ringde MFF till HBK och gav återbud.

När jag pratade med Simon Hollyhead efter tisdagens A-lagsträning betonade han att matchen låg fel ur belastningssynpunkt både för de fyra spelare som varit aktuella för spel från A-lagstruppen och U19-spelarna som skulle varit med i Halmstad.

– U19 spelar en viktig match i veckan i Ligacupen och seriematch i helgen. Och med tanke på skadeläget är det fel tidpunkt för seniortruppspelare som Pawel Cibicki och Pa Konate att spela U21-match just nu, betonade Hollyhead.

U19-matchen imorron är en semifinal i Ligacupen borta mot Åtvidabergs FF. Givetvis en viktigare match än en U21-match i den vanliga serielunken.

 

 

Öster kom billigt undan

Malmö FF mot Öster är en sedan 70- och 80-talen djupt rotad klassiker.

Den här gången blev det mest en spelmässig överkörning.

Det måste ha varit länge sedan Öster blev så utspelat som laget var den första halvtimmen.

Att det dröjde till den 89:e minuten innan inhopparen Simon Kroon kunde glidtacka in 2-0 var både en gåta och en fara.

Alla utspelade lag kan få en gyllene kvitteringschans och Öster fick den också när Kenny Paveys skott via touch hamnade i ribban. Om det skottet gått in tror jag det hade slutat 1-1 och MFF hade haft noll nytta av sina 62-38 i bollinnehav, 16-3 i avslut och 9-0 i skott på mål (i statistikens värld tillhör inte ribban målet).

Nu kunde istället MFF ta över igen och första 30 och sista 25 motiverade egentligen en seger på 6-0.

 Spelmässigt var det nämligen ofta riktigt, riktigt bra med läckra vrickningar och dribblingar, offensiva löpningar med stort självförtroende och trygghet hos både Robin Olsen i målet och i backlinjen. Med Magnus Erikssons smarta spel på ytan framför Östers backlinje och Tokelo Ranties snabbhet och briljans skapades dessutom massvis med chanser.

Fast man får nog gå tillbaka till Andreas Yngvessons dagar för att hitta någon som i en och samma match brände lika många öppna lägen som Rantie.

Därför var det så underbart att se 2-0-målet.

Simon Kroon passade ut på kanten till Magnus Eriksson och fyllde på med en perfekt löpning in i straffområdet. När han fick inlägget han hela tiden kallade på var det perfekt och Simon kunde glidtackla in bollen över linjen.

Ett brottarmål mitt i den tekniska och smånätta briljansen.

Men snart gör Tiki Rantie fyra-fem mål i en allsvensk match. Så bra är han och det är alltid underbart att höra hans kommentarer efteråt.

Nu förklarade han att skadan som fick honom att byta gjorde ont till 60 procent (!), men att det inte var någon fara för spel mot IFK Göteborg. Och att det var lättare nu att spela med Magnus Eriksson när han förstått att Magnus inte är så snabb, men fantastiskt smart!

 …………………..

Miiko Albornoz återkomst hälsades med jubel av stora delar av publiken. De som inte gillar honom och vill att han ska lämna MFF valde att vara tysta.

Såren är inte läkta och ingen lär ändra sina åsikter, men jag tyckte ändå att uppträdandet blev värdigt, i alla fall från ena hållet.

Miiko kommer att spela vidare i MFF. Det är dags att acceptera det nu.

Kraven på att värdegrundsarbetet ska ge resultat måste dock intensifieras. Och MFF fortsätta att möta och prata med supportrarna.

Det är dags att lägga energin där istället för att jaga Miiko med blåslampa och håna och hetsa varandra inbördes.

Sportsligt är det ingen tvekan.

Miiko Albornoz insats var suveränt bra med tanke på att han bara tränat och inte spelat matcher.

Samarbetet med Jiloan Hamad satt dessutom klockrent. Underskatta inte betydelsen av att det var just Jiloan han hade framför sig. Före paus fick inte Öster någon koll på MFF:s högerkant överhuvudtaget.

……………………..

Robin Olsen fortsätter att imponera i målet med sitt lugn. Nu har han hållit nollan i 405 minuter.

Gott också att se inte bara Simon Kroons utan även Dardan Rexhepis inhopp. Dardan gjorde nog sina bästa minuter hittills i år i MFF-tröjan.

Och glöm inte Erik Fribergs intensiva jobb och smartness på mitten.

Ja ni förstår, jag kan fortsätta att berömma i stort sett hela laget. Öster kom billigt undan. Och det var egentligen det sämsta. Att MFF lät Öster göra det och det var alla skyldiga till…

……………………..

Nu blir det en ny – mer modern – klassiker på torsdag.

Ettan och tvåan i serien, ettan och tvåan i maratontabellen, ettan och tvåan i titlar! Det är en glödhet match.

Dessutom är Pontus Jansson tillbaka i laget.

Strax före avspark pratade jag med honom uppe på pressläktaren. Han berättade att han fått en kortisonspruta som gjort att smärtan i foten försvunnit helt och hållet, att han varit hos Rickard Dahan på Kulan och att han kände sig redo för comeback mot IFK Göteborg.

Mot Blåvitt behövs nog Markus Halstis tyngd på mittfältet.

 

 

Sjuktstuga med gott utgångsläge

Ryggskott, diskbråck och onda fotleder. Hastigt och mindre lustigt har MFF-truppen drabbats av massvis med skador.

Pontus Janssons öde säger väl en del. Först hade han en fotledsskada som tog längre tid att läka än alla trodde. När han kunde träna för fullt igen blev han sjuk och när han frisknade till kände han av skadan igen.

Nu följer han med till Solna ändå och varken han eller Rikard Norling utesluter spel, även om det inte är speciellt troligt.

Men målvakten Johan Dahlin (ryggskott), Erik Johansson (fotled), Alexander Blomqvist (korsbandsskada) och Ivo Pekalski (diskbråck) missar matchen. Och inte bara den. Möjligtvis kan Erik Johansson vara tillbaka till hemmamötet med Öster den 22 april. Inte de andra och stortalangen Blomqvist lär inte spela mer i år.

Kris? Inte i närheten.

 Jag tycker istället att MFF har ett riktigt bra utgångsläge inför onsdagskvällens match mot AIK.

Bredden är stor i årets MFF-trupp. Varje gång någon ger återbud kliver en annan spelare fram och pockar på att för gott hamna i Rikard Norlings kärleksfulla famn.

Det känns även som om det finns en jäkla laganda och vilja i årets MFF. Matias Concha gjorde väl ingen kanoninsats mot Kalmar, men han slutförde matchen med ont och kramp på i princip alla ställen han kunde ha ont på och när risken fanns att domaren skulle kalla in sjukvårdare och han skulle tvingas gå ut från planen innan han fick komma in igen bet han ihop, reste sig och haltade vidare som en stelopererad tennsoldat. Men så sitter också Bundesligan djupt i ryggen på honom.

 Men det viktigaste är utgångsläget.

MFF har inlett med sju poäng på tre matcher, AIK har bara två. Lägg till att Elfsborg inlett med tre raka oavgjorda och att HIF bara tagit fyra poäng.

Det är bara IFK Göteborg som inlett lika bra som MFF bland de tippade topplagen.

Oavgjort är helt okej för MFF i Solna. Det är en rätt stor trygghet att veta.

Jag gillar också att läsa att Daniel Majstorovic är högaktuell för AIK:s startelva efter knäskadan för att man tycker att hans rutin behövs i det utsatta läget. Där tror jag att man resonerar helt fel!

Majstorovic har tappat rejält. Han var en riktigt duktig spelare av hög allsvensk klass. Det är han inte längre mot ett anfall som MFF:s. Magnus Eriksson kommer att hitta ytan bakom honom och Tokelo Rantie kan i princip stanna och vänta in Majstorovic och sedan springa ifrån honom igen.

Det enda som gör mig orolig är att MFF har väldigt svårt borta mot AIK. Statistiken är viktig och den säger att AIK vunnit sex av de sju senaste hemmamatcherna mot MFF.

Och att INGEN av spelarna i truppen gjort mål för MFF mot AIK. Fast Magnus Eriksson har gjort det med Åtvidaberg och Emil Forsberg har det med GIF Sundsvall.

……………………

Det bästa beviset på MFF:s bredd är för resten Simon Kroon.

I tokform under försäsongen och fler mycket bra inhopp. Sedan – ingenting.

 

Dahlin och Rantie är redo

Det var lite tunt med folk på MFF-träningen idag.

Förklaringen är att det är U21-match borta mot Mjällby AIF senare i eftermiddag och flera av spelarna kommer att få matchtid där.

Dock inte Pontus Jansson. Han var inte med på träningen, men efter förklarade Rikard Norling att det berodde på att Pontus låg hemma och var krasslig.

Om Pontus varit frisk hade Norling dessutom troligen valt att prioritera att ha med honom på träningen före ett antal minuter i U21.

– Just nu känns det som om han behöver träningen mer. Men han är helt klart med i bilden till matchen på söndag.

Två som var med och körde för fullt var Tokelo Rantie och Johan Dahlin.

– Jag har tränat tisdag, onsdag och torsdag nu och känner absolut inget av besvären från Åtvidaberg. Jag är redo för spel, konstaterade Johan Dahlin.

Och Rikard Norling tvekade heller inte om att Dahlin kan stå mot Kalmar FF.

– Annars hade jag inte släppt iväg Robin Olsen till U21-matchen.

Med Tokelo Rantie i full träning är givetvis han också en startkandidat till Kalmar-matchen. MFF har träningsledigt på fredagen och kör ett matchförberedande pass inne på Swedbank stadion på lördag. Men just nu talar mycket för följande lag mot Kalmar:

Johan Dahlin – Matias Concha, Erik Johansson, Filip Helander, Ricardo – Jiloan Hamad, Erik Friberg, Markus Halsti, Simon Thern – Magnus Eriksson, Tokelo Rantie.

Pontus Jansson då?

Han har varit borta ett bra tag nu. Känns inte som om det är rätt läge att sätta in honom direkt. Pontus Jansson är fortfarande den bäste mittbacken i truppen, men det är hemmamatch mot Kalmar FF i tredje omgången. MFF har råd att avvakta. Inte minst för att nästa match, borta mot AIK, spelas redan på onsdag. Spel söndag-onsdag kan vara en för hård belastning på Pontus redan nu.

 

MFF gjorde som matchklockan

Oavgjort mot en allsvensk nykomling i premiären är inte okej.

Det var inte spelet heller.

På sätt och vis kan man säga att Malmö FF solidariserade sig med matchklockan.

Den kom aldrig igång på Swedbank stadion. Efter en kvart sa speakern att man jobbade intensivt på att åtgärda problemet. Sedan blev ingenting bättre.

Eller så kan vi dra till med att flera i MFF firade påsken med att spela som höns.

Klart att det svider när uppladdningen inför årets största högtid – den allsvenska premiären – slutar med att 19 577 åskådare får se ett magplask.

Men det finns två saker som måste påpekas:

1) Halmstads BK gjorde det bra. Försvarsmässigt var det riktigt tight, Gudjon Baldvinsson är en grym avslutare och laget förtjänade poängen.

2) Det är för tidigt att dra slutsatser. MFF:s insats var en stor besvikelse. Men jämför gärna med förra året. Då startade det med 0-0 hemma mot Gefle IF i premiären och sedan 0-5 i baken mot Häcken i första bortamatchen. Ändå var MFF hyfsat med i toppen i sluttabellen.

Tror heller inte att det är att sticka ut hakan för mycket att säga att det lär gå bättre i Åtvidaberg på fredag än det gjorde på Hisingen ifjor…

Vad var det då som gick snett i Malmö FF:s spel?

Rörligheten både med och utan – nästan mest utan – boll och tempot i passningsspelet var alldeles för dåligt för att luckra upp Halmstads BK:s försvar.

Dessutom var ett par av spelarna som annars ska bära laget inte bra.

Jiloan Hamad hyllar jag ofta, med all rätt. Den här gången vet jag inte vad han höll på med.

Innermittfältet med Ivo Pekalski och Erik Friberg fungerade inte heller och det var inte bara Fribergs fel. Han slet och försökte. Pekalski sprang hela den första halvleken alldeles för långt ner i planen som femte back. Efter paus skulle han komma längre upp och vara konstruktiv, men sanningen är att Ivo fortfarande håller på att spela sig upp i sin rätta nivå. Plus att han saknar en spelare som Wilton Figueiredo att slå passningarna till.

Efter matchen frågade jag Rikard Norling om han inte funderade på att byta på innermittfältet istället för att ta ut Simon Thern, som var en av de bästa i MFF, och sätta in Emil Forsberg (minut 61)?

Svaret blev att han övervägde det, men att när bytet skedde hade Thern börjat få krampsymptom.

Nästa byte förstår jag tanken med. Erik Johanssons huvudstyrka skulle avgöra på fasta situationer och inlägg. Och det var ju nära när Stojan Lukic fantomräddade hans nick på hörnan.

Men för att få full utdelning på ett sådant byte måste man spela på det också.

Antingen tror man på sitt grundspel och byter in en naturligt offensiv spelare (Kroon) på rätt position eller så kör man på med att lyfta långt och slå inlägg för att skapa panik i HBK:s backlinje.

Nu blev det istället något mitt emellan-mischmasch och sista kvarten kändes det aldrig som om MFF var nära att få in 2-1.

Bra då?

Framförallt Filip Helander.

Prickfri, alltid på rätt ställe och lagom ful i närkamperna.

Pontus Jansson är kung, men när han är tillbaka har han fått en kejsare bredvid sig.

Tokelo Ranties fantastiska mål var dessutom värt en seger….

Tycker också att Magnus Eriksson länge visade att han kommer att bli en stor tillgång i MFF:s anfallsspel.

Får för resten rapporter om att Pontus Jansson stod i klacken. Förvånar mig inte ett dugg. Han är unik.

…………

Publiksiffran 19 577 var mycket bra. Förhoppningsvis kommer alla tillbaka.

Men då måste spelet bli bättre.

Och planen. Rikard Norling och spelarna ville inte skylla på det, men än så länge är den inte okej.

MFF har blivit ett lag som är starkt på bra planer. Det okej. Men de flesta lag som är bäst på bra planer kan spela rätt bra på dåliga också. Kan MFF det?

 

MFF bäst i bästa serien

Snart börjar Sveriges finaste, intressantaste och största idrottsserie.

Jag pratar givetvis om Allsvenskan i fotboll.

Klart att det pirrar i kroppen. Vädret får vara precis hur vidrigt som helst. Nu är det vår.

På måndagen hölls årets allsvenska upptaktsträff i Norra Latin i Stockholm, en av de största, snyggaste och pampigaste konferenslokaler jag sett – fast med riktigt kass lunchmat.

Men så är det också en gammal skola…

Lika blandad blev underhållningen från podiet. Som vanligt glänste en del tränare. Pålitliga kort som Malmö FF:s Rikard Norling, IFK Norrköpings Janne Andersson och Kalmar FF:s Nanne Bergstrand levde upp till förväntningarna och rookien Roar Hansen från HIF platsade mer än väl i den skaran med raka och roliga besked.

Jag är övertygad om att Helsingborgs IF gjort ett fynd i Roar, både på och utanför planen.

Gillar dessutom alltid att lyssna till Syrianskas starke man Özcan Melkemichel som är en helt underbar kombination av trygg mysfarbror och elak sanningssägare.

När han blev provocerad att vara kritisk mot att så många tippade Syrianska FC i botten på förra årets upptaktsträff kontrade han till exempel lugnt med. ”Inga problem, det hade jag också gjort om jag suttit ute hos er”.

Utan tips. Ingen upptaktsträff.

Dessutom är det en fin gammal tradtion att gott och blandat-mixen av journalister, tränare, spelare, förbundsfolk och domare som sitter ute i lokalen ska trycka på mentometerknappar på en massa mer eller mindre konstiga frågor.

I guldkampen fick Elfsborg nästan 30 procent av rösterna. Bland tränarna var tron på Elfsborg ännu mer markant. Där tippade exakt hälften – åtta av 16 – Elfsborg. Och då var ändå inte Elfsborgs Jörgen Lennartsson en av dem.

Han drog till med AIK. Fegt!

Fast det ska jag kanske inte skriva. Själv tror jag nämligen inte heller att Elfsborg räcker hela vägen.

Visst är det ett topp fem-lag. Men det finns mycket som talar mot Boråslaget också.

Så mycket att jag tror att de blir just femma.

Titta bara på hur tufft det varit att försvara SM-guldet i svensk fotboll de senaste tio åren. I presentationen av HIF tog dessutom Jens Fjellström fram svårigheten att kombinera kval till Champions league med allsvensk form. Fyra av HIF:s sex förluster ifjor kom under CL-kvalet. Bara så Elfsborg vet.

Jag tror faktiskt att vi ganska få som var på Limhamns IP i lördags fick se en 0-0-match mellan de två tyngsta guldkandidaterna i årets allsvenska.

MFF mot Häcken.

Det kan bli ett kul guldrace mellan två lag som verkligen prioriterar att spela fotboll

Kanske kan det till och med få Göteborgarna att inse vilket lag som är bäst i Göteborg – och ge Hisingslaget publiksiffrorna det förtjänar. Jag tvekar i alla fall inte en sekund om att det är Häcken som är bäst.

Eller näst bäst då.

För utvecklingspotentialen i MFF:s unga lag kan inget annat konkurrera med.

1) MFF, 2) Häcken, 3) AIK, 4) HIF, 5) Elfsborg är mitt tips.

Hann för resten ta ett långt snack med Häckens MFF-fostrade mittfältare Oscar Lewicki innan träffen var över. Det kommer ett reportage i Skånskan senare i veckan. Han varnade i alla fall för – Kalmar FF. Och trodde mycket på både Häcken och MFF.

…………………

Två frågor:

Kanske kan någon av mina många klyftiga läsare svaren.

1) Jiloan Hamad undrade på podiet om han var allsvenskans yngste lagkapten. Det borde han vara, men är det så?

2) Via twitter fick jag dessutom en undran om Tokelo Rantie är den högst landslagsrankade spelaren i Allsvenskan? Han är ju gjuten i Sydafrikas landslag som i sin tur ligger högt på Fifa-rankingen. Finns det någon annan som kan toppa det? Jag kan inte komma på någon.

Uppdaterat: Har nu kollat Sydafrikas ranking. Väldigt mycket uslare än jag trodde. Glöm frågan.

Jiloan Hamad gjorde för resten ett riktigt bra intryck på scenen. En klar fyra!

 

 

 

MFF:s U19 visade sin styrka

Malmö FF:s U19 körde över division 2-nykomlingen Prespa Birlik med 8-2.

Och Skurups AIF-fostrade Jesper Rindmo gjorde sex av målen!

I Prespa Birlik spelade Labinot Harbuzi i 55 minuter och man hade ett bra och namnkunnigt lag. Men tränaren Nils-Erik ”Nisse Bagare” Persson erkände direkt att MFF-ungdomarna var bättre i det mesta.

Eftersom jag var på Fotbollklubbarnas samorganisations årsmöte kunde jag inte se matchen på Heleneholms IP, men jag fick rapporter och MFF:s ungdomsbas Mats Engqvist som var med på mötet var naturligtvis jätteglad över resultatet.

– Vårt U19 är riktigt, riktigt bra i år, sa han.

– Och extra kul att Jesper Rindmo fick glänsa på det viset. Ofta tänker man inte på honom och andra syns kanske mer, men när man analyserar lite närmare upptäcker man att Jesper gjort det mesta rätt.

De övriga MFF-målen gjorde Piotr Johansson och Mirza Halvadzic.

Labinot Harbuzi spelade för övrigt i KSF Prespa Birlik i väntan på ett nytt utlandskontrakt. Det ska redan vara klart.

På samorganisationens årsmöte fick Mats Engqvist gå fram och ta emot priset till Malmö FF till bästa pojkklubb i förra årets Malmömästerskapstävlingar (Husie IF blev bästa flickklubb).

MFF vann P14, P13, P12, P11 och P10.

– Därmed fick MFF den sammanlagt högsta poängsumman någon klubb fått sedan vi började dela ut det här priset, berättade omvalde samorganisationsordföranden Olle Winqvist när han delade ut pokalen och blommorna.

…………………….

Flera spelare stod helt eller delvis över förmiddagens MFF-träning.

Men de flesta ska vara med redan på torsdagen och nästan alla när det är dags för cupmatch mot Öster på lördag.

De som definitivt missar matchen är Tokelo Rantie och Benjamin Fadi (plus lärlingen Petar Petrovic och timeoutade Miiko Albornoz).

Fadi är på väg att bli frisk, men är ännu inte spelklar i tävlingsmatcher. Det blir han först när han fyller 18 år lite senare i mars. När det gäller Tokelo Rantie ligger MFF lågt med kritiken mot Sydafrikas landslag. Men att han fortfarande är utanför planen beror till stor del på a) att han fick spela när han egentligen borde vilat för att inte förvärra skadan, b) inte fick någon efterbehandling på plats i Sydafrika när landslaget spelat färdigt i mästerskapet.

 

 

Malmö FF är ett 4-4-2-lag

Också ett sätt att fira en 103-årsdag.

Med fel resultat, fel spelsystem och fel tröjor!

Så går det att sammanfatta MFF:s 0-2-förlust mot FC Nordsjälland på Farum Park.

Men det är – åtminstone delvis – en illusion. Framförallt för att MFF är ett 4-4-2-lag.

Det gäller i cupen mot Öster i årets första tävlingsmatch nästa helg och det gäller i allsvenskan.

4-5-1 eller 4-2-3-1 är ett undantagssystem som MFF inte tränat på eller någonsin passat för.

Att MFF inte ställde upp med renodlade anfallare mot Nordsjälland berodde på två saker:

1) I vissa internationella cupmatcher, alldeles särskilt mot bra och bollskickliga lag på bortaplan kan det vara bra med en plan b. För att täta och få med sig ett resultat att fixa till hemma.

2) Tre av fem anfallare var skadade och de två som var tillgängliga skulle räcka till för två matcher: MFF A-Nordsjälland följdes omedelbart av MFF U21-Nordsjälland. Så när Tokelo Rantie, Magnus Eriksson och Benjamin Fadi var borta blev det ett utmärkt tillfälle att testa något som kan vara bra för framtida bruk.

Därför blev utflykten till Farum mindre ett genrep inför cupen eller ett forum för slutsatser om chanserna i allsvenskan än ett test på hur MFF klarar att spela på ett sätt man normalt inte ska göra.

I 45 minuter gick det rätt bra. Det stod 0-0. Sedan kom ett tidigt baklängsmål i den andra halvleken och det blev omedelbart sämre.

Men även om duktiga fotbollsspelare ska kunna anpassa sig är det inte bara att slå av och på en knapp. Simon Thern sa något klokt efter matchen när han påpekade att man kom till spel med cirka en kvarts träning på att spela med en anfallare.

Så egentligen är det fel på många sätt att dra omfattande slutsatser från 0-2-förlusten.

För det första ska Malmö FF nästan utan undantag spela 4-4-2.

För det andra kommer man att träna betydligt mer på det nya inför undantagsmatcherna.

För det tredje var det en träningsmatch.

Men det bör definitivt påpekas att FC Nordsjälland är ett bra lag som var närmare 3-0 än MFF 2-1. FCN är försvarande danska mästare, tvåa i den halvtidspausade tabellen och har klasspelare som Nicolai Stokholm och Jores Okore.

Efter att ha sett MFF mot OB och FCN är det bara att konstatera att MFF fått väldigt tufft mot FCN även med 4-4-2. Så var det inte med OB.

En annan viktig lärdom från matchen var att MFF inte har råd med tre skador på anfallssidan.

Matchen spelades alltså på MFF:s födelsedag.

Det brukar numera inte gå så bra. Förra året blev det 1-2 mot OB. Nu alltså 0-2 mot Nordsjälland med ett lag skrudat i de smalspåriga rödvitrandiga tröjorna som många av medlemmarna avskyr.

Jo jag vet, Nordsjälland spelade i turkost och just nu har Malmö FF inte något annat tillgängligt matchställ. Men det ska bli väldigt skönt att snart slippa se de där barbershoptröjorna…

Annars blev upptakten på MFF:s 103-årsdag riktigt bra och välregisserad.

Bengt Madsen höll ett inspirerat tal vid bildandeplatsen på parkeringen bredvid Malmö IP och Peter Åhlander blev fullt förtjänt först att få priset till Andreas Nilssons minne. MFF håller på att skapa en tradition som på sikt kan bli riktigt uppskattad och uppmärksammad. Att vårda historien är viktigt och Malmö FF jobbar allt bättre och mer på att sköta den biten. Just därför var det en miss med tröjorna.

…………………

Alex Nilsson!

Ny BoIS-seger och ett nytt Alex-mål.

Han kommer att göra kaos med superettan – och det finns ingen jag mer unnar att få göra det.

………………….

Några har undrat varför John Abrahamson slutar i MFF-styrelsen.

Det finns en enkel förklaring.

När jag pratade med ordföranden Håkan Jeppsson om ekonomin – den artikeln kan ni läsa här – var han tydlig med att John suttit länge och gjort ett bra jobb, men att det blivit allt svårare att sköta ett styrelseuppdrag i Malmö FF på distans.

– John bor numera i Stockholm. Förra året, med att som hände, hade vi 30-35 styrelsemöten. Det ställer helt andra krav på närhet än förr. John lade ner stora resurser på att vara med, på plats eller via telefon, men i längden blir det för tufft. Det är dessutom enklare att hålla sig uppdaterad om man bor i närområdet, konstaterade Jeppsson.

Så nu vet ni.

 

 

Ole Törner
Skånskans sportreporter Ole Törner bloggar om MFF:s väg mot SM-guld.
Ålder: 58
Yrke: Journalist
Bor: Malmö
Lyssnar på: Endless Boogie, Frank Turner, Blue Oyster Cult, Sade, Steppenwolf, Kanye West, Blondie, Chris Isaak, Marianne Faithfull, Bob Dylan, Isley Brothers, Black Sabbath, Amy Winehouse, Neil Young, Fleetwood Mac, Prince, Who
Läser: Modesty Blaise, John Dickson Carr, HP Lovecraft, Carl Barks.
Tittar på: Black Books, Big Bang Theory, Sherlock, Taggart, The Mentalist, Whitechapel, SNL, Ripper Street.
Håller på: MFF, Kirseberg IF, Arsenal och Brynäs.